Fyra professorer från SLU har med buller och bång lanserat sin nya bok i Svenska Dagbladet. De försöker leda i bevis att ekologisk odling inte är nyttigare, inte är mer klimatsmart, inte innehåller mindre gifter och att de ekologiska skördarna är mindre än de konventionellt handelsgödslade. Helt enkelt: konventionell odling är bättre än ekologisk.
Efter debattartikeln har andra forskare ifrågasatt slutsatserna i artikeln. Jag är inte rätt person att bedöma de vetenskapliga utsagorna om skördenivåer eller gifthalter men det är uppenbart att forskningsläget inte alls är så entydigt som debattartikeln gör gällande.
De senaste dagarna har flera personer frågat mig om vad jag tror om artikeln. Istället för att ge mig in i den naturvetenskaplig debatten vill jag försöka formulera några lite mer filosofiska eller ideologiska tankar.
”Syftet med jordbruket måste vara att producera tillräckligt med mat av god kvalitet med så lite miljöstörningar som möjligt”, skriver SLU-forskarna. Jag reagerar på uttrycket ”miljöstörning”. Jag tror det speglar en världsbild där människans industrialiserade jordbruk separeras från den orörda ”naturen”. Själv talar jag hellre om ett jordbruk ”i samklang med naturen” eller på ”naturens villkor”. Jordbruk utan miljöstörning är igenväxt och ogräs. Den som njuter av betade hagar, nyslagna ängar eller välrensade morotsland njuter av just miljöstörning. Jordbruk innebär oundvikligen att vi påverkar naturen. Ibland till det sämre, ibland till det bättre. Vetenskapen ensam kan inte skilja det ena från det andra, för det krävs kännande människor.
Jag har ett starkt personligt band till den ekologiska odlingen. Förutom att vara ett svar på den konventionella odlingens brister och risker har den gjort mitt liv och mitt arbete mer meningsfullt. Stefan Sundström har någonstans sagt att komposten är det närmaste han kommer en religion. Det känner jag igen mig i. Av jord är jag kommen jord skall jag åter bli. Och så vidare.
Forskarna bakom debattartikeln diskuterar inte sina personliga relationer till den ekologiska odlingen. Istället gör de stor sak av att de baserar sina uttalanden på forskning. ”Ett vetenskapsbaserat jordbruk utan ideologiska förtecken är vägen framåt”, skriver de i debattartikel. Och i DN några dagar efter debattartikeln: ”Att prata om känslor och existentiella saker när det gäller naturvetenskap, tycker inte jag hör hemma på ett universitet”. Det förhållningssättet kan möjligen vara rimligt om vi diskuterar väl definierade frågor av teknisk art. Gör man, som forskarna bakom debattartikeln, anspråk på att berätta hur vi bäst producerar vår mat är det både oärligt och naivt.
Ur ett utvecklingshistoriskt perspektiv är födointaget en av de mest ursprungliga funktionerna. Ätandet är för människor, som för djur, ett grundläggande villkor för vår överlevnad. Vår mat är, om något, en existentiell fråga.
Arne Næss har jag skrivit om tidigare. Hans distinktion mellan förnuft och snusförnuft tror jag kan vara till hjälp även denna gång. Han menar att för att ett beslut ska vara verkligt förnuftigt krävs, att det står i samklang med våra djupaste värderingar. Om vi inte beaktar värdefrågorna blir våra beslut snusförnuftiga – torrt kalkylerade och meningslösa. Ska vi hävda att vi handlar förnuftigt, rationellt, måste vi börja med våra känslor och vår “livsfilosofi”. Hur ser vi på våra medmänniskor? Hur ser vi på naturen? Är vi en del av den eller står vi över den? Storskalighet eller småskalighet? Är våra djur medvarelser eller produktionsenheter? Och så vidare. Känslorna, säger Næss, kan hjälpa oss förankra de konkreta och tekniska besluten med vår värdegrund. I motsats till SLU-forskarna menar Næss att känslorna kan vara ”förnuftets röst”. Jag försöker själv lära mig lyssna och förstå den rösten.
