Min odlingslåda blev ett misslyckande. Värmeslingan lyckades hålla temperaturen över noll men dagar med sol blev det på tok för varmt och fuktigt. Förbannad skit. Antingen måste den förses med automatisk ventilering eller så får jag pröva något annat. Kanske kan man bygga något liknande av fiberduk som luftar lite bättre när det gassar?

 

Se här vad vi hämtade från Örträsk förra veckan! Tre bikupor och en enkubiks vattentank! Jag vet inte mycket om biodling än men nästa sommar hoppas jag bina ska hjälpa mig med pollineringen.

Sakta men säkert tar det nya hönshuset form. Vi har hittills haft hönsen i en mindre bod som vi gjorde i ordning för två år sedan. Från början hade vi tio hönor och tuppen stig-jerker där men allt eftersom har några dött och några kommit till men totalsumman har hållit sig ungefär lika. Det är utrymmet som begränsat flocken. Tio höns har vi haft på fyra kvadratmeter. På vintrarna, när de inte velat gå ut, har det känts väl trångt och instängt trots att våra 2,5 hönor per kvadratmeter är betydligt generösare än den ekologiska hönans 6 höns per kvadratmeter eller de nio konventionella hönorna som ska trängas på samma yta.

Vår flock har gett oss lite mer ägg än vi kan göra av med själva men inte alls så mycket som vi kunnat sälja. Efter att ha sagt nej till ivriga köpare tillräckligt många gånger har dom nästan slutat fråga. På sikt hoppas vi kunna ha drygt tjugo hönor och tre-fyra tuppar och förhoppningsvis ett stadigt överskott att sälja bort.

Nu inreder vi en större bod. Väggarna ska spånisoleras, golvet kläs med begagnad plastmatta och fasaden är nyss målad med slamfärg. Förhoppningsvis blir allt lite bättre, lite större och lite rationellare när hönsen får flytta in här.

 

Det gamla hönshuset får några goda vänner ärva.

 

 

 

Grisarna som bor hos oss äter korn. Ett kilo om dagen var ungefär. Ett halv ton var innan vi slaktar dem till hösten. I Västerbotten var hektarskörden av korn 2400 kg/ha. Det innebär att våra två grisar behöver ungefär en hektar kornodling.

Vi delar vårdnaden om grisarna med en grannfamilj. Dom har nyss köpt en liten åkerplätt bredvid huset och där har vi nu byns minsta kornåker. 400 kvadratmeter, 0,04 ha. Åkern är en gammal vall som plöjdes förra midsommaren. Det har hunnit växa upp en hel del fibblor (grisarna gillar dem!).

Med min nya tvåhjulstraktor (våga inte kalla den jordfräs!) tog sådden inte mer än några timmar. Jag drog igenom fältet kors och tvärs med först fjäderharven och sedan harven. Det luckrade jorden till en dryg decimeters djup och det mesta av ogräset drogs med.

Sedan gick vi över fältet med såmaskin. Vi satsade på en dryg decimeter mellan raderna – tiden får utvisa om utsädesmängden blev rätt. Egentligen borde kanske sådden vältats efteråt men det hade vi inte något redskap för. Såmaskinen myllar fröet ganska bra så det ska förhoppningsvis räcka.

 

I ett hörn bredsådde vi svarthavre.

Att så morötter för hand är ett elände. Några meter brukar jag lyckas hålla koncentrationen uppe innan jag börjar strössla ut dom små fröna långt mycket tätare än jag tänkt. I år använder jag en metod jag lärde mig av en släkting på min mors sida. Jag har kapat ner spillvirke från ladugården i enmeterslängder. Sen har jag borrat fördjupningar med två och en halv centimeters avstånd. Sedan kan jag i lung och ro peta ner ett frö i varje hål inne vid köksbordet. Bra ljus och vindstilla. Jag brukar använda mig av en sådosa och en vass kniv för att portionera ut fröna.

 

Sedan är det bara att ta med träpinnarna ut och tippa ut dom i jorden. Visst kommer det bli en del luckor där något frö inte grott – men hellre det än det tröstlösa gallrandet.

 

’

Visst går det kanske fortare med en riktig såmaskin men jag har utan större ansträngning sått sextio radmeter med den här metoden nu under våren.  Självklart kan samma metod användas för andra frön. Ska de sås glesare kan man använda bara varannat eller vart tredje hål.

 

 

Jag är barnsligt förtjust i min nya redskapsbärare. Jag ägde aldrig någon moped och det dröjde många år innan jag skaffade körkort. Nu läser jag servicemanualer, byter olja och botaniserar bland smörjmedelen på Biltema. Lusten att lära, lusten att kunna och lusten att göra går hand i hand.

Imorgon hoppas jag få pröva redskapen som följde med när svarthavre, potatis och korn ska i jorden.

 

Förra veckan kom grisarna till gården.

Och idag anlände den tredje jordfräsaren till gården.

Grisarna ska få hjälpa mig bli kvitt dom få fläckar gräsmatta som finns kvar på gården. Förhoppningsvis är blir det fint att odla odla kål och squash där nästa år. Med Husqvarnan följde pinnharv och fjäderharv, kup- och vändplog, kantskär, vagn och en drös andra rosta järntingestar från åttiotalet.

I år odlar jag en del stapelgrödor på en grannåker. Med mycket möda och stort besvär har jag fått den tillräckligt ogräsfri för att så åttio radmeter bondbönor, drygt hundra kvadratmeter korn och en massa foderbetor.  Till helgen hoppas jag med hjälp av min nya röda skönhet få potatisen i jorden och så lite svarthavre.

 

 

Det är ett evigt flyttande. Växthuset som var carport i vintras har kommit på plats, förra årets växthus som har strandat halvvägs på väg till vedhögen där det ska agera torkanläggning och vedbod. En skottkärra med en tunna som vi ska koka mat till grisarna i. Ett hönshus som är på väg till grannarna och ett dass vi inte förmådde bära till sitt slutgiltiga läge. Redskapshänget som släpats fram efter vintervilan. Där borde alla redskap finnas men de som faktiskt används blir liggande där de sist användes. En trälåda som grisarna åkte hem med och en släpkärra som forslat hem halm till dem. En dörr som borde monteras i växthuset och en spånskiva som blivit liggande.

 

 

 

 

 

I dag blev vi färdiga med kållanden. Här växt bondbönor förra året. Nu är de biointensivt djupgrävda, gödslade med både kompost och förra årets kogödsel. Bäddarna är underbara, saftigt klibbiga och samtidigt genomsläppliga. Man kan ta spaden och trycka ner den nästan en halvmeter. Snart-tvååringen hjälpte till och bar andaktsfullt komposten från bingen till landen. En näve i taget. Mer arbetsvillig dräng får man leta efter.