Det här är jag för ganska precis fem år sedan. På bilden syns: fyra nybyggda odlingslådor, en batteridriven grästrimmer, spår av gräsmatta och en nyfödd unge i bärsjal på magen. Två reflektioner:

1. Allt har blivit större och mer. Odlingslådorna är urvuxna och rivna  sedan länge. Trimmern är numera en röjsåg och ungen har vuxit ur bärsjalen och fått en egen vilja.
2. Fy fan vad jag slitit.  Jag menar, gräset kunde ju fått växa som det ville? Eller hon kunde legat i en barnvagn? Så många kompromisser och otillräcklighet under dessa fem år.  Och så mycket som ändå blivit rätt och uträttat.