Man ska ha husvagn

 

Vi har blitt med husvagn. Eller snarare våra höns har blivit det.

IMG_8378

 

Om inte min kompanjon Jakob tycker annorlunda flyttar våra höns in i den här flotta vagnen till våren. Under barmarkssäsongen drar vi ut den på vallen och stänger in hönsen med elnät. På vintern rullar vi in den i växthuset. Hönorna tycker inte om snö men om vi slänger in lite halm i växthuset kommer de nog vilja gå ut och motionera.

Järnhästen

 

IMG_8391

 

Under sommaren har jag samlat på mig en del hästredskap som jag tänkt dra efter min tvåhjulstraktor. Eftersom en häst har fyra ben och min tvåhjulstraktor har – just det- två hjul krävs lite uppfinningsrikedom. Här om dagen kom min vän Skrot-Olle med det här stödhjulet. Det hindrar dragaren från att tippa över när hjulen roterar. Jag kunde inte låta bli att köra några vändor fram och åter över uppfarten med den här harven. Det verkar fungera riktigt bra.

IMG_8377

 

Innan nästa sommar hoppas jag fått fatt på en slåtterbalk och en släpräfsa.

IMG_8385

Försäljningen i siffror

försäljning

Nu har jag summerat årets försäljning. Vi hade knappt tänkt odla broccoli till försäljning i år. Jag är glad att vi kom på bättre tankar. Intäkterna från äggen å andra sidan är mycket låga – de täcker inte ens fodret. Där måste vi förbättra oss.

 

 

utflyttarbrev – en skiss

En av tidningen Åters stående inslag är utflyttarbreven där människor som i någon mån lever av och med självförsörjning berättar om vad de lärt sig, hur de resonerat, om motgångar och framgångar. Nu har redaktör Petter bett mig skriva ett sådant brev till tidningen och jag funderar på vad det ska innehålla. Vi har bott här i drygt fyra år och vi har faktiskt uträttat en hel del.

2010

Vi kom till gården under högsommaren. Stadsbor, ingen av oss hade odlad något i vuxen ålder. Jag grävde med våld och envishet ett potatisland, byggde en kompost. Spenderar vintern med Lena Israellssons bok Köksträdgården och John Seymour. Inser att vi väntar barn. Ingen annan än vi verkar förvånade.

2011

Fyller fyra odlingslådor, totalt 12 kvadratmeter, med riktigt dålig köpejord och lera från åkern. Grannen fräser upp en bit av gräsmattan där vi planterar squash. Potatisen växer så det knakar. Ungen föds. Skaffar tio uttjänta industrihönor och en ståtlig isbartupp. River upp köksgolvet, installerar ackumulatortank, bygger stolt och på egen hand ny köksinredning. Förläser mig på Eliot Colemans bok om vinterodling.

2012

Bygger ett växthus av byggplast.Odlar av outgrundlig anledning tomater upp och ned. Startar en blogg.  Lär mig slå med lie. Skaffar en slipsten. Glädjs åt att ungen vill vara med i odlingen. Läser allt jag kommer över om permakultur.

2013

Skaffar två grisar. Skaffar ett nytt, större, bågväxthus. Misslyckas fullständigt med kålen. Odlar tillsammans med Jakob och Clara potatis, bondbönor, korn och råg på deras åkerplätt. Total uppodlad yta är nu ungefär 1500 kvadratmeter. Börjar drömma om kommersiell odling tillsammans med Jakob. Slaktar två grisar. Gör korv. Plötsligt är vår egen mat oftast verkligen basen i vår matlagning. Ägnar vintern åt att läsa om grönsaksodling. Jordbruksverkets kurspärm om ekologisk grönsaksodling, boken the market gardener och Sustainable Market Farming. Planerar, planerar och planerar inför gårdsbutiken.

