simple-automatic-updates domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /www/webvol6/65/rxnhddj2xkibpf8/albinholmgren.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6114
Det blåste något vanvettigt häromdagen och bondbönorna var de som tog värst skada. Bönkyrkogården ser ut som ett slagfält där bondbönsstammarna ligger längs med marken. Märkligt nog tycks de inte ha knäckts, utan bara lagt sig ner. Jag hoppas att de ska kunna växa vidare ännu någon vecka, men för att försäkra mig om att få någon skörd gick jag ut och plockade tio liter bönor. Spritade och kokta blev det fem deciliter som nu ligger i frysen. Jag hoppas komposten tycker om baljorna.
Jag har med alla till buds stående medel försökt utrota gräsmattan. Jag har låtit grannens traktor plöja, jag har släpt hönsen lös, jag har kvävt den med wellpapp och halm. Mycket är borta, men lite återstår ännu av gräsmattan. Det har jag klippt nu och lagt i svarta sopsäckar. Jag pressar ur så mycket luft som möjligt, trär en extra plastpåse över för säkerhets skull och ställer det i skuggan bakom hönshuset.
Nästa vår är gräset fortfarande grönt och fint. Det blir perfekt täckmaterial i de tidiga sådderna, långt innan våren hunnit producera något grönt att tala om.
Nu har vi mer potatis än vi kan äta. Somligt har blivit angripet av potatisbladmögel och annat har potatisknäpparlarverna grävt sina vindlande gångar genom. Allt eftersom jag tar upp potatis lägger jag över täckmaterial, mest material från slåttern.
Det märks att det går mot höst. Någon har hängt gula löv i min björk. På nätterna är det så mörkt att man inte kan gå ut utan elektriskt ljus. Och på kvällarna kommer dimman krypande längs bäcken. Marstorp ligger högt upp på en kulle. Ofta ser vi bara dimman, så att säga, uppifrån. Men ibland vågar den sig fram ända till tomtgränsen.
Jag bort ha gallrat den sena spenaten. Jag sådde Bloomsdale Long Standing och Resisto Fly för en dryg månad sedan och nu har dom fått trängas så att mycket gått i blom. Jag räddade vad som kundes.
Jag blir lika besviken varje gång. Man har skördat så mycket. Förväller och fryser in så lite. En blöt klump, knappt en knytnäve ligger i frysen i väntan på sämre tider.
Det är få saker som är så givande att odla som bondbönor. Man får så dem tidigt, de växer sig stora, de smakar underbart och gör jorden gott. Jag äter dem ofta kokta och vända i smör med vitlök.
I år har jag odlat tre sorter: Witkiem, Express och Red Epicure. Den sisnämnda är mest ploj. Bönorna ska bli röda står det på fröpåsen, men jag tvivlar på att det alls blir några bönor att tala om. Express har kommit ganska fint, och Wietkiem formligen sprutar ut fina välfyllda baljor. Jag odlar dem allihop i dubbelrader med avstånd mellan varje dubbelrad på en meter.
Som ni minns har jag skrivit om hötransport tidigare. Jag tar tillbaka allt. Givetvis är det såhär man flyttar hö:
Det lärde jag mig när jag läste liehandboken. Den finns att ladda ner från Lienätverket. Beskrivningen av hur man får upp högen på ryggen finns på sidan 210. Men läsa den från pärm till pärm, för där finns mycket kunskap samlad!
Hade jag jagat älg är jag säker på att jag fyllt våra väggar med stora, ståtliga, mångtaggade älghorn. Jag får nöja mig med troféer trädgårdslandet istället. Nu har jag rykt upp hälften av vitlöken ur landet. Sorten heter Sprint och är köpt från Örtagårdens plantskola. Därifrån köpte jag också Thermidrom, men de växer dåligt och står kvar i landet än.
Ohävdsväxterna är de som dyker om när marken lämnas ohävdad – när ingen längre betar och ingen länge slår. En ohävdsväxt är älggräs. Den växer där det är fuktigt och näringsrikt, som i dikena utmed den gödslade åkern.
Av älggräs kan man göra saft. Man plockar de vita fluffiga blomställningarna, ungefär en halv papperskasse, häller över drygt två kilo socker, skivar några citroner och så lite citronsyra. På med några två liter vatten, och så låt det stå i en vecka och dra. Det skadar inte att röra om då och då.
När man silat av har man en ganska stark saft kvar – jag behöver späda den två tre gånger med vatten för att få den lagom. Den luktar mandelmassa men smakar mest som fläder. Det man inte dricker upp genast fryser man in – i rumstemperatur håller den sig inte så länge.
Om man hittar en squash med sådana här gnagmärken – vad är det då för litet kryp som varit i farten? Det är många små varelser som hotar odlingarna, flugor och slemmiga sniglar. Larver och lömska vann. Parasiter, virus och ogräs.
Och så barn förstås.
