Jag tror alla har en. Det spelar ingen roll hur naturenligt bidynamisk man försöker vara. Någonstans i ett skjul, längst ner i städskåpet, långt in på en hylla står en halvfull påse blåkorn.

Det finns många anledningar att inte använda konstgödsel. Marken utarmas, ändliga resurser förbrukas och det kostar pengar. Dessutom är det en tråkig lösning. Om vi istället försöker lösa problemet med de resurser som redan cirkulerar på gården, som hönsgödsel och hö, tror jag lösningarna blir mer kreativa och vackra.

Om vi småskaliga hembrukare inte klarar oss utan köpegödsel – hur ska då de stora matproducenterna kunna ställa om.

Mina syndkorn står i uthuset och jag köpte den förra året. Det var i början av maj, jag skulle till att så och det var min första odlingssässong. Förnuftet sa emot, men det kändes så orimligt att det skulle växa något bara sådär ur jorden, utan att man köpte något. När oron är stor kan konsumtion lugna. Jag strödde några giftblå korn i odlingslådorna. Nu står påsen där, nästan full, som en påminnelse om att hantera mina tvivel bättre i fortsättningen.