När jag vaknade i morse visade termometern –23C. På förmiddagen for jag och ungen på skidtur – vindpackad snö och klarblå himmel. Sedan spenderade jag dagen i växthuset med årets första förkultivering. Där var det solvarmt efter dagens gassande och jag kunde arbeta i bara skjortan. Kontrasterna är stora, så här på vårvintern.

Jorden består av såjord blandad med förra årets kompost. Nytt för i år är dom små micro-jordkuberna. Pressverktyget stämplar ut tjugo sådana här små block. När de grott får de fortsätta växa i en tvåtumskub.

 

Nu på kvällen har jag suttit i köket och pillat ner frön till purjolök, vintersallat, persilja och vinterportulak.

Jag odlar med nöd och näppe fortfarande hela året. Under adventsstjärnan står chiliplantan. Jag satte den från frö i våras – sorten heter Cayenne Long Slim – och i somras stod i kruka ute i växthuset. När det började bli nattfrost tog jag in den till fönstret och där har den stått sedan dess. Och den ger fortfarande ny frukt.

Här under växer mina morötter.

Byggplasten är första barriären. Nästa är en fiberduk.

Vi har haft ordentligt kallt, neremot -14 och en hel del snö. Jag vill inte dra det så långt som att påstå att det växer så det knakar. Men det överlever åtminstone.

Små späda sommarmorötter. Söta av kylan. För vinterodlaren är hösten bara en ännu en vår!

I köksfönstret står nu en chiliplanta. Den sådde jag tidigt i våras, avhärdade och flyttade ut i växthuset i juni. Där har den stått i en kruka nu tills det började bli kallt. Det är också ett sätt att odla hela året.

Förra helgen fick jag vitlöken i jorden. I går kom fösta snön.

Jag satte två sorter, Sprint och Therador. Förra året prövade jag Termidrom men den gav betydligt sämre resultat än Sprint. Therador blir en ny erfarenhet. ”Tidig” och ”stor” skriver Törnvik Frö i katalogen.

Två odlingsmetoder prövade jag. Dels den konventionella med klyftorna satta i jord på friland. Dels tryckte jag ner dem i täckodlingen där squashen stått i sommar. Vad som går bäst ska jag rapportera nästa sommar.

Det blåste något vanvettigt häromdagen och bondbönorna var de som tog värst skada. Bönkyrkogården ser ut som ett slagfält där bondbönsstammarna ligger längs med marken. Märkligt nog tycks de inte ha knäckts, utan bara lagt sig ner. Jag hoppas att de ska kunna växa vidare ännu någon vecka, men för att försäkra mig om att få någon skörd gick jag ut och plockade tio liter bönor. Spritade och kokta blev det fem deciliter som nu ligger i frysen. Jag hoppas komposten tycker om baljorna.

Jag har med alla till buds stående medel försökt utrota gräsmattan. Jag har låtit grannens traktor plöja, jag har släpt hönsen lös, jag har kvävt den med wellpapp och halm. Mycket är borta, men lite återstår ännu av gräsmattan. Det har jag klippt nu och lagt i svarta sopsäckar. Jag pressar ur så mycket luft som möjligt, trär en extra plastpåse över för säkerhets skull och ställer det i skuggan bakom hönshuset.

Nästa vår är gräset fortfarande grönt och fint. Det blir perfekt täckmaterial i de tidiga sådderna, långt innan våren hunnit producera något grönt att tala om.

Det märks att det går mot höst. Någon har hängt gula löv i min björk. På nätterna är det så mörkt att man inte kan gå ut utan elektriskt ljus. Och på kvällarna kommer dimman krypande längs bäcken. Marstorp ligger högt upp på en kulle. Ofta ser vi bara dimman, så att säga, uppifrån. Men ibland vågar den sig fram ända till tomtgränsen.

Jag bort ha gallrat den sena spenaten. Jag sådde Bloomsdale Long Standing och Resisto Fly för en dryg månad sedan och nu har dom fått trängas så att mycket gått i blom. Jag räddade vad som kundes.

Jag blir lika besviken varje gång. Man har skördat så mycket. Förväller och fryser in så lite. En blöt klump, knappt en knytnäve ligger i frysen i väntan på sämre tider.