I år har vi arbetat en del med vår grafiska profil. Vi har en ny logotyp och sedan några minuter en ny hemsida. Förhoppningsvis lite mer lockande och informativ än den tidigare.
simple-automatic-updates
domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init
action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /www/webvol6/65/rxnhddj2xkibpf8/albinholmgren.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6114
Här är ett av våra experiment: en hönstraktor. Till skillnad från många andra ser det här ut att bli ett riktigt lyckat försök. Buren är ungefär 3×4 meter och flyttas varje eller varannan dag. Hönsen har alltid gott om bete och problem med parasiter minimeras. Vallen blir nerbetad men inte förstörd på den korta tiden innan vi flyttar buren.
I augusti öppnar vi gårdsbutiken igen. Den är inrymd i ett soldattorp. Det har byggts på och byggts många gånger under åren. När vi flyttade hit såg det mest ut som en sommarstuga från sjuttiotalet.
Nu under sommaren arbetar Ulrika med att renovera. Den gamla lockpanelen har hon plockat ner, slagit ur spiken ur och satt upp. Men denna gång som bottenbrädor i en locklistpanel. Variationen i bredd ger ett livfullt uttryck. Delen närmast vägen är ett relativt nytt tillägg. Där sätter hon in stora, flotta glaspartier. Det blir sagolikt fint.
Ikväll har jag jämfört fotografier från förra året med årets situation. Det verkar som att det som är sått på friland är åtminstone två veckor senare än förra året och en del tvivlar jag på att det alls överlever kombinationen av först bottenlös blöta och dammande torka. Bättre är det i växthuset. Tomatodlingen har fyradubblats sen förra året och vi har betydligt bättre ordning. För två veckor sedan planterade vi ut tomaterna i jorden men de vi har väntat med att binda upp dem. De har legat på marken täckta med fiberduk för att undvika den värsta nattkylan.
Idag trasslade vi ut röran och band upp dem. Vi använder tomatkrokarna vi fick med när vi köpte växthuset och clips från Lindbloms frö. Känns betydligt mer professionellt än tidigare års snurrande.
Ett av de mest förnämliga ögonblicken i en grisbondes liv är när man får släppa nassarna på nytt bete.
Känner ni till Rafnaslakt? Ett svar i deras frågespalt på facebook fångar precis vad det handlar om:
Kära fina ärevördiga pluttefluttslakteri!Vi är en grupp flanörer från Holmsta som tog en långpromenad häromdagen ända till Gideåberg. Där var vi med om något märkligt. Tre vuxna karlar, varav två var överåriga och nästan utlevda, stod och glodde på några smågrisar. En av dem pratade bebisspråk med kultingarna och alla verkade helt betuttade i djuren. Är det verkligen normalt?
-Nej, det är inte normalt. Det normala är att ha flera tusen grisar i ett stall och utfordra dem maskinellt. Normen är att betrakta dem som produktionsenheter men det finns en del galningar som försöker se grisen bakom trynet.
-Och när man fått hem sina små glisar, lärt dem tråden (strömmen) och släppt ut dem på bete då smälter alla normalt funtade människor.
-När glisarna kom ut på lägdan (åkern) och förstod att det var fritt fram att kuta började de springa och hoppa som galningar. Alla tre for efter varandra men det gick för fort för minstingen lille Calle i en kurva så han föll och rullade tre varv innan han kom upp på benen igen. Gubbarna skrattade gott. Inte åt lille Calle utan med honom.
-Sådan är verkligheten långt bortom twitter och instagram. Äkta vara!
Sedan en dryg vecka har våra grisar rumsterat i slyet nere vid bäcken men idag drog vi upp en ny hage på vallen. Där ska de få beta och böka några dagar innan vi flyttar dem vidare till en ny fålla. Inspirerade av holistic management hoppas vi att de på några dagar ska beta mycket, böka en del men inte utrota gräset. På några veckor är gräset tillbaka. Hoppas jag.
I år har vi lite drygt hundra tomatplantor i växthuset. Vi planterade ut dem för någon vecka sedan men eftersom det fortfarande är kallt på nätterna täcker vi dem med fiberduk. Det börjar bli dags att binda upp dem men prognosen hotar med ytterligare några kyliga nätter.
När vi köpte växthuset fick vi även med en massa droppbevattningsutrustning. Än så länge slår vi på och av vattnet manuellt några gånger i veckan men på sikt hoppas jag få det automatiserat.
