Odlingssäsongen är kort, särskilt i Norrland. Under någon extatisk sommarmånad växer det ohejdat och plötsligt står man mitt i ett obeskrivligt överflöd. Somligt går ju att spara. Potatisen. Squashen klarade sig till november. Kålrabbin skrumpnade ner till oigenkännlighet efter bara någon dag. Salladen stod besk och tråkig i landet redan i juli. Snart är drömmen om självförsörjning som bortglömd. Man handlar återigen tråkiga, dyra grönsaker på affären. För att kompensera torftigheten unnar man sig en ordentlig köttbit, en dyr ost. Det behövs inte många egenodlade blad för ge en känsla av lyx åt den enklaste måltid. Får jag bara plocka något litet grönt från landet kan jag leva billigt på potatis och ägg från hönsen. I år skall jag göra vad jag kan för att förlänga skördetiden. Genom förkultivering, drivbänkar och odling i sand hoppas jag kunna börja skörda tidigare. Med ett bra mikroklimat, skydd mot frosten, härdiga sorter och envishet hoppas jag kunna skörda åtminstone fram emot jul.

Marstorp den 14 januari 2011

Jag odlar i Tvärålund i Vindelns kommun. Det ligger några mil inåt landet från kusten. Umeå, som ligger närmare havet, nås ofta av våren någon vecka tidigare än oss. Zon 6, säger dom som vet.

Salladssenapen fotsatte blomma långt efter den första frosten

Är vintern  ett oöverstigligt hinder för en vettig odlingssäsong  i Norrland? Det tänker jag ta reda på. Och här tänker jag dela med mig av vad jag lär mig på vägen.