Här brinner flitens lampa. Det är fortfarande mörkt på kvällarna men behagligt milt. När ungen har somnat går jag ofta ut och arbetar en timma eller två. Här bygger jag ett bord i växthuset att ställa plantor på. Det är en vidareutveckling av förra årets misslyckade experiment med odlingslådan. Då gick det åt helvete och allt dog. Jag hoppas jag lärt något av misstaget.

 

Jag har längtat efter vinter i flera månader. Nu ger jag upp och ser fram emot vår istället. Hönsen börjar ge sig ut utanför huset. Särskilt de hunsade ungtupparna tycker det är skönt att slippa vara instängd med patriarken Stig-Jerker. Så fort de försöker få sig lite mat eller ett nyp är han på dem och jagar dem runt, runt i spånet tills de flaxar upp på sittpinnarna.

 

Att det varit en konstig vinter märks i växthuset. Där är det inte någon tjäle alls i marken. I början av april ska jag börja dra upp plantor här. Då ska jag bygga ett ”tält” av fiberduk inne i växthuset. Förhoppningsvis håller sig temperaturen på en rimlig nivå där inne. Om inte får jag komplettera med elvärme.

 

Förra helgen sådde jag årets första frön. Det var purjolök i såbrätten och chili i mindre krukor. Nu står de högt uppe på en hylla i köket för att gro. Eftersom vi eldar i köket och har högt i tak brukar det vara ganska varmt där uppe.

.

 

Den här helgen sådde jag de första tomaterna. De flesta plantorna kommer jag inte så än på nästan en månad men det här var några tidiga sorter jag ville pröva. Förhoppningsvis kan jag sträcka ut säsongen lite på det här sättet.

 

 

Stärkt av framgångarna med hönsvattnet försökte jag lösa även foderfrågan. Fodret har serverats i automater som hängt från taket och som rymt drygt fem liter. Det har inneburit två problem. Dels har vi behövt fylla på dem stup i kvarten och dels har det spillts en hel del foder i spånet. Jag hoppas min nya foderautomat löser båda problemen:

Automaten är ihopskruvad av plywood, stuprör, masonit, en glassburk och lite annat skrot jag hade liggande. Behållaren rymmer åtminstone femtio kilo och borde räcka minst en månad.

 

 

 

 

Det finns inte någon motsättning mellan rationalitet och småskalighet. Det första är nästan en förutsättning för det sistnämnda.

Våra tjugo hönor behöver tillgång till vatten. Hittills har vi använt de vanliga vattenautomaterna i plast. De rymde fem liter och behövde fyllas på varje dag. Inte minst för allt vatten som for ut i spånet. Och de blev skitiga något obeskrivligt. Nu har de ett nytt, halvautomatiskt, vattensystem som fungerar mycket bättre. Grunden är två vattenkoppar jag köpt på ebay. De är förbundna med en tjugofemliters vattendunk.

 

När hönsen dricker ur koppen petar de samtidigt på den gula spaken i koppens mitt och då fylls mer vatten på. Systemet har varit i drift några veckor och bortsett från några dagar när det frös har det fungerat utmärkt. Nu behöver vi bara fylla på vatten en gång i veckan och det håller sig mycket fräschare. Total kostnad: ungefär en hundralapp.

 

Det här lyssnar jag på när jag behöver lite bekräftelse:

Vi säljer det dyrt till folk i från stan,
där grönt är det hetaste heta,
Hundra spänn kilot, för ägg kan man ta,
om man döpt sin höna till Greta. 

 

Jag är i grunden arkitekt och har en femårig högskoleutbildning i fysisk organisering. Men på Chalmers lärde vi oss mer om vändradier för rullstolar än vändradier för skottkärror. Den senaste tiden har jag funderat mycket på hur odlingen fysiskt ska organiseras. Den ena extremen var att dela upp hela odlingen i bäddar, kanske en meter breda och med gångar emellan. Den andra extremen var helt strunta i indelning och rada upp hela fältet i rader med ett avstånd på en halvmeter.

