Jag brukar vara rätt skeptisk till odlandets husmorskurer. Ni vet – “strö lite sågspån” eller “tomater älskar morötter”. Men här om dagen blev jag paff. I våras sådde jag några rader varannan Potatis och varannan Bondböna.
Det är fortfarande fina, friska, potatisplantor men några meter bort – där jag inte samodlad – har bladmöglet tagit över helt. Det är samma jord och samma sort (Princess). Om det beror på att potatisarna står glesare, mer vindskyddade eller någon märklig mellanartslig samverkan har jag ingen aning om.
Skoj att det faktiskt verkar funka. I år satte vi potatis med en dryg meter i radavstånd och fick bara mindre angrepp av bladmögel fast vi inte ens hade en särskilt resistent sort, så jag tror att även radavståndet hjälper till. Skrattar för övrigt åt dina bondbönor från helvetet. Vi har också sånna. Mycket tid tar det.. :]
Nu har vi femton kilo skalade bondbönor i frysen och en hel massa vax- och brytbönor. Det känns ganska bra.
Hur har det gått med halmodlingen av potatis?
Härligt! Potatisen växte bra, vi sådde den sent efter allt annat var sått och planterat och den hann ändå innan vi tog av blasten för potatisbladmöglet som kom smygande. Vi hade grävt ner den och kupat så jag vet inte om det räknas som riktig halmodling men den verkar i alla fall ha trivts där under.
Jag slängde ut en massa överblivna sättpotatisar och på det möglig halm och kvickrötter i våras. För någon vecka sedan släppte jag grisarna där. Dom brukar gå och lägga sig vid åttatiden men då var dom uppe hela natten och kalasade…
Hit kommer jag att leta mig igen. Som en lärobok för odlare. Det var nog en tendens att potatisblasten var friskare runt bondbönorna hos mig med, fast jag tänkte inget särskilt på det då.
Tack för de fina orden! Men lärobok skulle jag inte våga kalla den här bloggen. Mer som en bok över vad jag lärt mig själv…