Idag  tog jag bort fyra bruna lohman. De tillhörde den grupp på tio hönor som vi började med för lite drygt två år år sedan. De har värpt dåligt ganska länge men det som fick droppen att rinna över var att de lade sig till med ovanan att sova i redena. Sova och bajsa. Det gjorde att en del ägg blev skitiga. Det är också stor skillnad i temperament mellan dem och våra hedemorahönor. Hedemororna sitter och filosoferar under en buske medan industrihybriderna far runt som osaliga andar – stjäl mat ur handen på ungen, går in i bostadshuset, är allmänt i vägen. Det är en lättnad att vara av med dem.

 

 

En liten punkt på min ändlösa att-göra-lista är avklarad. Pendelhackan och trådredskapet har fått skaft.

 

 

 

Ni som hängt med ett tag på bloggen minns kanske att jag talat mig varm för jordkuber. Dem har jag använt i flera år till all förkultivering med både framgång och bakslag. I år har börjar jag vackla och det mesta drar jag upp i brätten. Chili, gurka och squash börjar fortfarande sitt liv i jordkuber. Jag börjar med kuber som är 5x5x5 cm och flyttar över dessa i åtta gånger större kuber (10x10x10) när det börjar bli trångt. Det är den smidiga omskolningen och god resultat från tidigare som gör att jag håller fast vid kuber för dem.

Grishuset börjar ta form. I helgen fick vi på taket-väggarna och byggde delar av  gavlarna. Det blir verkligen rejält byggt och lär överleva både grisar och kärnvapenkatastrofen. Innanför pannplåten spände vi plastfolie. I teorin leder den bort eventuellt inträngande vatten, hindrar fuktig utandningsluft att kondensera mot den kalla plåten och luftspalten mellan plåt och plast ger möjligen någon liten isolering.

 

Man ställs inför många val när man ska inrymma en gris. Ska huset ha golv eller inte? Ska det vara isolerat? Vilka material ska användas? Hur hanterar man kondens? Hur stor måste det vara? Jag har velat och funderat hela vintern. Idag gick vi från tanke till handling. Det mesta materialet i kojan är återbrukat och vad som funnits tillgängligt har fått styra mycket av utformningen.

 

 

Här demonstrerar min assistent vårt nya power tool – en tryckspruta. Kostar 39 kronor på biltema och fungerar fantastiskt för att hålla jorden fuktig så fröna kan gro.

 

 

När plantorna börjat titta upp flyttar jag dem från hyllan i köket där de grott till ett svalare söderfönster. Vårsolen får lite elektrisk hjälp. En avsågad hängränna över blir reflektor över ett lysrör.

 

Här brinner flitens lampa. Det är fortfarande mörkt på kvällarna men behagligt milt. När ungen har somnat går jag ofta ut och arbetar en timma eller två. Här bygger jag ett bord i växthuset att ställa plantor på. Det är en vidareutveckling av förra årets misslyckade experiment med odlingslådan. Då gick det åt helvete och allt dog. Jag hoppas jag lärt något av misstaget.

 

Jag har längtat efter vinter i flera månader. Nu ger jag upp och ser fram emot vår istället. Hönsen börjar ge sig ut utanför huset. Särskilt de hunsade ungtupparna tycker det är skönt att slippa vara instängd med patriarken Stig-Jerker. Så fort de försöker få sig lite mat eller ett nyp är han på dem och jagar dem runt, runt i spånet tills de flaxar upp på sittpinnarna.

 

Att det varit en konstig vinter märks i växthuset. Där är det inte någon tjäle alls i marken. I början av april ska jag börja dra upp plantor här. Då ska jag bygga ett “tält” av fiberduk inne i växthuset. Förhoppningsvis håller sig temperaturen på en rimlig nivå där inne. Om inte får jag komplettera med elvärme.

 

Förra helgen sådde jag årets första frön. Det var purjolök i såbrätten och chili i mindre krukor. Nu står de högt uppe på en hylla i köket för att gro. Eftersom vi eldar i köket och har högt i tak brukar det vara ganska varmt där uppe.

.

 

Den här helgen sådde jag de första tomaterna. De flesta plantorna kommer jag inte så än på nästan en månad men det här var några tidiga sorter jag ville pröva. Förhoppningsvis kan jag sträcka ut säsongen lite på det här sättet.