Nu har jag kommit fram till en kompromiss som jag hoppas kan fungera. Jag delar in hela odlingsytan i 2,5 meter breda odlingsenheter som separeras av 0,5 meter breda gångar. Gångarna gör det möjligt att komma in med kärra och underlättar förflyttning i odlingen. Odlingsenheterna kommer vara permanenta under många år framöver – om gud vill – och bildar byggstenen i växelbruket. Vissa växtfamiljer kommer ta flera enheter i anspråk medan andra klarar sig med en. Jag planerar att använda fiberduk som är fyra meter bred och det passar ganska lagom till de två och en halv meter breda enheterna. 

De flesta grödor sås i enheten med 0,5 meters mellanrum, så det är lätt att komma fram mellan med så maskin och hjulhacka. Enheterna är alltså inte traditionella djupgrävda bäddar – vi kommer behöva packa jorden i enheterna åtskilliga gånger under säsongen.

För vissa grödor, som spenat blir radavståndet så smalt att det är svårt att gå mellan raderna, då delar jag enheten i två med en mellangång. På vardera sidan har jag 1100mm breda odlingsområden – de når jag lätt från sidorna.

 

 

 

Likadant för vissa grödor som odlas i dubbelrad, som bondbönor:

Vissa grödor, som spannmål och potatis odlar vi mycket av och de faller inte på ett naturligt sätt in i systemet. Då slår vi ihop flera enheter och gångar till en sammanhängande yta. När kulturen är färdig återställer vi gångar och enheter.

Det finns många detaljer kvar att slipa på. Till exempel: ska vi odla något i gångarna? Eller ska de täckas med något?

När jag ser tillbaka är jag ganska nöjd med hur jag målen jag satt upp för 2013. Här är vad jag tänkt sikta mot i år:

• Producera kött, ägg, grönsaker och möjligen honung i en sådan omfattning att det ger ett påtagligt tillskott till familjens näringsförsörjning och kraftigt minskar utgifterna för livsmedel.

• Producera ett överskott av vissa produkter tillräckligt för att sälja i gårdsbutik under skördetiden (midsommar-september) som genererar inkomster åtminstone tillräckligt för att täcka gödsel, utsäde, bränsle och redskap. Fokusera på en lokal marknad i och kring Tvärålund.

• Utforska metoder för mer rationell odling i större skala (upp till 4 hektar). Både för att underlätta och förbättra årets odling och för att förbereda för kommande år och kommande utmaningar. För den kunskapen vidare om någon är intresserad.

• Skaffa den utrustning som krävs för att kunna odla rationellt. Prioritera småskaliga, hållbara och enkla redskap.

• Lämna jorden rikare än innan. Använd gröngödsling. Avstå från gifter. Förbättra jordstrukturen.

• Hårt – men lekfullt och rogivande – arbete. Och tid till annat. Det kräver god planering och en realistisk uppfattning om arbetsbehovet. Avsätt tid för odlandet.

• Köttproduktion på en levande gård. Köttdjur ger mat i frysen och gör att fler måltider kan blir “helt” hemmaproducerade. Om djuren samtidigt gör nytta med att plöja, gödsla och röja mår både de, landskapet och jag bättre.

• Eget foder. För att kött- och äggproduktion ska bli ekonomiskt försvarbar måste en stor del av djurens foder vara antingen producerat på gården eller köpt direkt av bonde utan mellanhänder.

• Minimera material och resurser som måste tillföras gården så som bränsle, ved, gödsel. Om möjligt utnyttja överblivet eller begagnat.

• Odlingarna ska bedrivas så att barn kan vara med så mycket det går. Samtidigt måste jag ha möjlighet att arbeta koncentrerat – barnfritt – med odlingarna.

• Stödja lokalsamhället och den lokala ekonomin. Bygga nätverk och byta tjänster.

 

 

En liten pusselbit på plats!

Jag har skrivit några inlägg på sistone om planeringen inför årets odling. Jag kan bli som besatt av utsädesmängder, växelbruk och hektarskördar och fröbeställningar.

I år kommer vi odla till försäljning. Skörden ska vi sälja i en liten gårdsbutik och kanske på någon marknad. Det kräver planering av företagsformer, livsmedelshygien, regler, myndighetskontakter, elände, eget uttag och huvudvärk. Jag blir trött bara jag tänker på det. Och sen bokföringen – ännu värre. En liten ljusglimt är att jag hittat ett gratis molnbaserat bokföringsprogram som verkar riktigt lovande. Det heter Promikbook. Nu slipper jag välja mellan svindyra program eller billigt skräp.