För tre år sedan läste jag om grisslakt i Seymours bok om självhushållning och jag minns hur ohjälpligt avlägset det tycktes att ha egna djur. Sånt kunde kanske riktiga landsortsbor hantera men jag – en enkel stadsbo – nej. Men så kom ungen, hönsen, motorsågen, köksrenoveringen och plötsligt känner man att man kan vad man måste. Om några månader slaktar vi våra två nassar och nu är jag stolt över att ha så fina djur på gården.
En reaktion på ”grislycka”
Kommentarer inaktiverade.
Vilken härligt lycklig liten gris 🙂