Förra veckan började jag skörda kornet. Jag försökte först slå med lie men utan krak gick det verkligen inget vidare och kornet lade sig inte alls i de fina kärvvänliga högar jag tänkt mig. Det slutade istället med att jag kröp omkring på alla fyra och drog av halmen med handen. Det gick men det gick inte fort. Dessutom resulterade det i att en hel del jord och rötter följde med upp. Som man framgår av nedanstående bild är nöden alla uppfinningars moder.
En häcksax fick jämna till rensa jorden. Nu ligger kärvarna i vedboden på tork.
Det där med lie är ju inte helt lätt. Jag har aldrig försökt mig på korn, men slår blomsterängen vissa år när jag hinner. I år hann jag inte…
Idag fick jag låna ett gammalt krak till lien – alltså ett litet segel som föser säden framför lien så att den lägger sig mer lättbundet. Tekniken är ganska annorlunda när man slår säd mot när man slår hö. Till exempel slår man så att det slagna lägger sig mot det oslagna…