På allmän begäran kommer här uppdatering om hur det gick med vårt öl.

Kort version: först dåligt, sedan bra.

Lång version: för en och halv månad sedan bryggde jag och Jakob öl. Vi följde ett recept från maltmagnus som enligt uppgift skulle resultera i ”en aningens mörkare öl, gyllene bärnstensfärgad”. Det var vår första omgång på egen hand så det kändes tryggt med tydliga instruktioner.

Bryggningen gick utan missöden. Jäsningen likaså. Men sen gick det på tok. Efter två veckors jäsning var det dags att buteljera. Jakob låg hemma med influensa och jag måste haft huvudet någon helt annanstans. Jag glömde ”prima” ölen, alltså tillsätta en liten mängd extra socker som omvandlas till kolsyra. Misstaget innebar att det knappt bildades någon kolsyra alls i flaskorna. När jag förväntansfullt sprättade en flaska var drycken jag möttes av ordentligt avslagen. Eller kanske riktigare: aldrig riktigt påslagen.

Tack och lov gick situationen att rädda. Jag öppnade flaskorna, slängde ner en mockabit, satte på nya kapsyler och väntade ytterligare två veckor. Och nu jävlar har vi tjugo liter klart drickvärdig öl. Gyllene bärnstensfärgad och läskande god.