Nu är det mycket vackert i växthuset. Tomatplantorna är tunga av frukt. De flesta fortfarande gröna men varje morgon hittar jag några mogna, läckert röda tomater.

 

Gurkorna är långt ifrån skördeklara men visst är blommorna fina! Här är sorten Mertus. Nu är fruktämnena bara några centimeter. När de är drygt två decimeter långa är de skördeklara.

 

Och Chilin som jag skrev om förra veckan formligen sprutar ut frukt. Den här sorten heter Aji Blanco.

 

Idag planterade vi om några Chiliplantor som fått stå kvar i lite för små krukor. Nu står nästan fyrtio ståtliga plantor i växthuset i rejäla krukor med 7,5 liter jord. Nästan alla har börjat blomma och flera har redan frukt.

Vi koncentrerar oss på fyra sorters i år.  Aji Blanco Cristal med 15 centimeter långa och kraftiga frukter. Den är fruktig och lite söt i smaken; Cayenne Long slim är ren riktig stark sort med dryga decimetern långa frukter. Hinkelhatz har frukter som påminner om kycklinghjärtan till formen. Också den är brännande stark.  Hot Portugal har gamla anor – kanske tog Columbus med sig frön tillbaka till europa. Frukterna är stora och lite skrynkliga. Fuktig och medelstark.

 

 

Jag har släpat hem några gamla hästredskap. Jag hoppas de kommer till god användning när grisarnas bök ska förvandas till grönsaksland nästa vår. Och hur som helst blir det ett bra projekt för vintern att bygga om dem för tvåhjulstraktorn.

 

Squashen planteras och  en epok går i graven. Allt vi sått nu i vår är utplanterat och allt som skulle sås direkt i landen är sått. De arma squashplantorna har hunnit växa sig ganska stora och det kändes akut att få ut dem i landet. Väderprognosen har hotat med kalla nätter men det är en risk vi får ta.

Nu känns det faktiskt som att vi är över ogräspuckeln. Både denna och förra helgen har gått i kvickrotens och svinmållans (”dyngstavarns”) tecken. Men nu är alla rader prydligt rensade och grödorna börjar växa så de skuggar bort ogräset.

 

 

Förra helgen fick tomaterna äntligen komma i jorden. Nu dröjer det inte länge innan de förvandlat växthuset till en djungel. Allt eftersom plantorna växer lindar jag dem kring snörena. Längst upp sätter jag en tejp där jag skriver sortnamnet.

 

Snart, mycket snart…

 

 

Grisarna är förbluffande snabba på att förvandla frodigt gräs till geggig lera. Det tar inte långt tid efter vi släppt dem på en ny hage innan gräset verkligen är grönare på andra sidan elstängslet.

 

Nu har kålen kommit i jorden. Plantorna har vi dragit upp i brätten och jag är ganska nöjd med resultatet. I år planterade vi ut lite drygt tusen plantor på tre personer och åtta timmar ungefär. Med ett planteringsrör skulle det säkert gått mycket fortare. Ett sådant skall vi skaffa till nästa år.

Innan utplantering såg vi till att plantan var genomvattnat och efteråt dränkte vi även jorden kring plantan med vatten.

Så här skrev anarkisten Kropotkin år 1898 i Fields, factories and workshops:

”If you return to the soil, and co-operate with your neighbours instead of erecting high walls to conceal yourself from their looks; if you utilise what experiment has already taught us, and call to your aid science and technical invention, which never fail to answer to the call — look only at what they have done for warfare — you will be astonished at the facility with which you can bring a rich and varied food out of the soil. You will admire the amount of sound knowledge which your children will acquire by your side, the rapid growth of their intelligence, and the facility with which they will grasp the laws of Nature, animate and inanimate.”

 

– Så här fina tomater har jag aldrig någonsin lyckats dra upp förut, utbrast jag när vi planterade om i växthuset. Men då skrattade sällskapet åt mig. Trots allt är det bara två år sedan jag drog upp min första ömkliga tomatplantor och de tyckte jag drog lite för stora växlar på bara tre års erfarenhet. Och de hade de väl rätt i. Det är lätt att glömma hur mycket som har hänt sedan dess. Jag har lärt mig mycket, prövat allt möjligt, lyckats med somligt och misslyckats med annat. Då, våren 2012, visste jag inte mycket om växthusodling. Jag satte ut plantorna (de som jag inte glömt vattna, alltså) så tidigt att hälften frös ihjäl. Några försökte jag av oklara skäl odla upp och ned. I slutet av augusti lyckades några tomater rodna lite innan frost tog dem. Förra året gick det betydligt bättre och i år är plantorna, som sagt, fantastiskt fina.