Om ni minns var det en jävla massa tjat om min hemmabyggda hönsplockare i vintras. Nu har vi prövat den vid två tillfällen och den konstaterat att den fungerar. Här är ett bildbevis. Det är lite pinsamt att just den fågel vi filmade hade kvar några små fjädrar. Ni får ta mitt ord på att det brukar bli ännu bättre. Redan så här är det en enorm förenkling jämfört med att plocka för hand.

Innan vi stoppar dem i plockaren skållar vi dem i sextio -sextiofemgradigt vatten i en knapp minut. När man känner att fjädrarna lossnar lätt är de färdiga. Är vattnet för varmt riskerar man att skinnet lossnar helt.

Plockaren är alltså byggd av en gammal tvättmaskin, en överbliven elmotor, lite delar från en byggsåg och gummifingrar köpta på ebay. Kostanden är en bra bit under tusenlappan – arbete oräknat. Två små förbättringar väntar till nästa slakt. Dels borde den gå lite långsammare, dels borde det strila vatten över fåglarna så att fjädarna inte geggiar ihop längs sidorna.

Vi har slaktat ett gäng årsgamla australorpingtontuppar. De är verkligen enorma – vi blev tvugna att köpa en slakttratt tänkt för kalkoner för att få ner dem! Om några dagar kläcks förhoppningsvis fyrtio kycklingar. Hälften av dem är rimligtvis tuppar och slaktas till hösten.