Jag fick en fråga från läsaren “la”:

Hej ! Undrar lite om detta hur ni driver lantbruket ihop?

-Delar ni rakt av på grödor o kött till eget hushåll
-Hur fördelar ni arbetet? Om en jobbar mer i landet får dennes familj mer av grödor eller betalt?
-Hur håller man sams på ett bra sätt? Omröstningar?
-Skulle ni plocka in fler familjer i det eller ….?
Intressant och otroligt inspirerande att grannar går ihop så, men tänker att egna viljan gärna göre sig påmind, (bara i en liten vägförening märks ju det)

Om vi börjar med formalia: Vi är två familjer som är mycket goda vänner. Jakob och Clara bor på en gård ungefär en kilometer från oss. Jag och Ulrika bor här på Marstorp. Jakob och jag äger ett Handelsbolag tillsammans. Jag och Jakob är de som lägger absolut mest tid på odlingarna men våra familjer hjälper förstås till en hel del.

Den viktigaste anledningen till att det fungerar så bra som det gör är att vi pratar. Vi pratar hela tiden om vad vi håller på med, hur det påverkar våra familjer, hur det påverkar oss själva, om hur det känns att rensa ogräs och om vad vi vill få ut av företaget. Så fort något skaver mellan oss så pratar vi om det. Vid det här laget känner vi därför varandra ganska väl och kan känna oss trygga med var vi har den andra.

Att det är jag och Jakob som driver företaget innebär att det är vi som sköter den dagliga planeringen. Vad ska vi så när och när ska vi rensa ogräs. Men i alla viktiga beslut – ska vi skaffa bin i år eller ska vi satsa på får? – är självklart Ulrika och Clara med. Det företag vi driver ska ge oss en vinst i pengar men lika viktigt är det vilket liv det möjliggör för oss och våra familjer. Utan att ha funderat så mycket har det blivit självklart att konsensusbeslut. Om någon av oss fyra inte håller med så får vi fortsätta prata och fundera tills alla känner sig nöjda. Att vi skulle rösta – och därmed i princip köra över någon – känns inte aktuellt. Kom vi till en sån punkt tror jag slutet är nära för samarbetet.

En annan viktig anledning till att vi håller sams är att vi låter verksamheten, om uttrycket ursäktas, växa organiskt. Vi började med lite potatis tillsammans. Och så två grisar. Staplade ved tillsammans. Jag har inte upplevt att vi någonsin fattat några stora djärva beslut. Istället har det varit små trygga steg hela vägen.

“Av var och en efter förmåga, av var och en efter behov” skulle kunna beskriva hur vi ser på arbetsdelningen. Man gör så gott man kan. Ibland hinner man inte för ungen är magsjuk. Ibland hinner man desto mer för att resten av familjen rest bort en vecka. Den skörd vi sparar till oss själva tar vi av efter behov. Köttet brukar vi dela något sånär lika.Vi håller ganska noggrann koll på hur mycket vi arbetar. Vi skriver ner varje dags arbete i ett google drive-dokument. Det ger oss dels möjlighet att se hur mycket var och en arbetat, dels blir det en loggbok över vad vi gjort när. I år räknar vi med att gå med vinst även i pengar räknat och då tänker vi fördela den vinsten efter arbetsinsats.