Mina bondbönor hade en svår barndom. Det var torka en månad efter sådd, vattenslangen för kort och själv hade jag för mycket att göra på jobbet. Men dom verkar växa upp och bli som folk ändå. Grobarheten är nära på hundraprocentig. Bondbönor är en av mina favoritgrödor. Lättodlad, klarar Västerbottens yliga försommrar, är kvävefixerande, ger gott om grönmassa till marktäckning eller kompost och ger gott om protein. På sikt hoppas jag att dom ska ge mig mat till både grisar, höns och människor.

Förra året odlade jag odlade jag nio radmeter bönor. Allt blivit lite större. – mer än  hundra meter i år. Skörden per planta blir säkert mindre eftersom jag inte har tid att ge dem samma uppmärksamhet. Men skörden per arbetad timme blir förhoppningsvis större. De metoder och arbetssätt som krävs för storskaligt småbruk skiljer sig från den lilla köksträgårdens. Det kommer ta många år innan jag funnit de rätta formerna.