Det har varit en regnig och kall start på säsongen men på något sätt lyckas vi ligga i fas ändå. I våras tog växthuset oändligt mycket tid. Jag har redan förlåtit allt. Nu är det fantastiskt att få gå in där och tina upp. Där inne är det behagligt att arbeta med brättena och där finns gott om plats för alla plantor. För mycket plantor blir det i år! Vi förkultiverar allt vi bara kan, även sådant som brukar direktsås. Det gör att vi nu kan plantera ut fina rödbetsplantor och tjäna någon vecka. Vi hoppas också spara mycket jobb med rensningen eftersom vi kan rensa direkt innan plantering och det är mycket lättare att rensa kring uppvuxna plantor än i de osynliga raderna efter en direktsådd.
Förra året täckte vi kålplantorna med fiberduk. I år prövar vi det här nätet istället. Det är betydligt tåligare och om man får tro Lindbloms tål det att ligga över fjäderstålsbågar. Nu måste vi klura ut ett bra sätt att förankra nätet i marken.
För snart fyra år sedan började vi bygga om köket. Snart är vi färdiga. När vi kom till huset låg det plastmatta på golvet, taket var gipsat och väggarna tapetserade. Under plastmattan låg det gamla trägolvet kvar. Vi har byggt en ny trossbotten och ny isoleringen. Det ursprungliga trägolvet var ganska illa åtgånget men en hel del kunde vi faktiskt lägga tillbaka. Det som saknades kompleterade vi med ett annat begagnat trägolv.
Det var höst när vi lade in golvet och det syns ganska tydligt. Så fort det blir torrare framåt vintern blir det ganska stora springor.
Väggarna har vi klätt med pärlspontspanel. Vi hade egentligen tänkt tapetsera men insåg att det skulle bli mycket jobb ändå att få en jämn yta att limma tapeten på. Då kändes det enklare att spika panel direkt. Väggar och snickerier är målade med linoljefärg. Listerna är köpta hos Englunds trä i Vännäs.
Vi har tagit upp en nygammal dörr mellan köket och kammaren. På så vis har vi fått ”rundgång” på bottenvåningen.
När vi flyttade in satt det skåp från sextiotalet i köket. Vi valde efter mycket velande att sälja dem och platsbygga egen inredning. Det har blivit ganska vint. Och ganska fint. Underskåpet längst till höger döljer diskmaskinen.
Det gamla kylskåpet fick vara kvar tills vidare. Det är målat i samma färg som väggen. Vi ruggade upp ytan med sandpapper och målade med linoljefärg. Till höger om kylskåpet är skafferiet. Det är vänt mot norr och där tar vi in luft via en väggventil.
Kökspannan från sextiotalet är kvar på sitt gamla läge. Spisen och ugnen är nya från IKEA men passar fint ihop med pannan.
Till vänster om den har vi monterat en ackumulatortank. Jag brukar skämta till det och säga att vi har bygns minsta pannrum – 0,6 kvadratmeter. Fem små termometrar visar temperturen i tankens över och nederdel samt hur laddningen fungerar. Observera matchningen termometer – väggklocka ovanför dörren.
Nu verkar det äntligen, nästan, fungera. Med lite tur kan ni följa temperaturen i växthuset i grafen nedan.
Just nu säger det inte så mycket eftersom plantorna står i små miniväxthus i det stora huset. Där ser en elfläkt till att det är minst 18 grader hela natten.
Det är kallt och eländigt, snart är det juli och vi har inte börjat med vårbruket.
I år ska vi anlägga permanenta upphöjda bäddar. Marken plöjdes i höstas men det är ännu för blött för grannens stora traktor att ta sig ut med harven. Det gör att vi inte kunnat så något alls på friland än och troligen dröjer det minst en vecka till innan det är möjligt. Tack och lov har vi satsat på plantering snarare än sådd i år. Även sådant som vanligen sås direkt – t.ex. rödbetor – är sått i brätten. Vår förhoppning är att det ska underlätta ogräsrensningen.
När bäddarna är färdiga ska jag dra den här, nyss färdigställda, markören över dem. Piggarna ska förhoppningsvis göra hål i bädden lagom att peta ner plantorna i. Om inte det fungerar får vi åtminstone en markering och så får vi använda planteringsröret i år igen.