Vi är ganska missnöjda med årets odlingsresultat. Ett problem är att vår lerjord blivit mycket packad. Förra hösten gjorde ett misslyckat experiment med gammalt ensilage att många och tunga traktorer körde sönder jorden. Sedan i våras var vi ivriga och satte igång med harvning och grävning på innan det torkat upp ordentligt. Förutom packningen har vi helt enkelt för lite näring tillgänglig för växterna och alldeles för lite organiskt material.

Idag försökte vi göra något åt det. Vi kör ut 2-4 cm kompost i bäddarna och gräver med bredgrep.

Förra året tillverkade jag en egen version. Den visade sig ha några brister. Den var både för tung och för klen. Handtagen böjde sig och att få ner de halvmeterlånga tänderna i den här lerjorden är inte att tänka på. Något bättre var den prototyp jag fick köpa av en bloggranne. Dess konstruktion kändes mycket mer genomtänkt men bredden var alldeles för liten. Handtagen ska vara så långt isär att man ledigt får plats med axlarna mellan dem.

För några veckor sedan övade jag lite med svetsen.

Jag kapade av grepen, skarvade med ett rör och monterade handtag i metall.

Bredgrepen luckrar ner till lite drygt 30 cm och blandar delvis om jord och kompost. Till skillnad från traktorredskap sker nästan ingen packning av bäddarna.

 

 

 

 

Nu är skördesäsongen igång på allvar. Hur det har gått? Både bra och dåligt. Det har varit torrt, blött och kallt. Skörden blir inte alls vad den kunde blivit. Men vi lärt oss en hel del och utvecklats mycket. Vi arbetar mer rationellt och planmässigt i år än tidigare. Den odlade ytan är större men mer välskött.

Förutom i gårdsbutiken säljer vi grönsaker till två restauranger – Älvtåets Gröna och Granö Beckasin. Om vi ska öka omsättningen tror vi det är en förutsättning. Gårdsbutiken kan utvecklas men har en ganska naturligt begränsad marknad. De nya kunderna har lärt oss mycket. Det blir än viktigare att hålla hög kvalitet på våra produkter och vi måste hitta sätt att hålla ett brett utbud under en längre tid.

 

 

Inför kommande kallsommrar ska vi bli bättre på använda fiberduk, nät och låga tunnlar. Jag tror att vi med små medel kan göra stora vinster.

 

 

 

 

I år är det inte så roligt att vara grönsaksodlare. Det har varit kallt, torrt, blött och segt.

I växthuset finns mängder med omogna tomater men ganska få röda. Gurkor har vi däremot gott om.

 

Bondbönorna blommar men är bara några decimeter höga. Så här års brukar de vara en bra bit över metern.

 

Rödbetorna växer om än långsamt. När vi öppnar butiken är nog ganska många skördeklara.

 

 

Kålrabbi. Och ogräs.

 

 

 

Grönkålen växer fint.

 

Rödkål

 

Broccoli

 

Mer betor för senare skörd.

Ikväll har jag jämfört fotografier från förra året med årets situation. Det verkar som att det som är sått på friland är åtminstone två veckor senare än förra året och en del tvivlar jag på att det alls överlever kombinationen av först bottenlös blöta och dammande torka. Bättre är det i växthuset. Tomatodlingen har fyradubblats sen förra året och vi har betydligt bättre ordning. För två veckor sedan planterade vi ut tomaterna i jorden men de vi har väntat med att binda upp dem. De har legat på marken täckta med fiberduk för att undvika den värsta nattkylan.

Idag trasslade vi ut röran och band upp dem. Vi använder tomatkrokarna vi fick med när vi köpte växthuset och clips från Lindbloms frö. Känns betydligt mer professionellt än tidigare års snurrande.

 

I år har vi lite drygt hundra tomatplantor i växthuset. Vi planterade ut dem för någon vecka sedan men eftersom det fortfarande är kallt på nätterna täcker vi dem med fiberduk. Det börjar bli dags att binda upp dem men prognosen hotar med ytterligare några kyliga nätter.

När vi köpte växthuset fick vi även med en massa droppbevattningsutrustning. Än så länge slår vi på och av vattnet manuellt några gånger i veckan men på sikt hoppas jag få det automatiserat.

 

Det har varit en regnig och kall start på säsongen men på något sätt lyckas vi ligga i fas ändå. I våras tog växthuset oändligt mycket tid. Jag har redan förlåtit allt. Nu är det fantastiskt att få gå in där och tina upp. Där inne är det behagligt att arbeta med brättena och där finns gott om plats för alla plantor. För mycket plantor blir det i år! Vi förkultiverar allt vi bara kan, även sådant som brukar direktsås. Det gör att vi nu kan plantera ut fina rödbetsplantor och tjäna någon vecka. Vi hoppas också spara mycket jobb med rensningen eftersom vi kan rensa direkt innan plantering och det är mycket lättare att rensa kring uppvuxna plantor än i de osynliga raderna efter en direktsådd.

Förra året täckte vi kålplantorna med fiberduk. I år prövar vi det här nätet istället. Det är betydligt tåligare och om man får tro Lindbloms tål det att ligga över fjäderstålsbågar. Nu måste vi klura ut ett bra sätt att förankra nätet i marken.

Det är kallt och eländigt, snart är det juli och vi har inte börjat med vårbruket.

I år ska vi anlägga permanenta upphöjda bäddar. Marken plöjdes i höstas men det är ännu för blött för grannens stora traktor att ta sig ut med harven. Det gör att vi inte kunnat så något alls på friland än och troligen dröjer det minst en vecka till innan det är möjligt. Tack och lov har vi satsat på plantering snarare än sådd i år. Även sådant som vanligen sås direkt – t.ex. rödbetor – är sått i brätten. Vår förhoppning är att det ska underlätta ogräsrensningen.

När bäddarna är färdiga ska jag dra den här, nyss färdigställda, markören över dem. Piggarna ska förhoppningsvis göra hål i bädden lagom att peta ner plantorna i. Om inte det fungerar får vi åtminstone en markering och så får vi använda planteringsröret i år igen.

 

Vad är det för fel på den här chiliplantan? Den är liksom knottrig på undersidan. Skrapar man med nageln faller skrovlet av. I övrigt verkar den kry. Någon som vet?