simple-automatic-updates domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /www/webvol6/65/rxnhddj2xkibpf8/albinholmgren.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6114
Under plasten i en av odlingslådorna börjar spenat titta upp. Sorten heter resisto fly och det har gått ungefär en vecka sedan de första livstecknen visade sig. Dill, sallat och morötter lyser fortfarande med sin frånvaro. Sådde gjorde jag i höstas just innan snön kom. Det är första året jag försöker mig på höstsådd, så jag har inte några goda råd att ge. Det har däremot Runåbergs på sin hemsida.
Nätet var för att inte fåglarna skulle norpa åt sig fröna när de var nysådda.
Förra hösten satte jag vitlök i vanlig jord och i täckodlingen. Båda har tittat upp, nu när snön smält. Snabbast verkar, precis som förra året, sprint vara. Therador har jag inte sett till än
I permakulturen läggs stor vikt vid perenner. En av få ätliga växter som överlever våra vintrar är jordärtskockan. Förra året satte jag kockor i täckodlingen. Nu när snön smält bort var det lätt att ta en grep och skaka fram kockorna. I täckodlingen går det inte tjäle som i vanlig jord och de är lätta att gräva fram.
Nu funderar jag på att utöka odlingarna till grismat. Jordärtskockor har i ganska stor omfattning gått just till grismat och det finns tecken på att den höga Inulin har postiv inverkan på grisarnas hälsa.
Rabarber är nog det närmaste jag kommer permakultur på gården. Två stora plantor följde med huset och dom ger enorma skördar år efter år. Nu har dom smält fram och precis som förra året försöker jag hjälpa dem på traven.
Min odlingslåda är i gång och det verkar fungera bra. Temperaturen har hållit sig över +5 på nätterna och på dagarna mellan tjugo och trettio grader. Det gäller att lufta ordentligt när solen ligger på, annars blir det alldeles för varmt och fuktigt.
Under vintern har hönsen hållt sig i hönshuset. Med snö på marken vägrar dom stackars förklemade industrihönsen inte gå ut. Nu när det börjat smälta blir de desto morskare. Idag stod de på bron till huset och ville in för att se om det fanns något gott att äta i köket.
Ibland förläser jag mig på Bill Mollison och fantiserar om ett system där hönsen kan integreras i grönsaksodlingen. Dom skulle spatsera mellan raderna och äta sniglar samtidigt som de luckrade lite försiktigt och gödslade efter behov. De gånger hönsen faktiskt tagit sig in bland grönsakerna har det tyvärr visat sig att de uppskattar broccoli och salladssenap betydligt mer än kvickrot. Alltså: å ena sidan hönsen. Å andra sidan grönsakerna. Däremellan ett staket. Visst ska höns vara frigående, men det betyder inte att de får gå var de vill!Förra året stängslade vi in hönsen med ett flyttbart stängsel. I år vill delar av den marstorpska familjen att vi istället ska stängsla in grönsakerna och låta hönsen gå fritt. Frågan om vad som ska stängas inne och vad som ska stängas ute är inte enkel och har både filosofiska som historiska undertoner.
Omväxlande sol och våtvarmt dimmomslag och äntligen har snön börjat smälta. Den på landen kunde jag inte hålla mig från att skotta bort själv. I höstas slängde jag på några decimeter täckmaterial, mest hö, och det har jag krattat bort allt eftersom snön försvinner för att solen ska komma åt att värma jorden. Det vissnade höet ska jag blanda ut med hönsgödsel och kompostera till nästa år.
I förgrunden anar man resterna av mitt försök att odla vintermorötter. Lärdom till nästa år: plocka bort plasten över VP-rören om du vill använda dem flera år.
Vi värmer huset med ved. Vi har ingen egen skog och köper det mesta men det blir alltid något träd som blåser omkull. Nu senast var vi tvungna att ta ner en björk som växt in i avloppet. Jag klöv upp den med motorsågen i höstas men längre kom jag inte innan snön kom och täckte över traven. Nu har den tinat fram igen och – äntligen! – får jag användning för min julklapp: en finsk hävkraftsyxa.
Till skillnad från en vanlig tråkigt symetrisk yxa har hävkraftsyxan sitt masscentrum förskjutet i förhållande till eggen. Det innebär att rörelsekraften vrider yxan när den träffar veden och bänder isär klabben. Det tar ett tag att lära sig tekniken. Jag har blivit bättre, men inte så här bra:
href="http://www.youtube.com/watch?v=KCJADv2shNE
Från finland kommer även detta trick: ett bildäck monterat på huggkubben. Förutom lite extra säkerhet sparar däcket på ryggen. Det tunga jobbet med att hugga ved är ju inte att lyfta yxan utan att lyfta vedklabbarna som ramlat på marken. På det här viset slipper man det.
Förkultivering är en nödvändighet för att många växter ska hinna utvecklas under våra korta men intensiva sommarmånader. I maj är alla södervända fönster knökfulla av rangliga tomatplantor och ömtåliga kålplantor. För att mildra utplanteringschoken ska dom bäras ut på avhärdning när vädret tillåter. Och som det inte var nog så ska man komma ihåg att bära in dem innan nattfrosten slår till.
I år hoppas jag det hela ska bli lite enklare. Av spillvirke och byggplast har jag byggt en låda, 1x2x1m. I botten har jag isolerat med 70mm cellplast.
På cellplasten har jag lagt en masonite-skiva. På den fäste jag en kebabslang. Tricket är att hitta en med riktigt dåligt ljusutbyte. Många slingor idag använder effektiv LED-belysning, men i det här fallet gäller det att hitta en där en stor del av elenergin omvandlas till värme. Biltema har en riktigt usel. Tio meter på 160w för hundrefemtio kronor.
Sedan kånkade jag in eländet i växthuset, fyllde på med ett lager sand kring ljusslingan och på den några betongstenar.
Förhoppningsvis kan jag låta en del plantor gro och växa här i lådan tills det är dags att plantera ut dem i landen. Värmen från slingan verkar räcka för att hålla temperaturen 10-15 grader över temperaturen i växthuset som i sin tur är någon grad över utetemperaturen.
Jag har inte vågat ställa ut något i lådan än. Det har varit en hel del kondens nu i början medan sanden torkar ur och betongstenarna är fortfarande utkylda. Fortsättning följer!