2014

Odlar tillsammans med Jakob grönsaker på knappt 0,2 hektar. Kålen blir gudomlig. Gårdsbutiken en succé. Köper fem griskultingar. Lär oss mycket om planering. Uppfyller våra ekonomiska målsättningar

Förnuft och snusförnuft

Den norske filosofen Arne Næss är en av mina stora inspirationskällor. I boken livsfilosofi diskuterar han förnuftet, eller rationaliteten. Han skiljer på egentligt förnuft och snusförnuft. Förnuftet är för honom det som leder oss till rätt beslut och visar vad som är förenligt med våra djupaste värderingar och känslor. Ett förnuft utan en känslomässigt klangbotten och utan tydliga värderingar blir ihåligt. Det blir vad Næss kallar snusförnuft – sådant som är förnuftigt bara i ett mycket snävt perspektiv, men oförnuftigt sett i ett bredare, värdeperspektiv.

Låt mig exemplifiera. Den svenska grisnäringen upplever sig ha problem. Svensk djurskyddslagstiftning är hårdare än i vissa andra länder och det sägs göra att de svenska bönderna har svårt att konkurrera. Det fick förre statsministern att vilja lätta på kraven.  Det låter nästan som en djurskyddsåtgärd att lätta på regelverket. Om vi inte räddar den svenska produktionen genom sänkta krav kommer den ju ersättas med utländsk med ännu lägre krav. Men det är ett exempel på Næss snusförnuft. För det är inte förenligt med våra djupare värderingar att plåga djuren mer än nödvändigt.

 

många traktorer

Jag är mycket tacksam över all hjälp vi fått för nu har snart varenda jävla traktorägare i hela Tvärålund varit ute på vår lilla åkerplätt. Nu har en traktor spridit halm, en traktor försökt plöja, en något större traktor försökt plöja, en baklastare har försökt skotta undan halmen och när på kört fast och en hjullastare har faktiskt lyckats styra undan halmen. Imorgon kommer femton ton fastgödsel och förhoppningsvis blir fältet även plöjt. Det börjar bli hög tid – för idag föll den första snön. Som om det inte räckte med maskiner står en hjullastare redo vid åkerkanten för att gräva ur ett dike.

unnamed

 

Nytt år

IMG_8371

Det brukar vara tacksamt att odla vitlök. Lökarna brukar inte ens vänta på att snön hinner smälta utan sticka upp genom det smutsiga täcket. Som en bekräftelse på att det kommer att växa, än en gång. Men i år gick det åt helvete. Troligen var det den eländiga vinterns fel. Det töade och frös om vartannat och något riktigt snötäcke hade vi inte förrän efter nyår. Förra helgen tryckte vi ned fyra kilo vitlöksutsäde. Skam den som ger sig. Det innebär att odlingssäsongen 2015 definitivt är igång.

Jag kan inte påstå att vi lärt oss mycket av årets misslyckande. Vi gör ungefär likadant med samma sorter (Sprint, Printanor, Messidrome). Vi får helt enkelt hoppas på ett stabilare snötäcke. Nästa vår kommer jag lika ivrigt som i år leta efter tecken på liv under snön.

 

IMG_8372

IMG_8375

Utvärdering 2014

För ungefär ett år sedan publicerade jag vår verksamhetsplan för 2014. Nu är det dags att summera. Hur har det gått?

Producera kött, ägg, grönsaker och möjligen honung i en sådan omfattning att det ger ett påtagligt tillskott till familjens näringsförsörjning och kraftigt minskar utgifterna för livsmedel.

Det blev aldrig några bin i år. Vi valde att fokusera på grönsakerna. När jag förra vintern planerade odlingen kändes det nästan övermäktigt. Det var en rejäl ökning av både odlingsyta och ambitionsnivå. Om det beror på de uteblivna bina eller inte vågar jag inte säga men odling har verkligen gått bra. Succé, skulle man kunna säga. Jag har inte räknat ihop våra matkostnader för året men jag misstänker att vi faktiskt lyckats köpa mindre mat i år än tidigare. Vi har blivit bättre på att äta och ta tillvara vår egen mat. Kött och grönsaker köper vi nästan aldrig länge.

