Vad är det för fel på den här chiliplantan? Den är liksom knottrig på undersidan. Skrapar man med nageln faller skrovlet av. I övrigt verkar den kry. Någon som vet?
Uncategorized
växthusmys
Växthuset gör mig lycklig. Ikväll har jag spenderat en timma där. Regnet smattrande mot plastfolien, reläerna från styrsystemet klickade behagligt. Surret från konvektorerna under borden. Skymmningen som föll.
Jakob har av outgrundlig använt svenska tecken i namnet på sitt trådlösa nätverk. Någonstans på vägen mellan min UTF-8-kodade källkodsfil och CC3000-chippet verkar det strula till sig.
Styrdatorn loggar temperaturen till molntjänsten thingspeak och styr vädringsluckorna. Min hemmabyggda vinsch verkar fungera utmärkt. Jag är fånigt nöjd.
Inflyttning i växthuset
Tomaterna började få det eländigt trångt inne i källaren. Nu har de fått komma ut i växthuset och där verkar de trivas. Vi passade på att ge de flesta av dem lite större krukor. Plantorna får stå på ebb-och-flodbord som vi fick på köpet när vi hämtade växthuset. Under bordet står en elkonvektor på två kilowatt. Över borden har vi spänt fjäderstålsbågar och på dem två lager fiberduk. Den blå presenningen får fungera som isolering så vi inte förlorar så mycket värme under bordet. På sikt kanske vi kuverterar från Jakobs befintliga värmesystem. Det skulle kännas bättre i samvetet om vi värmde med ved.
Kål, rödbetor och mycket annat i väntan på groning. De får stå direkt på marken.
Marstorps byggnadsvård arbetar med huset som inrymmer butiken. lockpanelen från sjuttiotalet (?) rivs ner. Det nedersta varvet timmer behöver lite kärlek. Ytterdörren ska bytas till en pardörr.
En granne kom förbi med ett litet fotografi. Det visar samma hus. I dörröppningen står den legendariska gubben Lund. Han var något slags orginal. Många manliga grannar i sextioårsåldern minns hur de spelat kort hos honom eller busknackat på hans fönsterrutor. En del minns också att han inte alltid luktade så gott.
Den högra delen av huset har timmerstomme medan den vänstra är uppreglad. På kortet har timmerstommen en locklist panel medan den vänstra delen – som fungerade som vedförråd – har en enklare, okantad, lockpanel. Kanske något att återskapa?
succé!
Idag var det äntligen dags att montera upp plasten på växthuset. Vi har förberett, planerat och oroat oss. Och så från ena stunden till den andra övergick det strandade valskelettet till ett pampigt rum. Småkylig västerbottensvår övergick i tropisk värme på några sekunder.
Vi hade lyckats samla ihop en hel drös grannar och oräkneliga stegar. Och det var tur för det var ganska klurigt att lyfta upp plasten till nocken, sträcka och skruva utan att det blev allt för skrynkligt.
Plasten är fäst mot en träribba ungefär en meter över marken på vardera sidan. Vi har valt den lösningen framför den enklare – att fästa nere vid marken av två skäl. Dels kan vi byta ut den nedre delen av plasten om den skadas av redskap eller snöskottning. Dels har vi möjlighet att i efterhand bygga vädring längs långsidorna.
Veden
Det är hög tid att få in veden. Vi travar den i ett gammalt växthus av plast. Där inne torkar den fantastiskt fint och på vintern är den lätt tillgänglig. Jag går ut någon timme på kvällarna och staplar lite. Ikväll fick jag sällskap.
Vårt växthus håller på att närma sig färdigställande. Jag tror det här var ett av mina sämsta köp någonsin. Vi gav tjugotusen för växthuset med ny plast. Ett helt nytt växthus av samma storlek kostar runt femtiotusen. Sen har vi lagt säkert tiotusen på sådant vi varit tvugna att komplettera. Stålwajrar, vantskruvar, en verkstad som tillverkade några beslag som saknades, osb-skivor till gavlarna, virke, skruv, skruv, skruv. Det har tagit oändligt med tid. Både att plocka ner och att sätta upp. Det har blivit många speciallösningar.
Plasten har legat ihoprullad och vi har förutsatt att det var ett stort plaststycke som täckte hela huset. Idag upptäckte jag att vi haft fel. Plastens bredd täcker bara halva huset och vi måste alltså skarva plasten på något sätt vid nocken.
Å andra sidan har jag lärt mig massor. Jag är mycket bättre vän med vinkelslipen nu, jag har lärt mig programmera styrsystem, hur en vindrutetorkarmotor fungerar, och att M10 kan ha både 16 och 17 mm nyckelvidd. Jag har blivit bättre på att svetsa. Och vi har förhoppningsvis fått ett bra växthus och en rymlig arbetslokal.
