soffbordet

Jag har länge närt en dröm om att bli möbelsnickare. Det kommer jag kanske aldrig att bli men jag har faktiskt börjat snickra möbler.

Ett soffbord av egenhändig utformning och utförande. I grunden består bordet av furustavar 34×34 som är sammanfogade med lös not. Hela bordet är sedan sammanlimmat i ett stycke. Limmet tillsammans med sponten som låser konstruktionen i alla tre dimensionerna gör bordet starkt utan skruv eller spik.

Jag känner en stor tillfredsställelse över att ha lyckats vara någorlunda noggrann. I min självbild är jag annars lite yvig och slarvig.

Lärdomar:

  • Mät och dubbelmät
  • Man kan inte anstränga sig nog för att undvika utslag vid kapning
  • glue up is screw up. Jag skulle haft några hjälpande händer när jag limmade ihop eländet.
  • Slipa. Slipa. Slipa. Jag missade några ställen med de finare pappren och det syntes tydligt när jag betsade bordet. Det ger ett inte helt oangenämt rustikt intryck men det var inte vad jag hade tänkt mig. Min före detta sambo uttryckte det kärnfullt: “det ser ut som något som är köpt på Indiska. “

Bordet är ytbehandlad med Herdins oljebets (jag velade mellan “brun” och “mellanbrun”). Därefter ett lager linoljevax från Ottosons.