Vårvinter

När jag vaknade i morse visade termometern –23C. På förmiddagen for jag och ungen på skidtur – vindpackad snö och klarblå himmel. Sedan spenderade jag dagen i växthuset med årets första förkultivering. Där var det solvarmt efter dagens gassande och jag kunde arbeta i bara skjortan. Kontrasterna är stora, så här på vårvintern.

Jorden består av såjord blandad med förra årets kompost. Nytt för i år är dom små micro-jordkuberna. Pressverktyget stämplar ut tjugo sådana här små block. När de grott får de fortsätta växa i en tvåtumskub.

 

Nu på kvällen har jag suttit i köket och pillat ner frön till purjolök, vintersallat, persilja och vinterportulak.

Växthuset sover nu. Allsköns bråte är inslängd till skydd för snön. Ibland när det snöat går jag ut med en kvast och skakar bort det som lagt sig på plasten. Ratch, ratch låter det. Ungen applåderar förtjust.

Där växthuset står ska jag odla potatis fram emot midsommar. Innan dess tänker jag använda det för tidiga skördar av vinterportlak, vintersallat och räddisor. När värmen kommit ska jag låta förkultiveringen stå där ute på avhärdning.

I ett hörn står vårens hopp. Femtio liter kompost jag räddade undan tjälen i kompostbingen som jag ska blanda jordkubsjord av. Förra året chansade jag på vanlig planteringsjord blandad med perlite men i år tänker jag använda ”standardreceptet”:

  • 30 liter jord
  • 125ml kalk
  • 20 liter perlite
  • 750ml gödsel
  • 10 liter jord
  • 20 liter kompost

Det är gödseln som ger mig mest huvudbry. Elliot Coleman rekomenderar en blandning av Gaukonite, ”Kolloidal Fosfor (?) ” och blodmjöl. Blodmjöl är ju överkomligt. Men vad ska jag ersätta de andra ingredienserna med?

ett paket från Kina.

Igår kom det ett paket från Kina. En drös Lysdiods-lampor som efter bästa förmåga ska imitera solen. Vi får se om förkulturen går på finten.

Lamporna inhandlades på ebay för 3 dollar stycket och med fri frakt.

Hur arbetsförhållanderna är i fabriken där de tillverkas? Inte en aning. Men det har jag å andra sidan inte om jag köper motsvarande lampa till dubbla priset på Clas Ohlson.

Grisvett

Så här i julskinketider är det lätt hänt att man börjar drömma om en egen gris.

Jag har läst allt vad jag kommit över om grisars skötsel men riktigt begripligt blev det inte förrän jag hittade ett utdrag ur Hemmets stora kokbok och rådgivare från 1926 som det riktigt klarnade.

Näst hund och katt – fars, mors och småttingarnas bästa vänner – är väl hushållsgrisen den viktigaste av en småbrukares mindre husdjur. Den är föremål för hela familjens omsorger. Med det största intresse följer man nasses utveckling och tilltagande hull.

Mat till grisen (eller snarare: grisarna, för två ska det vara för sällskapet) är något jag funderat mycket på. Det är ganska stränga regler för vilken sorts matrester som grisen kan få efter mul- och klövsjukan. Att köpa allt foder på granngården känns både dyrt och kontraproduktivt. Kanske kan man göra i ordning ett potatisland som grisarna själva får skörda fram emot hösten? Eller rovor? Så här fixade man mat åt grisen 1926:

I köket skrapar man matrester från tallrikar, fat och kastruller – det ska nasse ha. Spisen belamras med jättestora grytor med potatis och rotsaker, nässlor, almblad, kålblad, rödbetsblad och jag vet inte allt vad rart man hittat på – det ska nasse ha. Allt eftersom han växer och aptiten tilltager får man öka ransonerna och till sist får man bära maten till honom i stora ämbar eller hinkar. Den avsvalnade kokta potatisen bör helst inte mosas sönder utan skäras i bitar, de andra produkterna tillsättas sedan de likaledes avsvalnat, litet salt – som till människoföda – påströs, ljumt vatten tillika med diskvattnet påhälles, alltsammans omröres, utan att mosas sönder och till sist iblandas korngröpe eller rågmjöl, alltefter råd och lägenhet. Snål får man inte vara på detta kraftfoder, men slösa bör man naturligtvis inte heller göra. En skvätt ljum mjölk i skulmaten är alltid välkommen.