Det som göms i snö…
… kommer upp i tö. Jordgubbslandet vi anlade förra året har tinat fram och med det lite drygt hundra plantor som vi krukade i höstas. Under snön gömde sig också en massa skräp som någon slängt på gräsmattan.
grisplan
Vi äger lite drygt två hektar vall. De har tidigare brukats av en ekologisk mjölkbonde men i år har vi valt att säga upp arrendet för att bruka marken själv.
Min kompanjon Jakob talar mycket om omega-tre och omega-sex. Gräsätande djur får rätt balans. I USA talas det mycket om ”Pastured pork”. Alltså betat fläsk. Det ska vi pröva på själva i år.
Våra sju grisar ska få använda marken som bete. Planen är att dela in vallen i ett antal mindre tegar och flytta grisarna ofta. I hörnen på tegarna tror jag vi sätter trästolpar och mellan dem enkla plaststolpar. Grisar betar först och bökar sen. Om vi flyttar dem innan betet är slut hoppas jag undvika allt för stora skador på gräset. I den teg där grisarna just var sätter vi hönsvagnen. Hönsen tycker inte om när gräset är för högt och de uppskattar om det är fläckar med öppen jord där de kan jaga maskar.
att arbeta tillsammans
Jag fick en fråga från läsaren ”la”:
Hej ! Undrar lite om detta hur ni driver lantbruket ihop?
-Delar ni rakt av på grödor o kött till eget hushåll
-Hur fördelar ni arbetet? Om en jobbar mer i landet får dennes familj mer av grödor eller betalt?
-Hur håller man sams på ett bra sätt? Omröstningar?
-Skulle ni plocka in fler familjer i det eller ….?
Intressant och otroligt inspirerande att grannar går ihop så, men tänker att egna viljan gärna göre sig påmind, (bara i en liten vägförening märks ju det)
Om vi börjar med formalia: Vi är två familjer som är mycket goda vänner. Jakob och Clara bor på en gård ungefär en kilometer från oss. Jag och Ulrika bor här på Marstorp. Jakob och jag äger ett Handelsbolag tillsammans. Jag och Jakob är de som lägger absolut mest tid på odlingarna men våra familjer hjälper förstås till en hel del.
Den viktigaste anledningen till att det fungerar så bra som det gör är att vi pratar. Vi pratar hela tiden om vad vi håller på med, hur det påverkar våra familjer, hur det påverkar oss själva, om hur det känns att rensa ogräs och om vad vi vill få ut av företaget. Så fort något skaver mellan oss så pratar vi om det. Vid det här laget känner vi därför varandra ganska väl och kan känna oss trygga med var vi har den andra.
Att det är jag och Jakob som driver företaget innebär att det är vi som sköter den dagliga planeringen. Vad ska vi så när och när ska vi rensa ogräs. Men i alla viktiga beslut – ska vi skaffa bin i år eller ska vi satsa på får? – är självklart Ulrika och Clara med. Det företag vi driver ska ge oss en vinst i pengar men lika viktigt är det vilket liv det möjliggör för oss och våra familjer. Utan att ha funderat så mycket har det blivit självklart att konsensusbeslut. Om någon av oss fyra inte håller med så får vi fortsätta prata och fundera tills alla känner sig nöjda. Att vi skulle rösta – och därmed i princip köra över någon – känns inte aktuellt. Kom vi till en sån punkt tror jag slutet är nära för samarbetet.
En annan viktig anledning till att vi håller sams är att vi låter verksamheten, om uttrycket ursäktas, växa organiskt. Vi började med lite potatis tillsammans. Och så två grisar. Staplade ved tillsammans. Jag har inte upplevt att vi någonsin fattat några stora djärva beslut. Istället har det varit små trygga steg hela vägen.
”Av var och en efter förmåga, av var och en efter behov” skulle kunna beskriva hur vi ser på arbetsdelningen. Man gör så gott man kan. Ibland hinner man inte för ungen är magsjuk. Ibland hinner man desto mer för att resten av familjen rest bort en vecka. Den skörd vi sparar till oss själva tar vi av efter behov. Köttet brukar vi dela något sånär lika.Vi håller ganska noggrann koll på hur mycket vi arbetar. Vi skriver ner varje dags arbete i ett google drive-dokument. Det ger oss dels möjlighet att se hur mycket var och en arbetat, dels blir det en loggbok över vad vi gjort när. I år räknar vi med att gå med vinst även i pengar räknat och då tänker vi fördela den vinsten efter arbetsinsats.