Jag är i grunden arkitekt och har en femårig högskoleutbildning i fysisk organisering. Men på Chalmers lärde vi oss mer om vändradier för rullstolar än vändradier för skottkärror. Den senaste tiden har jag funderat mycket på hur odlingen fysiskt ska organiseras. Den ena extremen var att dela upp hela odlingen i bäddar, kanske en meter breda och med gångar emellan. Den andra extremen var helt strunta i indelning och rada upp hela fältet i rader med ett avstånd på en halvmeter.
Nu har jag kommit fram till en kompromiss som jag hoppas kan fungera. Jag delar in hela odlingsytan i 2,5 meter breda odlingsenheter som separeras av 0,5 meter breda gångar. Gångarna gör det möjligt att komma in med kärra och underlättar förflyttning i odlingen. Odlingsenheterna kommer vara permanenta under många år framöver – om gud vill – och bildar byggstenen i växelbruket. Vissa växtfamiljer kommer ta flera enheter i anspråk medan andra klarar sig med en. Jag planerar att använda fiberduk som är fyra meter bred och det passar ganska lagom till de två och en halv meter breda enheterna.
De flesta grödor sås i enheten med 0,5 meters mellanrum, så det är lätt att komma fram mellan med så maskin och hjulhacka. Enheterna är alltså inte traditionella djupgrävda bäddar – vi kommer behöva packa jorden i enheterna åtskilliga gånger under säsongen.
För vissa grödor, som spenat blir radavståndet så smalt att det är svårt att gå mellan raderna, då delar jag enheten i två med en mellangång. På vardera sidan har jag 1100mm breda odlingsområden – de når jag lätt från sidorna.
Likadant för vissa grödor som odlas i dubbelrad, som bondbönor:
Vissa grödor, som spannmål och potatis odlar vi mycket av och de faller inte på ett naturligt sätt in i systemet. Då slår vi ihop flera enheter och gångar till en sammanhängande yta. När kulturen är färdig återställer vi gångar och enheter.
Det finns många detaljer kvar att slipa på. Till exempel: ska vi odla något i gångarna? Eller ska de täckas med något?
Så bra att man tänker utifrån vilken bredd fiberduk ska ha (inte snåla med marginaler och tanke på hur det förankras mot blåst…) Och att barn lätt ta sig in i odlingen!
Jag skulle göra gångarna bredare. Tänk dig i augusti,september, fullväxta plantor, skörd, mycket spring under skörden. Behov att vingla med skottkärra? Man har fullt upp med att balansera stegen mellan plantrader, vingligt men det gör inget om man obehindrat kan gå där.
Lägg mycket organiskt material i gångarna (ingen insådd), dels blir fotavtrycken svagare i blöt jord – hindrar avdunstningen, och dels bidrar detta att utveckla masklivet just där! Vartefter kan du pytsa allt mer av gräsklipp in i plantraderna. Men börja med det efter rensningen i JULI. Fördelen med breda gångar och organisk massa är också att du kan utöka plantrader, förändra efter gröda och erfarenhet.
Håll de yttersta tegen rena från invaderande ogräs. Rensa +jordfräs efter du planterat färdig, så perserklöver och facelia, ringblommor etc. Dessa snabbgroende kantväxter både ramar in och kan trycka undan nygrodd ogräs.
om ogräsrensning i småskalig yrkesodling med bl.a. tysta redskap: http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/jo06_22.pdf
Håller också på att planera för hur bäddarna ska se ut. Rabarberna ska stå på drygt meterbreda upphöjda bäddar med ogräsduk. Tänker anpassa bäddarna efter traktorn och dra upp dem med potatisåder – gödsel i mitten och i sidoskårorna trycker jag ner duken och förankrar med jord. Gångarna anpassas efter gräsklippartraktorn. Där ska jag så vitklöver med insått gräs.
Funderar också på hur låga raderna ska vara. tror att ogräsrensningen blir rationellare med långa rader. Så mitt fält kommer nog att bli mer randigt än rutigt. Sen kompromissar jag en del med plantavstånden för att det ska passa för hjulhackan.
Det är verkligen mycket att hålla reda på! Vad är det för kompromiss du gör för hjulhackans skull?