Så mycket bättre det går, med rätt utrustning. Jag skrev för några dagar sedan om mina misslyckade försök att slå korn med lie. Vad som felades mig var ett krak. Det är en form av segel som monteras på orvet. Vinddraget som bildas när man slår föser säden framför lien och lämnar den i mer (eller mindre) prydliga rader. Till skillnad från höslåtter så slår man mot det oslagna så att det nyss slagna lutar sig mot det. Då är det lättare att plocka upp det i prydliga kärvar.

Närmast orvet är en skiva av trä med ett runt hål. Jag gissar att hålet ska minska luftmotståndet. Ytterst är ett tyg spänt i en vackert njurformad båge. Kraket är gammalt och det är lappat och lagat. Jag tänkte när jag slog att anledningen till att man reparerade saker oftare förr inte beror på att man var snålare, sparsammare eller duktigare förr utan för att man levde i en ekonomi där det blev mer ekonomiskt rationellt att reparera än att nytillverka. Om vi vill skulle vi kunna åstadkomma samma situation idag utan dåtidens knapphet. Det handlar om högre skatter för utsläpp, resursutnyttjande och transporter och lägre skatt på arbete.

Nåväl. I Norrland torkas säd på hässjor. Nu för tiden finns det mycket praktiska portabla hässjor i metall.

Som ett jämförande experiment försöker jag torka det som inte fick plats i moderniteten på mer traditionellt vis.

Sedan krattade jag upp böset som blev över. Det kommer hålla hönsen sysselsatte minst en vecka.