Producera ett överskott av vissa produkter tillräckligt för att sälja i gårdsbutik under skördetiden (midsommar-september) som genererar inkomster åtminstone tillräckligt för att täcka gödsel, utsäde, bränsle och redskap. Fokusera på en lokal marknad i och kring Tvärålund.

Vi har sålt grönsaker i vår gårdsbutik här i Tvärålund. Utgifter och inkomster går ungefär ihop och det tycker jag känns bra med tanke på att vi gjort en hel del investeringar för framtiden. Vi öppnade inte gårdsbutiken vid midsommar utan först i början av augusti.

Utforska metoder för mer rationell odling i större skala (upp till 4 hektar). Både för att underlätta och förbättra årets odling och för att förbereda för kommande år och kommande utmaningar. För den kunskapen vidare om någon är intresserad.

Visst har vi lärt oss en hel del om odling i ”större” skala. Och gjort en del misstag. En erfarenhet är att vi måste bli bättre på att sätta gränser. Bokstavligt. Var slutar odlingen, var ska vi tillåta ogräs? I år har gränserna mot omgivningen varit ganska diffusa och det innebär att vi aldrig känner oss färdiga med rensandet. Nästa vår kommer vi anlägga permanenta bäddar. Det hoppas jag också kommer bidra till en ökad tydlighet och struktur.

Har vi fört kunskapen vidare? Bloggen har fått en hel del nya läsare och i gårdsbutiken har vi delat ut kålodlingsknep till höger och vänster.

Skaffa den utrustning som krävs för att kunna odla rationellt. Prioritera småskaliga, hållbara och enkla redskap.

Ett stort lyft i år var vattenpumpen. Vi har mycket dåligt tryck i vårt vanliga tappvatten. Att fylla en tiolitershink tar flera minuter. Därför var det verkligen en lättnad när vi fick trycksatt vatten. Alltifrån grisutfodring till bevattning gick snabbare och blev bättre gjort. Vi köpte också en hjulhacka som har sparat mycket tid.

En missräkning var såmaskinen. Vi har använt en lite plastig historia som heter Saalet. Den har gjort sitt jobb men resultatet är ganska ojämnt. Nästa år köper vi en Earthway.

Lämna jorden rikare än innan. Använd gröngödsling. Avstå från gifter. Förbättra jordstrukturen.

När vi började arbeta upp marken hos Jakob och Clara var den i mycket dåligt skick. Det var knappt så ogräset ville växa. Nu är det bättre men inte bra. Nu i höst ska vi plöja ner ofantliga mängder gammal halm i ett försök att luckra upp den ytterligare. Till våren kommer vi troligen övergödsla med hönsgödsel (både egen och köpes) för att höja kol-kvävebalansen en smula.

Hårt – men lekfullt och rogivande – arbete. Och tid till annat. Det kräver god planering och en realistisk uppfattning om arbetsbehovet. Avsätt tid för odlandet.

Hårt, lekfullt och rogivande har arbetet varit. Men jag har inte haft mycket tid till annat. Nästa år hoppas jag att vi kan bli ännu bättre på att faktiskt avsätta tid för odlandet. Vi har talat om att införa arbetstider. Säg varje onsdag, fredag och söndag klockan åtta till tre. Det tror jag skulle göra livet lite mindre ryckigt.

Jag och min kompanjon Jakob har inte riktigt gått i takt i år. Jag har betydligt mer erfarenhet och gjorde också all planering innan säsongen. Det har gjort att Jakob fullt förståeligt haft svårt att få överblick av arbetet och känna det meningsfullt. Och jag har känt mig lite ensamt ansvarig för att det som ska göras blir gjort. När vi planerar och beslutar mer tillsammans hoppas jag vi blir lite mer samspelta.

Köttproduktion på en levande gård. Köttdjur ger mat i frysen och gör att fler måltider kan blir “helt” hemmaproducerade. Om djuren samtidigt gör nytta med att plöja, gödsla och röja mår både de, landskapet och jag bättre.

