När frosten nöp till för en månad sedan fick jag stora skälvan och skördade allt jag kom åt. Trots att jag egentligen mycket väl visste att bondbönor klarar lite frost tog jag in dem också, bortsett från några enstaka plantor som fick stå kvar som ett experiment. Sedan klagade jag över liten avkastning.

Det har inte varit många frostnätter sedan dess, men väl skitigt väder. De få bönorna som var kvar ute har växt till ordentligt och nu ångrar jag att jag var så snabb. Hellre is i magen än frost på natten, som vi vinterodlare säger.

Det mesta av skörden förvällde jag och frös in men en del har hängt på tork i köket. Nu har jag spritat baljorna, och resultatet känns minst sagt beklagansvärt.