Kan själv! Det tror jag är en av de viktigaste drivkrafterna i mitt självhushållningsprojekt. Jag vill veta och jag vill förstå.

Jordfräsen/tvåhjulstraktorn som jag köpte för snart två år sedan är ett lysande exempel på det. Innan den kom till gården var motorer en svart låda för mig. Man tryckte på vred på nyckeln, gasade och på något magiskt sätt snurrade motorn. Fräsen har tack vare sin enkelhet varit blivit en inkörsport i förgasarnas, växellådornas och oljeviskositetsklassernas förtrollade. Tack vare hjälpsamma personer på alternativ.nu och haynes reparationshandbok för småmotorer har jag själv kunnat lösa de problem som uppstått. Och för varje liten framgång blir världen lite mer begripligt och hanterbar.

Idag bytte jag till exempel spännrullswiren (?) som gått av. Imorgon ska jag plöja morotslandet och plantera vitlök.

Nu är det snart vinter och tid att börja läsa igen. Till exempel den här boken.

Boken handlar om biointensiv odling. Det är en odlingsmetod som utvecklats av Alan Chadwick och Ecology Action. Den har sina rötter i Fransk intensivodling och biodynamisk odling.

Bokens stora styrka är att hållbarhetsbegreppet verkligen tas på allvar: Om en odling skall vara långsiktigt hållbar krävs att jordens bördighet består eller förbättras. Komposten får en mycket framträdande plats i odlingssystemet och att odla kompostmaterial blir en uppgift lika viktig som att odla själva maten. Därför läggs i biointensiv odling stor vikt vid grödor som både ger kalorier att äta och kol att kompostera. Till dem hör sädesslagen och bondbönor. Enligt boken ska 60% av odlingsytan upptas av dessa växtslag. 30% ska upptas av grödor som ger maximal kaloriavkastning per ytenhet, som potatis. De sista 10% av marken används för övriga växter som bladväxter – sådant vi odlar främst för smakens och variationens skull.

Förutom komposten läggs stor vikt vid djupgrävning och boken har en hel katalog av grävtekniker (The Initial dobule-dig process, The initial double-dig process (for compacted soils), Basic ongoing double dig, complete texturizing double-dig, u-bar dig).

Tyvärr, och som vanligt, är boken skriven för ett annat klimat än Västerbottens. Sådatum och ytbehov behöver anpassas till vår situation. Trots det är boken läsvärd – inte minst för helhetsperspektivet på hållbarhet.

 

Får man bjuda på ett litet länktips?

På projekt Runåberg finns Lantmannens uppslagsbok i elektronisk facksimil. För den som intresserar sig för traditionella kunskaper är det en guldgruva. Själv har jag just med stort intresse läst om liar.

Det som finns skrivet om odling faller i stort inom två kategorier. Antingen böcker för köksträdgården. Stora bilder, stora drömmar och till synes oändligt mycket tid hos odlaren. Eller torra forskningsrapporter om jordbruk. Stora åkrar, en dyr maskinpark och avdragsgill diesel.

Eliot Colemans bok ’the New Organic Grower’ är något av en gränsöverskridare. Tillsammans med Barbara Damrosch driver han Four Season Farm i Maine.

Boken förespråkar ekologisk, småskalig, grönsaksproduktion. Det finns det många som gör, men Eliot betonar samtidigt vikten av att bedriva odlingen rationellt. Även om mycket av innehållet är till glädje för köksträdgården, är det det mindre gården med kommersiell odling han skriver för. Det är detta som får mig att kalla boken gränsöverskridande. Rationellt, utan stordrift.

Jag har läst boken, från pärm till pärm, ett flertal gånger under vintern. Den finns hundratals små råd och detaljer. Varje omläsning ger nya uppslag och insikter. Som referens fungerar den också utmärkt, särskilt det avslutande kapitlet med växtbeskrivningar.

Störst inverkan hittills på mina egna odlingar har kapitlet om jordkuber haft. Elliot visar hur de kan effektivisera grönsaksodlingen, ge bättre skörd och ett säkrare resultat. De tabeller över rekommenderade kubstorlekar och utplanteringstider är mycket vällästa.

Kapitlen om odlingsskydd, växthus och tunnlar är mycket inspirerande och jag hoppas under det kommande året kunna pröva några av de tankar de väckt.

(Tack odlagrönsaker.se – det var från er jag först hittade boken)

Senaste avsnittet av odla med P1 handlar bland annat om vintersådd. Ulla Hasselmark beättar om hur hon odlar hela året.

Lyssna!

Igår låg den här i brevlådan:

Det är ett litet kompendium med titeln ”För en frisk jord – en grundkurs i organisk-biologisk odling” och den är utgiven av FOBO 1986. Den är skriven som en kursbok för studiecirklar men fungerar lika bra för ensamläsning.

Boken är verkligen en skattkista om man som jag letar efter ett praktiskt och hållbart sätt att odla mat. Det ges handfasta råd om växtföljd, marktäckning, gröngödsling och gödsel. Man behöver alls inte svälja hela den organisk-biologiska odlingsfilosofin med hull och hår för att finna många tips och uppslag i boken.

Jag köpte boken från ett antikvariat på bokbörsen. Det finns just nu ett exemplar till för den som lockats.

Som extra bonus låg dom här tre pamfletterna i boken:

Det finns en hel drös böcker om odling i kallt klimat. Framöver tänker jag tips om några av mina favoriter.

Först ut är Niki Jabbours ”the year-round-vegetable gardener”. Niki bor och verkar i närheten av Halifax på  Kanadas sydostkust. Vad jag förstår innebär det att hennes klimat liknar mitt om man ser till temperatur (om än mina vintrar är något bistrare). Halifax ligger på 44 breddgraden, Tvärålund på 63 grader norr. Det gäller att hålla i minnet att solförhållandena vintertid är till Nikis fördel. För hon får det att se enkelt ut. På gott och ont.

Bokens första del handlar om metoder för att förlänga odlingssässongen. Niki berättar om  odlingstunnlars, växthus, drivbänkars och fiberdukens för- och nackdelar. Ett kapitel handlar om intensivodling och ett annat om trädgårdplanering. Det är ambitiöst och genomarbetat. Bildmaterialet är av högkvalitet. Men det är ändå litet nytt.

Den största behållningen står istället bokens andra del för, där Niki presenterar 43 grönsaker. För varje växtslag finns  en tydlig figur som indikerar hur många veckor innan sista frosten det är lämpligt att förkultivera, så i drivbänk eller så på friland. På samma sätt visas hur man planerar för vinterskörd i förhållande till första höstfrosten. Det är förstås inte anpassat till västerbottniska förhållanden (den boken återstår ännu att skriva!) men har ändå varit ett gott stöd när jag planerat årets sådd.

Boken är lättläst, väldisponerad och med illustrativa bilder. Har man ambition att förlänga säsongen har Year-round vegetable gardener  en självklar plats i bokhyllan.

Och just ja, Niki har en blogg.