Så följs man åt till stian när nasse skall utfodras med alla dessa rariteter, dels för att hjälpa varandra att bära, men också mycket för att få nöjet att se hur han först ivrigt flåsande sörplar i sig allt det tunna i mathon, och när han druckit sig mätt friskt hugger i med den fasta födan, sedan han först ställt ner åtminstone en av framfötterna mitt i mathon. Äpplen, ekollon, hårda brödbitar knastra, då de begärligt krossas mellan de kraftiga käkarna. Det påstås att alla grisar som intar sin föda i den ordningen, nämligen dricka först och tugga sedan, lägga fortare och säkrare på hullet än de som gå i omvänd ordning.

Adventsodlingen

Jag odlar med nöd och näppe fortfarande hela året. Under adventsstjärnan står chiliplantan. Jag satte den från frö i våras – sorten heter Cayenne Long Slim – och i somras stod i kruka ute i växthuset. När det började bli nattfrost tog jag in den till fönstret och där har den stått sedan dess. Och den ger fortfarande ny frukt.

Boktipset: How to grow more vegetables…

Nu är det snart vinter och tid att börja läsa igen. Till exempel den här boken.

Boken handlar om biointensiv odling. Det är en odlingsmetod som utvecklats av Alan Chadwick och Ecology Action. Den har sina rötter i Fransk intensivodling och biodynamisk odling.

Bokens stora styrka är att hållbarhetsbegreppet verkligen tas på allvar: Om en odling skall vara långsiktigt hållbar krävs att jordens bördighet består eller förbättras. Komposten får en mycket framträdande plats i odlingssystemet och att odla kompostmaterial blir en uppgift lika viktig som att odla själva maten. Därför läggs i biointensiv odling stor vikt vid grödor som både ger kalorier att äta och kol att kompostera. Till dem hör sädesslagen och bondbönor. Enligt boken ska 60% av odlingsytan upptas av dessa växtslag. 30% ska upptas av grödor som ger maximal kaloriavkastning per ytenhet, som potatis. De sista 10% av marken används för övriga växter som bladväxter – sådant vi odlar främst för smakens och variationens skull.

Förutom komposten läggs stor vikt vid djupgrävning och boken har en hel katalog av grävtekniker (The Initial dobule-dig process, The initial double-dig process (for compacted soils), Basic ongoing double dig, complete texturizing double-dig, u-bar dig).

Tyvärr, och som vanligt, är boken skriven för ett annat klimat än Västerbottens. Sådatum och ytbehov behöver anpassas till vår situation. Trots det är boken läsvärd – inte minst för helhetsperspektivet på hållbarhet.

 

Växthuset

I våras fyndade jag ett växthus på blocket. 40 kvadratmeter med ny plast från någon som odlat majs i Tärnaby. Det blir inte så mycket vinterodling i år, så det fick komma till annan användning.

Grönkålsmassakern

Det är alltid lite stressigt på morgonen här på Marstorp. Så också förra fredagen. Jag hade just lyckats få av ungen pyjamasen, när jag råkar titta ut genom fönstret. Därute står två rådjur och kallasar på min grönkål. Jag försöker gräva fram kameran för att ta ett kort, jaga iväg rådjuren innan de ätit för mycket och få på ungen en blöja innan hon kissar på köksgolvet. Och misslyckas fullständigt med alltihop.

Nu är det bara småmorötterna och lite jordärtskockor kvar ute.

Viktigare saker

Det är tyst här för jag har ägnat mig åt viktigare saker. I fjällen mellan Nikkaluokta och Kebnekaise vill ett australiensiskt gruvbolag bryta järnmalm. Det tycker jag är en mycket dålig idé. Varför har jag förklarat i en text på utsidan.

Idag är det demonstration i Stockholm. Jag kommer inte vara där men jag hoppas på god uppslutning.

höstprimörer

Här under växer mina morötter.

Byggplasten är första barriären. Nästa är en fiberduk.

Vi har haft ordentligt kallt, neremot -14 och en hel del snö. Jag vill inte dra det så långt som att påstå att det växer så det knakar. Men det överlever åtminstone.

Små späda sommarmorötter. Söta av kylan. För vinterodlaren är hösten bara en ännu en vår!