Årets kött, grisarna, lever fortfarande men de grisar vi slaktade vid jul har mättat oss länge. Vi har kläckt fram ett tjugotal kycklingar i år och en hel del av dessa är förstås tuppar. Även om jag nackat en del djur tidigare det aldrig varit lämpligt att äta dem. Det ska vi göra när årets tuppkycklingar fått växa till sig lite och det ser jag fram emot. Nästa år funderar vi på att lite mer målmedvetet hålla höns både för ägg och kött.

Eget foder. För att kött- och äggproduktion ska bli ekonomiskt försvarbar måste en stor del av djurens foder vara antingen producerat på gården eller köpt direkt av bonde utan mellanhänder.

Här har det snarare gått bakåt. När vi nu planerar för att utöka hönshållningen lutar det åt att köpa färdigblandat fullfoder i bulk. Det korn vi köpt tidigare från en grannbonde är konventionellt odlat. Likaså det koncentrat vi spätt ut det med. Särskilt sojan i koncentratet har känts mer och mer besvärande. Jag har funderat mycket på att blanda eget foder men just nu känns det både dyrt och svårt. Att då istället köpa ekologiskt foder känns bättre än att fortsätta sticka huvudet i sanden.

Minimera material och resurser som måste tillföras gården så som bränsle, ved, gödsel. Om möjligt utnyttja överblivet eller begagnat.

Vi har gödslat med gräsklipp från byns samfällda marker. Om vi inte tagit det hade det körts ut i skogen. Och halmen vi jordförbättrar med låg och ruttnade till ingen nytta. Visst har vi köpt prylar mycket men än mycket mer har vi hittat, fått och räddat från soptippen.

Odlingarna ska bedrivas så att barn kan vara med så mycket det går. Samtidigt måste jag ha möjlighet att arbeta koncentrerat – barnfritt – med odlingarna.

Detta är en av årets stora misslyckanden. När förskolan var stängd i juli och alla kompisar var försvunna på semester arbetade vi som intensivast med med gårdsbutiksrenoveringen. Vi var frustrerade och ungen kände sig (med rätta) förbisedd. Detta är någonting vi måste planera bättre nästa år.

Stödja lokalsamhället och den lokala ekonomin. Bygga nätverk och byta tjänster.

En liten by som vår tror jag behöver mötesplatser och vi har fått ett fantastiskt gensvar på gårdsbutiken.

I centralorten Umeå har antalet tiggare ökat dramatiskt. Samtidigt som vi står med ett överflöd i landen. Jag tycker det har varit väldigt svårt att förhålla sig till den orättvisan. Det är komplext. Vi vill hjälpa – men det är inte hållbart att vi ger bort hela frukten av vårt arbete. Och den som hungrar bryr sig inte om att grönsakerna är hantverksmässigt odlade. I år skänkte vi en del grönkål, squash och majrova till en romsk tiggare som sålde dem och behöll förtjänsten själv. Men jag  skulle vilja göra mer.

lärandets glädje

 

Kan själv! Det tror jag är en av de viktigaste drivkrafterna i mitt självhushållningsprojekt. Jag vill veta och jag vill förstå.

Jordfräsen/tvåhjulstraktorn som jag köpte för snart två år sedan är ett lysande exempel på det. Innan den kom till gården var motorer en svart låda för mig. Man tryckte på vred på nyckeln, gasade och på något magiskt sätt snurrade motorn. Fräsen har tack vare sin enkelhet varit blivit en inkörsport i förgasarnas, växellådornas och oljeviskositetsklassernas förtrollade. Tack vare hjälpsamma personer på alternativ.nu och haynes reparationshandbok för småmotorer har jag själv kunnat lösa de problem som uppstått. Och för varje liten framgång blir världen lite mer begripligt och hanterbar.

IMG_8370

Idag bytte jag till exempel spännrullswiren (?) som gått av. Imorgon ska jag plöja morotslandet och plantera vitlök.