Debattartikeln ställer det ekologiska jordbruket mot det konventionella Det förstnämnda präglas av att djur- och växtproduktion samsas på samma gård med slutna kretslopp. Det senare av en hög grad av specialisering, mekanisering och användande av handelsgödsel som importeras till gården. Trots att det konventionella jordbruket möjligen har högre avkastning, kanske rent av mindre näringsläkage, säger min känsla att det ekologiska alternativet leder närmare den värld jag vill leva i.
Fint skrivet, speciellt om djurhållningen tycker jag.
Så bra skrivet.
Dessa högljudda forskare har slågit på trumman förut, så har de gjort minst en gång per år. Troligtvist är det inför anslagsfördelning av nya forskningspengar.
Holger Kirchmann, en Livets Ordare, fick under min studietid samtliga studenter att lämna hans föreläsning för cirka 25 år sedan när han av våra kritiska frågor redan då gick i överstyr genom ett tungomålstalande. Denna fyrklöver av forskare på SLU känner sig hotade av utvecklingen – att ekologisk produktion vinner mer och mer gehör hos både producenter och konsumenter.
Jordbruksforskning bygger på så många fler parametrar för att kunna överbevisas med enbart enkla siffervärden. Viktigast av allt är att människan – jordbrukaren – bär ett ansvar i det dagliga och för det långsiktiga: att nyttja givna resurser eller utnyttja (långsökta o ändliga) resurser pga penningmervärde.
Detta är ett flagrant bevis på att Forskning Kan Köpas av Kemi-industrin … jag har bett dom att redovisa var de får ”anslag” ifrån. SLU kräver samfinansiering av industrier, vilket om man inte vet något om det kan tyckas som ett sätt att få mer för skattepengar men vad det i verkligheten betyder är att industrin inte behöver betala hela anslaget för sin propaganda. Den här ”forskningen” skulle aldrig se papper och trycksvärta om den inte i första hand gagnar den industri som givit pengar. Det är alltså dold propaganda … deras åsikter vinklas till reklam för deras uppdragsgivares intressen — ingenting annat.
Svårt det där. Vi har ju mycket mark i vårt land och rubbar inte några större ekosystem ifall vi odlar upp mer för att kompensera ett ev underskott, speciellt om vi odlar ekologiskt och värnar djur- och växtliv. I andra länder kanske det är av yttersta vikt att inte ännu mer areal uppodlas för jordbruk? Jag är inte på något sätt för gifter och konstgödning men kan föreställa mig att det blir ganska svårt att framställa tillräckligt mycket vegetabilier för en stor befolkning på ekologiskt sätt om den största delen av landets areal egentligen bara går att använda för frigående getter… Att vi ens har naturgödsel till våra marker beror på att vi håller djuren så att gödseln lätt kan samlas ihop vilket i sin tur är möjligt tack vare att vi har goda möjligheter att odla passande foder… Tycker det är skitsvårt(!).
Kanske har jag missat något i SLU:s artikel, men jag såg ingen lösning som tar hänsyn till vår köttkonsumtion. Idag används 80% av Sveriges odlingsmark till djurfoder. Om vi konsumerar ca 40% mindre kött bör vi inte behöva utöka odlingsmarkerna för att odla mera ekologiskt. Obs, jag har inte tokräknat, bara snabt överslag. Varför kunde jag inte se den aspekten i artikeln? Spontans känns det som att lobbying är inblandat i artikeln. Och det är ledsamt när forskning inte görs objektivt, alla lösningar ska tas i beaktning och presenteras.
Har själv pluggat på SLU och vet att det ekologiska tänket förs i skymundan för det konventionella, storskaliga.
Dock var jag på en lunchföreläsning med inbjuden gäst – en av KRAVs grundare Gunnar Rundgren. Det seminariet var så himla bra eftersom han tar upp en helt annat svar på ”hur vi löser svälten i världen” än att det ekologisk står mot konventionella. Här är en länk till en videoupptagning av det seminariet http://spectare.ucl.slu.se/nlfak/2011/epok_1031/Epok1031.html
Tack för tipset. Den föreläsningen ska jag absolut titta på!