Vi har uträttat stordåd. Odlingsbäddarna i den större åkern är uppmätta och utmärkta med träpinnar. Det visade sig att jag glädjemätt i höstas. Det saknades några meter både på längden och tvären.  

Och vi har planterat om alla tomater och chiliplantor i större krukor. Allihop har fått flytta ut i växthuset, det är nästan lite ödsligt inne i fönstren.

Och sått nytt.

Och byggt färdigt grishuset. Om knappt en månad flyttar fyra linderödsnassar in.

 

Och sågat upp en ny hönslucka, bytt däck på bilen, lagt en ny tvåkubikskompost, grävt om förra årets, flyttat undan gammalt ensilage från förra årets grishage, bjudit på kaffe, roat barn och svettats i högsommarvärmen.

 

 

Det börjar bli trångt på fönsterbrädorna inne och hög tid att plantorna får flytta ut till plantbordet i växthuset. För en vecka sedan satte jag ut de här testpiloterna. De lever och har hälsan så till helgen får de sällskap av resten av plantorna. Den största utmaningen är att hålla nere temperaturen – den stiger lätt till över 40 grader när solen ligger på.

 

Under bordsskivan av plåt är temperaturen lite jämnare. Där ställer jag in nysådda brätten för att gro.

 

 

I morse hittade vi den här lilla krabaten i hönshuset. Det är den första kyckling som vi (nåja) ruvar fram själva och det är fascinerande att se hur den blöta, toviga, varelsen som pickar sig ur ägget efter en timme blivit fin och blank i pälsen. Ytterligare några timmar senare öppnar den ögonen och nu på kvällen ser den riktigt morsk ut.

 

 

Bakom veden, under några övergivna bikupor, nyss i skymundan har en av hönorna haft en hemlig ägg-gömma. Jag undrar om det finns fler?

 

 

Nu länsar jag komposten. Jag har två bingar så att komposten kan ligga två år. Det behövs eftersom en stor del består av kutterspån från hönsen och det tar tid att bryta ner. Tack och lov har hönsen preparerat det kolrika ströet med kväverik avföring så balansen blir nog rätt bra. Den färdiga komposten ska jag sprida i växthuset om en månad men redan nu har jag börjat köra dit den. Jag hoppas att värmen och omgrävningen kan ge den en sista skjuts innan den blir tomatmat.

 

Komposten som legat i ett år gräver jag över till den tömda bingen. Då passar jag också på att blanda in köksavfall som vi samlat i en tunna under vintern.

Under vintern har vi samlat hönsgödsel i en tunna. Eftersom det varit minusgrader och vi lägger på lite i taget påbörjas inte någon nedbrytning under de kalla månaderna. Nu börjar det bli  varmt men jag känner mig osäker på hur jag bäst tar tillvara den här guldgruvan. Goda råd mottages med tacksamhet.

I boken the new organic grower skriver Eliot Coleman om något  han kallar Broadfork. På svenska blir det väl närmast bredgrep. Det är redskap som används för att djupluckra jorden utan att behöva blanda om jordlagren för mycket och utan att behöva använda traktorkraft. Redskapet har två handtag och ett antal långa tänder som man trycker ner och lyfter jorden med. I två års tid har jag letat efter en svensk (eller åtminstone europeisk) leverantör. Utan framgång. När en bygranne erbjöd sig svetsa ihop en var jag inte sen att tacka ja. Så av några överblivna rör och plattstål slängde han ihop en fungerande prototyp på några timmar.

 

Den luckrar till ett djup av ungefär 50 cm. Tyvärr är bara de översta femton centimeterna  upptinade så någon fullskaleutvärdering kunde jag inte göra idag.

 

Först lyfter jag bredgrepen några centimeter och kör ner den i jorden. Den väger närmare trettio kilo så den får ganska bra kraft. Behövs det hjälper jag till med min egen kroppstyngd genom att ställa mig på en av tvärslåarna och gunga lite fram och tillbaka.

 

 

Sedan backar jag och drar bredgrepen mot mig. Det ser lite märkligt ut här eftersom tänderna skulle sjunkit ner hela vägen i jorden om det inte vore för tjälen. Tanken är att tänderna lyfter jorden lite, släpper in syre och bryter upp om det är hårt. Sedan drar jag bredgrepen bakåt en decimeter eller två och börjar om.

‘

 

Så här mysigt är det i odlingstältet. Ljusslingan använder jag som en snål värmekabel. Nu för tiden har de flesta LED-lampor och avger nästan ingen värme alls. Den här är riktigt ineffektiv och passar mina syften perfekt. Nu i början kompletterar jag den med en frostvakt. Jag har lyckats hålla temperaturen över tio grader i några dagar nu och det får anses godkänt. Värre är det på dagarna. Om jag inte lyfter av fiberduken blir det lätt över trettiograder när solen ligger på. Så stor temperaturskillnad stressar lätt plantorna.

 

 

 

 

Idag malde vi tio sex kilo gris och stekte köttbullar. Precis som när vi gjorde korv arbetade vi tillsammans med grannarna som vi hade grisarna tillsammans med. Jag ägnar mycket tid och tankemöda åt att producera mat. Att laga mat är jag däremot inte så road av. Det är först när matlagningen blir ett projekt och något gemensamt som jag går igång.

 

 

Fler bilder finns hos Clara.

 

 

 

Av min granne K har jag fått några frön av tomatsorten Suzanne som hon odlat i flera år. Hon skördar de första små frukterna tidigt , ibland redan vid midsommar. När höstfrosten kommer plockar hon in plantorna och hänger dem upp och ned under källartrappan. Därifrån kan hon plocka mognande tomater långt in på vintern. Vi sådde den första omgången tomater runt den tjugonde februari. Förutom Suzanne är det några plantor Ida Gold, Glacier och Dansk Export. Huvudsådden gjorde vi en månad senare och då kom även sorterna Chilega och Matina med.

Idag planterade vi om den första sådden i större krukor för rötterna började fylla ut krukan. Nästa år ska jag så dem direkt i större krukor. I februari finns fortfarande gott om plats och de jorden från de plantor som inte gror kan jag återanvända i andra tomatsådden.