Idag kom den här boken med posten. Förhoppningsvis är innehållet bättre än framsidan. Chris Blanchard som driver en av mina favoritpodcastar är medförfattare så jag har stora förväntningar.
Jag har alltid betraktat mig som en vänstermänniska. Gärna sett högre skatter och fnyst åt allt snicksnack om entreprenörer. Nu är jag plötsligt själv – ja – entreprenör. Till min förvåning upptäcker jag att jag faktiskt roas av att jaga pengar. Att kollektivavtal börjar kännas besvärligt. Kort sagt: att jag blivit högervriden på gamla dar.
Som ni förstår känns alltihop ganska förvirrande för en gammal syndikalist men ett är jag säker på: om inte medelklassens vurm för hantverksmässig mat ska subventioneras av snart utbrända månskensbönder måste vi intressera oss för ekonomi, marknadsföring och skattejuridik.
Om du blir för medborgarlön på en basal nivå och att även egen- och småföretagare ska omfattas av socialförsäkringar på ett enklare sätt kanske du ändå kan stanna på rätt sida? 🙂
Det virrvarr av bidrag, moms, ersättningar, skatteavdrag, kvittningar och jämkningar jag är tvungen att förhålla mig till känns ofta övermäktigt. Jag kan inte komma ifrån känslan av att hela systemet är utformat just för att vara oöverskådligt… 🙂
Medborgarlön tror jag på. Trygga medborgare ger ett starkt samhälle.
Det där är så oändligt typiskt den svenska vänstern.. det går bra att förespråka högre skatter mm så länge det är någon annan pengar. ”Det är lätt att vara generös när man inte äger något” När verkligheten kommer i kapp så är det visst inte så himla självklart längre…
Vi har medborgarelön, socialbidrag kallas det
Nej socialbidrag är inte detsamma som medborgarlön och det finns både liberala och socialistiska argument och förespråkare för det sistnämnda. Nu talar jag för mig själv, vilket man inte ska hålla på och göra egentligen i någon annans blogg, men jag är anställd höginkomsttagare och betalar gärna skatt, äger mitt eget hus osv. Ett stort problem idag är att storföretagen gör höga vinster och fifflar sig förbi skatter och regelverk medan småföretagare är för hederliga alternativt okunniga för att göra det. Och i fallet jordbruksföretag att livsmedelsmarknaden är dopad av fossila bränslen och att folk i fattiga länder inte har råd att behålla sin mat själva. Vad jag ser står förresten inget i inlägget som tyder på direkt ovilja att betala skatt. Att kollektivavtal upplevs som krångliga när man själv utför det mesta arbetet i företaget och/eller är väldigt få anställda är väl inte så konstigt och som så mycket annat kanske man i det fallet borde ha olika krav på företag av olika storlek och typ. Det finns mycket som skulle kunna vara annorlunda.
Ursäkta kapat kommentarsfält (radera om du vill), lycka till med studierna, låter jättetråkigt men ja, säkert nödvändigt!
Ingen fara, det är förstås roligt med diskussion!
Jag tänker nog som du ungefär. Högervriden kanske är fel uttryck. Vad jag menar är att jag faktiskt kommer på mig själv med att tvivla på en del ”slentrianmässiga” vänsteråsikter jag burit på. En större stat är inte med nödvändighet en bättre stat. Och högre skatter är, allt annat lika, förstås sämre än lägre skatter.
Tillåt mig i förbigående att citera internationalen:
Och: Nej, nej, nej – Det är jätteroligt! Konstigt nog.
Det är oändligt typiskt den svenska högern att uttala sig kategoriskt om den svenska vänstern.
Skillnaden på medborgarlön och socialbidrag är ganska stor. Det förstnämnda är till exempel inte behovsprövat.
Det glädjer en gammal sosse som blivit omvänd att höra dig tvivla på slaveriet som socialism innebär. Nu kan jag karva på en dörrkarm med glädje i några timmar till.
Det vackra med medborgarlön tycker jag är att den är rättvis. För någon som tjänar pengar är den ett skatteavdrag, för någon som inte tjänar något ett bidrag. Ingen bedömer och dömer.
Ingen blir inlåst i bidragsberoende eftersom man tjänar på att jobba, från första timmen.
Och den blir så att säga självreglerande. Fler jobbar, mer medborgarlön. Färre jobbar, mindre medborgarlön. Inga skulder byggs upp. Det är vackert.
Sen har vi den underbara bonusen att en massa byråkrater kan sägas upp och börja arbeta istället.
Det undgår väl förresten ingen här att inget genererar så mycket kommentarer som några förflugna rader som andas politik? Härligt att det engagerar folk fortfarande.