Idag malde vi tio sex kilo gris och stekte köttbullar. Precis som när vi gjorde korv arbetade vi tillsammans med grannarna som vi hade grisarna tillsammans med. Jag ägnar mycket tid och tankemöda åt att producera mat. Att laga mat är jag däremot inte så road av. Det är först när matlagningen blir ett projekt och något gemensamt som jag går igång.

 

 

Fler bilder finns hos Clara.

 

 

 

Av min granne K har jag fått några frön av tomatsorten Suzanne som hon odlat i flera år. Hon skördar de första små frukterna tidigt , ibland redan vid midsommar. När höstfrosten kommer plockar hon in plantorna och hänger dem upp och ned under källartrappan. Därifrån kan hon plocka mognande tomater långt in på vintern. Vi sådde den första omgången tomater runt den tjugonde februari. Förutom Suzanne är det några plantor Ida Gold, Glacier och Dansk Export. Huvudsådden gjorde vi en månad senare och då kom även sorterna Chilega och Matina med.

Idag planterade vi om den första sådden i större krukor för rötterna började fylla ut krukan. Nästa år ska jag så dem direkt i större krukor. I februari finns fortfarande gott om plats och de jorden från de plantor som inte gror kan jag återanvända i andra tomatsådden.

 

 

 

I helgen blev plantuppdragninsmaskinen färdig. Här hoppas jag kunna börja dra upp plantor om några veckor.

Under plåtskivan kommer jag placera en frostvakt. Det ska bli spännande att se hur mycket elenergi som behövs för att hålla en bra temperatur där inne. Och om det går att undvika överhettning.

Idag  tog jag bort fyra bruna lohman. De tillhörde den grupp på tio hönor som vi började med för lite drygt två år år sedan. De har värpt dåligt ganska länge men det som fick droppen att rinna över var att de lade sig till med ovanan att sova i redena. Sova och bajsa. Det gjorde att en del ägg blev skitiga. Det är också stor skillnad i temperament mellan dem och våra hedemorahönor. Hedemororna sitter och filosoferar under en buske medan industrihybriderna far runt som osaliga andar – stjäl mat ur handen på ungen, går in i bostadshuset, är allmänt i vägen. Det är en lättnad att vara av med dem.

 

 

En liten punkt på min ändlösa att-göra-lista är avklarad. Pendelhackan och trådredskapet har fått skaft.

 

 

 

Ni som hängt med ett tag på bloggen minns kanske att jag talat mig varm för jordkuber. Dem har jag använt i flera år till all förkultivering med både framgång och bakslag. I år har börjar jag vackla och det mesta drar jag upp i brätten. Chili, gurka och squash börjar fortfarande sitt liv i jordkuber. Jag börjar med kuber som är 5x5x5 cm och flyttar över dessa i åtta gånger större kuber (10x10x10) när det börjar bli trångt. Det är den smidiga omskolningen och god resultat från tidigare som gör att jag håller fast vid kuber för dem.

Grishuset börjar ta form. I helgen fick vi på taket-väggarna och byggde delar av  gavlarna. Det blir verkligen rejält byggt och lär överleva både grisar och kärnvapenkatastrofen. Innanför pannplåten spände vi plastfolie. I teorin leder den bort eventuellt inträngande vatten, hindrar fuktig utandningsluft att kondensera mot den kalla plåten och luftspalten mellan plåt och plast ger möjligen någon liten isolering.

 

Man ställs inför många val när man ska inrymma en gris. Ska huset ha golv eller inte? Ska det vara isolerat? Vilka material ska användas? Hur hanterar man kondens? Hur stor måste det vara? Jag har velat och funderat hela vintern. Idag gick vi från tanke till handling. Det mesta materialet i kojan är återbrukat och vad som funnits tillgängligt har fått styra mycket av utformningen.

 

 

Här demonstrerar min assistent vårt nya power tool – en tryckspruta. Kostar 39 kronor på biltema och fungerar fantastiskt för att hålla jorden fuktig så fröna kan gro.

 

 

När plantorna börjat titta upp flyttar jag dem från hyllan i köket där de grott till ett svalare söderfönster. Vårsolen får lite elektrisk hjälp. En avsågad hängränna över blir reflektor över ett lysrör.