Hitills har jag rensat orgräs mellan trånga trader för hand, genom att rycka upp det. Inte nu längre.

Vi har tillverkat ett verktyg för ogräsrensning av en metallstav vi hittade på dasset. Med ett skruvstäd och en gummiklubba bockade vi till den som på bilden nedan.

Sedan tog vi en gardinstång, kapade den ungefär 30 centimeter lång och sågade en skåra i ena ändträt, trädde in ståltråden och klämde fast den men en slangklämma.

På engelska kallas verktyget ”wire weeder” men jag känner inte till något svenskt namn. Inte heller har jag sett något liknande i någon butik.

Spänningen har varit olidlig. Skulle det bli färskpotatis till midsommar? Idag kunde jag, omåttligt stolt, gräva fram några knölar ur sandlandet. Dom var inte många och dom var inte stora. Men likväl potatis.

Potatisen är planterad i sand enligt Nils Åkerstedts metod. Mer om sandlandet kan du läsa här, här, här, här och här.

Så här fixade jag täckodling:

Först tidningsåtervinningen. Ett lager direkt på gräsmattan. Låt det regna några timmar och häll för säkerhets skull på några vattenkannor så de är ordentligt genomblöta.

Sedan, på med täckmaterial. Som fjolårshö

Och hönsens ströbädd

Och så lite koskit som råkade ligga i närheten

Sedan blandade jag lite lätt och skvätte på lite mer vatten. I täckmaterialet grävde jag gropar, ungefär 30 centimeter i diamter,  som jag fyllde med jord. I dem planterade jag squashen (Black Beuty, Kroshka, Blue Hubbard, Rondini). Över j

orden rafsade jag över lite täckmaterial för att hålla fukten bättre.

Och så på med fiberväven

Som kontrollgrupp planterade jag några plantor på markväv också.

Nu börjar det äntligen likna något! Sallat oh spenat växer sig stora. Om några dagar hoppas jag rycka den första rädisan ur jorden.

Det här är en upp- och nedvänd tomatplanta. Det är experiment inspirerat av ett reportage i Odla med P1 i våras. Med tomaterna hängande slipper man binda upp dem eftersom gravitationen hjälper till.

Jag ska förstås återkomma och berätta hur experimentet fortskrider.

För den som vill fördjupa sig i ämet rekomenderar jag den här rapporten från Kulturvård vid Göteborgs Universitet

 

Nu är den mesta av kålen utplanterad. Om någon frågar om fiberduken jag lagt över kommer jag skylla på kålfjärilslarver men egentligen ligger den där för att jag skämms för de små taniga stackare jag kastat ut i kylan.

Bättre går det i sandlandet. Den första potatisen är 15 centimeter hög och nu har jag fyllt på med gräsklipp kring blasten. Kanske ändå finns något därunder innan midsommar.

Igår ordnade Vännäsbygdens trädgårdssällskap växtmarknad. Jag fyndade smultron, oregano och libsticka. Jag passade också på att köpa en påse kronärtskockor. För några veckor sedan grävde jag upp fjolårets kockor och kokade dem, ungefär som potatis. Det var milt uttryckt en besvikelse. Men för en krona styck och löfte om bättre resultat om jag rostar dem i ungen föll jag till föga och köpte en hel påse.

Nu står alltihop, tillsammans med mina egna plantor och väntar på bättre väder. En låda kålplantor blev kvarglömd ute häromdagen. Undrar om de överlever?

I år odlar jag morötter på flera olika platser och med olika metoder. Jag testar både det ena och det andra för att se vad som fungerar.

De första morotsfröna sådde jag i mitten av april när jag byggt sandlådan och här valde jag tidiga sorter som Amsterdam Forcing (förra årets favorit) och Early Nantes. Jag sådde en rad direkt i sand. Den kom upp först men tycks ha avstannat i växten nu. En annan rad sådde jag som Nils Åkerstedt rekomenderar, med en tunn jordremsa på sanden. Kring såraden har jag lagt gräsklipp jag sparat från förra året. Från sandlådan hoppas jag på de tidigaste rötterna. Då behövs det inte så många löpmeter.

I dom vanliga odlingslådorna prövade jag att så morötter bland rädisorna när jag sådde  någon vecka senare. Tanken är att rädisorna växer fort och bli färdiga innan morötterna börjar ta plats. När man skördar rädiosorna luckras samtidigt jorden och morötterna får luftig jord att breda ut sig i. Om det fungerar? Ingen aning.

Förra veckan sådde jag morötter i en av odlingslådorna. Här blev det ungefär tio löpmeter i en salig blandning. Både tidigt och sent men med tonvikt på det bästa från förra året.

Nästa helg har jag tänkt så morötter på friland. Där blir det ungefär tjugo löpmeter, med tonvikt på sena sorter. Till exempel London Torg, St Valéry och Flakker 2.

Just nu är jag mest nyfiken på hur länge det dröjer innan jag får dra upp dom första rötterna ur sanden.

Den 15 april satte vi vår  första potatis. Då var det stört omöjligt att få tag på utsäde. Från förra året fanns bara mandel kvar och jag ville sätta en tidig sort. Det slutate med att jag köpte ”delikatesspotatis” på ICA. Ni vet sånnadär vältvättade, svindyra plastpåsepotatisar. Dom fick ligga på groninfg några veckor och det såg ut att gå bra, de fick fina groddar. Men det är först nu de verkligen börjar sticka upp. Bättre gick det då med de jag satte lite senare av sorten Marine. Det är en mycket tidig sort med god frosttollerans. De skymtade efter två veckor. Nu är de ungefär en decimeter ovanför sandytan och snart är det dags att täcka med gräsklipp kring dem så de har ordentligt med näring.

Förra veckan satte vi potatis i det vanliga landet. Precis som med morötterna tror jag det blev på tok för lite, men i år prioriterar jag experiment framför totalt hög avkastning. Vi satte de tidiga sorterna. Lite mer Marine och så Amandine, Anya, Charlotte, Shetland Black. Samtliga är beställda från Larsviken.

Om någon vecka ytterligare ska jag sätta sen potatis som vi ska äta i vinter. Mest mandel.

Det här, mina vänner, är en elkabel. Ungefär fem centimeter under mitt blivande kålland. Den förser ett av husen på gården med elektrisk ström och det känns som ett mycket stort projekt att flytta på den.

Nu har jag grävt ett dike runt och under, flyttat den så långt ner det är möjligt att lagt en upp och nedvänd hängränna över som skydd. I väntan på bättre tider.