Min sambo är en skrotsamlare av rang. Det här hittade hon till exempel på tippen idag:

Tio poäng till den läsare som kan berätta vad det heter och hur det används!

Oj, vad jag längtar efter årets grisar. Idag gjorde fixade vi det sista på deras boende och till helgen far vi och hämtar dem. Till att börja med får de gå i den här lilla hagen så vi är säkra på att de begriper sig på elstängslet. Det finns en risk att grisar som får en stöt får panik, springer rakt genom elstängslet, lugnar sig lite och upptäcker att det inte var så farligt. Att det kanske till och med var värt den obehagliga smällen för att få komma ut på nytt bete. Därför får de gå i en mindre hage med träreglar utanför eltråden tills de begripit att det inte är lönt att försöka ta sig igenom.

 

Inne i huset har vi bäddat med halm för att nassarna ska få det torrt och varmt. Blir det riktigt kallt gräver de ner sig under halmen.

 

 

Vårsådden är avklarad och jordbruket går in i en ny fas – ogräsrensandet. Jordgubbslandet har varit täckt med fiberduk sedan vi planterade för knappt en månad sedan. Både plantor och ogräs har växt ordentligt och idag invigde jag vår nya hjulhacka. Det tog inte många minuter att rensa jorden mellan raderna.

I raderna, mellan plantorna får man finlira med andra redskap.

 

Purjolöken sådde vi inne redan i februari. Den växer mycket långsamt och ska jag vara ärlig tycker jag de plantor vi satte ut förra helgen var i klenaste laget.

 

Vi drog upp ett ”dike”, ungefär en decimeter djupt och planterar lökarna i dess botten. Man vill att en så stor del av purjolöken som möjligt ska vara vit och det blir den när den inte nås av solen strålar. Regn och ogräsrensning kommer få jorden att rasa ner i diket  så att plantorna hamnar allt längre ned i jorden.

 

 

 

 

 

 

Förra helgen blev vi nästan färdiga med direktsådden. spenat, morötter, kålrabbi, ärtor, bondbönor, korova, majrova, kålrot har fått fröna i jorden. Rödbetorna väntar vi ytterligare en vecka med och efter midsommar sår vi en ny omgång av de snabba kulturerna. För sådden använde vi en enkel och billig såmaskin från danmark. Den fungerade hyfsat men nästa år köper vi nog en lite rejälare maskin. Korova hade vi lite ont om frön till så den sådde vi för hand. Att så små svarta kålfrön i ojämn jord är ungefär som att leta efter en nål i en höstack.

Kål och morötter täckte vi direkt med fiberduk. För att förankra duken använder vi sandsäckar. Tidigare år har jag använt stenar och brädor men när det blåser är det stor risk att de river sönder duken.

 

Igår när vi tjuvade tomaterna hittade vi några små frukter! Det här är från den första tidiga sådden och sorten heter Suzanne. Till hösten kommer vi sälja tomater i gårdsbutiken men de här första ljuva frukterna kommer vi njuta av själva under högsommaren.

Nu har jag på allvar börjat använda bredgrepen. Idag djupgrävde jag bönlandet. Det tog drygt tre timmar, området är 40 kvadratmeter och jorden ganska tung. Alltså lite drygt 10 kvadratmeter i timmen. Är det fort eller långsamt? Som vanligt är svaret: det beror på. På vad man jämför med och vad man räknar.

Jämför man med en traditionell djupgrävning är det snabbt. Jag gissar att det skulle tagit fyra-fem gånger längre tid att göra det för hand. Bredgrepen sparar mycket energi eftersom jag inte behöver förflytta någon jord. Jämför man istället med ett traktorburet redskap är det mycket långsamt om man enbart ser till kvadratmeter per timme. Jag gissar att det finns redskap som kan luckra jorden femtio centimeter ner. De arbetar säkert minst hundra gånger snabbare än jag med min bredgrep.

Men traktorn som behövs för att dra ett redskap genom jorden så djupt är stor och tung. Den kommer vara dyr, den kommer dra mycket bränsle och den kommer packa jorden samtidigt som den luckrar. Har det betydelse när man räknar och ska avgöra vad som är mest effektivt? Och mina nya armmuskler – ska de räknas? Tystnaden? Alla kvickrötter jag kunnat plocka undan medan jag arbetade? Ska all tid jag måste lönearbeta för att ha råd med traktorn räknas in?

Tack och lov är beslutet än så länge enkelt för oss eftersom vi inte äger någon fyrhjulig  traktor!

Idag fick jag några rejäla fröpåsar. De innehåller 75 kilo naket korn.

Korn är ett sädesslag som är passar bra i det västerbottniska klimatet. Det är tåligt och det hinner mogna under vår korta säsong. Att odla korn är lätt men att skörda kan vara lite knepigt om inte är van. Förra året slog vi med lie, band kärvar och lät dem torka ute. Ännu värre är det med tröskningen och riktigt eländigt är det att skala kornen. Kärnorna är omgivna av ett hårt skal som man måste lyckas avlägsna på något sätt. Efter mycket experimenterande lyckades jag ganska bra genom att använda en vanlig hushållsmixer men det var långsamt och omständligt.

Naket korn har till skillnad från det korn som odlas idag löst sittande agnar som faller av redan vid tröskningen. Det sparar mycket arbete. Jag hoppas att det nakna kornet, eller himmelskornet som det också kallas, kan bli ett alternativ till importerad pasta och ris.

 

 

I år tar vi steget från stor hobbyodling till en mycket liten yrkesodling. Vi odlar för att sälja och förhoppningsvis få även en monetär lön för mödan. Därför har vi börjat föra en detaljerad loggbok över hur mycket tid vi lägger ner på odlingarna och på vad. Förhoppningsvis kan det ge oss ett bra underlag när vi planerar nästa vinter. Det handlar om att värdesätta sin tid.

 

Vi ärvde några jordgubbsplantor i en pallkrage när vi flyttade in. De har gett förvånansvärt mycket bär med tanke på åldern och att vi aldrig orkar rensa ogräset där. Ett jordgubbsland måste ju egentligen förnyas med tre-fyra års intervall.

Idag har vi planterat hundra jordgubbsplantor i ett nytt land. Planen är att anlägga ett motsvarande land nästa år och om två år. Om tre år river vi upp det vi sått i år. På så sätt har vi jordgubbsplantor av alla åldrar och en jämn och fin skörd. I år kommer varje planta inte ge så mycket men liten skörd från många plantor borde ändå täcka vårt husbehov med råge.  På sikt hoppas vi kunna både sylta och sälja jordgubbar.