Nu äntligen ligger landen någorlunda snöfria. Jag fick nog och skottade undan en del av snön. Det tillsammans med vårsolen har gjort underverk.

Jag har krattat undan fjolårets täckmaterial, mest löv och hö, för att solen ska komma åt att värma jorden. Under de halvt förmultnade resterna frodades ogräset. Förra våren var detta en gräsmatta. En hjälpsam granne plöjde upp sextio kvadratmeter. Visst gick det att odla redan förra året. Bönorna klarade sig riktigt bra men rotsakerna hade svårt att ta sig igenom den nerplöjda grässvålen.

Efter en sommar odling och en vinters frost har grässvålen nästan helt brutits ner. Vad som däremot finns kvar är rotogräset. 

Tur att man får hjälp med rensandet.

Snart, mycket snart, tinar vitlöken fram!

För tre veckor sedan hade rabarbern tinat fram och lovande röda knoppar trängde upp ur marken.

Jag hade hört att det bästa sättet att få tidig och fin rabarber var att vända en hink över den för att bleka den. Nu, tre veckor senare, ser det ut såhär:

Rabarbern avvaktar bättre tider.

Jag har gnällt och jag har klagat. Det har varit befogat.

Diagrammet visar dygnsmedeltemperaturen för väderstationen i Hälsinglund någon mil härifrån för åren 2007-2011. Som synes hör årets temperaturer till de lägre.

Väderdatan har jag hämtat från den fantastiska sidan temperatur.nu. Väderstationen i Hälsinglund drivs av en privatperson. Tack, vem du nu är!

Konstruktionen behöver förstärkas. Uppenbarligen.

Jag har redan berättat lite om mina odlingslådor, men då skrev jag inte så mycket om konstruktionen.

Lådorna är 1 x 3 meter stora. Över dem har jag böjt tre 16mm VP-rör (10kr/st på Byggmax) som jag sågat av så de är ungefär 2,6m långa Plasten som täcker lådorna är enkel byggplast. Den används i vanliga fall som ångspärr i ytterväggar och kostar ungefär 5kr/m².Plastens båda långsidor lindar jag upp på en träribba (jag hade lockläkt liggande) och häftar fast plasten. De två ändarna av ribborna fästs i lådan med en hävarm.

Förvirrat? En bild kan nog räta ut frågetecknen.

På det här sättet kan lådorna öppnas längs båda långsidorna och plasten ligger kvar även efter ett ordentligt blåsväder.

Igår snöade det. Idag åter sol. Vi gav oss på sandlådan. I ena ändan satte vi fyra potatisar. De har legat inne på groning en dryg månad. Då var det för tidigt och jag hittade ingen utsädespotatis att köpa. Istället blev det en plastpåse ”delikatesspotatis” från ICA. Förhoppningsvis är det någon tidig sort.  Made in Israel. Ibland träffar även den mest välviljande hållbarhetskämp fel. Grodde gjorde de hur som helst.

Under de kommande veckorna tänker jag upprepa detta för att hitta en bra tidpunkt för sättning.

Sedan kastade vi oss över frösådden. Med risk för att allt fryser bort såddes morötter, rädisor, sallat och vintersallat. Jag prövade både att så direkt i sanden och att, som Nils Åkerstedt rekommenderar i en jordsträng.

Förra hösten fyllde jag åtta stora sopsäckar med gräsklipp. De har legat under en pressenig i vinter och nu var det dags att ta fram dem. Mellan raderna lade jag ut en ordentlig grässträng. När sådden börjat sticka upp skall jag lägga på mer men nu  vill jag inte riskera att raden täcks. När gräset bryts ned kommer det tillföra näring till växterna samtidigt som det hjälper till att bevara fukten i sanden.

Till sist lade jag på dubbla lager fiberduk och hoppas nu på det bästa.

Nu har jag börjat avhärda vintersallat och vinterportlak. Ångrar bittert att jag inte försått plocksallat och spenat tidigare.

Igår, när sandlådan var färdig, kastade vi oss med stor entusiasm över ogräset i odlingslådorna.

Jag har på känn att det blir svårare för Ada att hjälpa till när inte allt som växer är ogräs. Jag gör så gott jag kan för att undervisa. Vi träffade också på årets första mask. Maskar är som bekant bra för jorden så de får man inte äta. Tyvärr.

Färdigt för sådd.