I år odlar jag morötter på flera olika platser och med olika metoder. Jag testar både det ena och det andra för att se vad som fungerar.

De första morotsfröna sådde jag i mitten av april när jag byggt sandlådan och här valde jag tidiga sorter som Amsterdam Forcing (förra årets favorit) och Early Nantes. Jag sådde en rad direkt i sand. Den kom upp först men tycks ha avstannat i växten nu. En annan rad sådde jag som Nils Åkerstedt rekomenderar, med en tunn jordremsa på sanden. Kring såraden har jag lagt gräsklipp jag sparat från förra året. Från sandlådan hoppas jag på de tidigaste rötterna. Då behövs det inte så många löpmeter.

I dom vanliga odlingslådorna prövade jag att så morötter bland rädisorna när jag sådde  någon vecka senare. Tanken är att rädisorna växer fort och bli färdiga innan morötterna börjar ta plats. När man skördar rädiosorna luckras samtidigt jorden och morötterna får luftig jord att breda ut sig i. Om det fungerar? Ingen aning.

Förra veckan sådde jag morötter i en av odlingslådorna. Här blev det ungefär tio löpmeter i en salig blandning. Både tidigt och sent men med tonvikt på det bästa från förra året.

Nästa helg har jag tänkt så morötter på friland. Där blir det ungefär tjugo löpmeter, med tonvikt på sena sorter. Till exempel London Torg, St Valéry och Flakker 2.

Just nu är jag mest nyfiken på hur länge det dröjer innan jag får dra upp dom första rötterna ur sanden.

Den 15 april satte vi vår  första potatis. Då var det stört omöjligt att få tag på utsäde. Från förra året fanns bara mandel kvar och jag ville sätta en tidig sort. Det slutate med att jag köpte ”delikatesspotatis” på ICA. Ni vet sånnadär vältvättade, svindyra plastpåsepotatisar. Dom fick ligga på groninfg några veckor och det såg ut att gå bra, de fick fina groddar. Men det är först nu de verkligen börjar sticka upp. Bättre gick det då med de jag satte lite senare av sorten Marine. Det är en mycket tidig sort med god frosttollerans. De skymtade efter två veckor. Nu är de ungefär en decimeter ovanför sandytan och snart är det dags att täcka med gräsklipp kring dem så de har ordentligt med näring.

Förra veckan satte vi potatis i det vanliga landet. Precis som med morötterna tror jag det blev på tok för lite, men i år prioriterar jag experiment framför totalt hög avkastning. Vi satte de tidiga sorterna. Lite mer Marine och så Amandine, Anya, Charlotte, Shetland Black. Samtliga är beställda från Larsviken.

Om någon vecka ytterligare ska jag sätta sen potatis som vi ska äta i vinter. Mest mandel.

Det här, mina vänner, är en elkabel. Ungefär fem centimeter under mitt blivande kålland. Den förser ett av husen på gården med elektrisk ström och det känns som ett mycket stort projekt att flytta på den.

Nu har jag grävt ett dike runt och under, flyttat den så långt ner det är möjligt att lagt en upp och nedvänd hängränna över som skydd. I väntan på bättre tider.

Tack vare förstående föräldrar, goda grannar och långa ljusa kvällar (tiden mellan det hon somnar och att det blir mörkt blir allt längre) är växthuset färdigt.

Vad tomaterna tyckte om att bli utslängda dit vet jag inte. Men andra verkade trivas fint, med regnet småsmattrandes mot plasten.

Jag passade på att få ordning på bönkyrkogården. Mellan träkorsen ska jag binda trådar som stödjer bondbönorna.

Jag sådde både sorterna Express och Witkiem. Ungefär var tionde centimeter och med lite aska från kökspannan i såfåran. Förra året blötlade jag bönorna innan sådd, men i år är jag allt för stressad för att tillåta mig sådana utsvävningar.

Hittills har sandlådan varit täckt med två lager fiberduk direkt på sanden. I helgen passade vi på att förbättra klimatskyddet.

I ladugården hittade vi en rulle tvåmillimeters ståltråd. Av den klippte vi till bitar, ungefär en och en halv meter, som vi fäste på lådan från sida till sida. En av fiberdukarna får ligga kvar direkt på sådden, medan den andra vilar på ståltrådsbågarna. Mellan dem bildas en luftficka som hjälper till att isolera. Det undre lagret ligger ju vindstilla och riskerar inte riva sönder det som har börjat växa. I byggbranchen har det talats mycket om dubbelglasfasader och här är principen densamma.

Det ser lite stökigt ut, men det överlevde stormen häromdagen då vedtaket for åt fanders.

Vad är nu detta? Det ska jag berätta – det är årets första potatis. Igår stack dom första små bladen upp ur sandlådan. Potatisen sattes för knappt två veckor sedan.

Förra året satte jag den första potatisen den tjugoandra maj, om nästan två veckor. Undrar om den överlever.