Förra årets förkultivering blev inte mycket av. Salladen grodde inte alls, av kålen blev långa rangliga pinnar som knäcktes av vinddraget när katten gick förbi. Gräslöken syntes aldrig till. Sommarsquashen såg bedrövlig ut men blev det enda som överlevde utplanteringen. I år gäller devisen: Större, Bättre, Mer!

För någon vecka sedan, medan det fortfarande var barmark (Nu är vintern över oss igen!) satte jag igång. Resten av huset planterade om pelargoner.

Inspirerad av Eliot Colemans bok The new Organic Grower prövar jag i år jordkuber istället för krukor för plantorna. Med en press (köpt av Lyckliga fåret) har jag pressat fram jordkuber, 5x5x5cm stora. Verktyget kostar förstås en slant. Kanske sparar jag in det på krukor och hur som helst finns det något sympatiskt i använda en massa plastkrukor. Det cirkulerar avancerade recept på jord till kuberna på internet, de flesta verkar härstamma från Colemans bok. Ofta är det en blandning av torv, kompostjord, gödning och Perlite. Jag hade varken torv eller Perlite hemma och komposten låg djupt under snön. Vanlig planteringsjord fick duga.

Eftersom vi har det ganska svalt inomhus fick en del  fröer stå tillsammans med en elradiator i en skrubb tills de grott. Under tiden har jag sett till att hålla dem fuktiga. Chili, purjolök, tomat och gul lök har jag fått upp på det sättet. När de visar sig ställer jag dem i ett söderfönster. För säkerhets skull har jag satt dit några lysrörsarmaturer också. Om de gör till eller från vet jag inte. De är bestyckade med vanliga, slitna 36W lysrör på 3000°K. Fönstret sitter just ovanför trappan till övervåningen, där jag springer mest hela tiden, så det blir naturligt att titta till dem flera gånger om dagen.

Ute vräker snön ner. Det är början av april och jag längtar efter sommaren.

Nu kom Vintern tillbaka. Efter några veckor av droppande tak, tjälsprängda vägar, sakta framsmältande gräsmattor och leriga stövlar ligger marken åter vit. Hönsen vägrar gå ut. Av växthuset jag tänkt bygga i helgen blir intet. Till vad nytta?

Odlingssäsongen är kort, särskilt i Norrland. Under någon extatisk sommarmånad växer det ohejdat och plötsligt står man mitt i ett obeskrivligt överflöd. Somligt går ju att spara. Potatisen. Squashen klarade sig till november. Kålrabbin skrumpnade ner till oigenkännlighet efter bara någon dag. Salladen stod besk och tråkig i landet redan i juli. Snart är drömmen om självförsörjning som bortglömd. Man handlar återigen tråkiga, dyra grönsaker på affären. För att kompensera torftigheten unnar man sig en ordentlig köttbit, en dyr ost. Det behövs inte många egenodlade blad för ge en känsla av lyx åt den enklaste måltid. Får jag bara plocka något litet grönt från landet kan jag leva billigt på potatis och ägg från hönsen. I år skall jag göra vad jag kan för att förlänga skördetiden. Genom förkultivering, drivbänkar och odling i sand hoppas jag kunna börja skörda tidigare. Med ett bra mikroklimat, skydd mot frosten, härdiga sorter och envishet hoppas jag kunna skörda åtminstone fram emot jul.

Marstorp den 14 januari 2011

Jag odlar i Tvärålund i Vindelns kommun. Det ligger några mil inåt landet från kusten. Umeå, som ligger närmare havet, nås ofta av våren någon vecka tidigare än oss. Zon 6, säger dom som vet.

Salladssenapen fotsatte blomma långt efter den första frosten

Är vintern  ett oöverstigligt hinder för en vettig odlingssäsong  i Norrland? Det tänker jag ta reda på. Och här tänker jag dela med mig av vad jag lär mig på vägen.