Jag gissar att det är fler än jag som tänker ägna jullovet åt odlingsplanering. Fördelarna med växelbruk är lätta att förstå, men att omsätta principerna i praktik har jag tyckt varit svårare. Ofta beskrivs växelbruk som en cyklisk process där samma mönster upprepar sig gång efter gång. Vad gör man om grödorna växlar från år till år, odlingsytan ökar, ett land blir fyllt av ogräs och på ett annat placeras ett nytt växthus? Då bryter även det mest välutvecklade system samman.
Här om dagen hittade jag en mycket välskriven och handbok om växelbruk: Crop rotation on organic farms – a planning manual. Den finns att ladda hem som gratis pdf från SAREs hemsida.
’
Mest värdefullt för mig är att boken presenterar en metod för växtföljdsplanering som lägger större vikt vid sekvenser av grödor än fixa cykler. Det gör det möjligt att anpassa årets odling till nya förutsättningar, improvisera och planera för framtiden trots att jag inte har en aning vad jag odlar om fyra år.
Hjälp att bryta ner planeringsprocessen i små konkreta steg var precis vad jag behövde. Detta är rekommenderad läsning!
Klart kul att hitta sådant på nätet. Men är det skrivet för vårt norrlandsklimat?? Vi har vissa begränsningar: faran för att inte nattfrost ska förstöra vår odlingsiver finns bara under juni och juli och att ’medeldygnstemperaturen’ spelar stor roll vad vi kan odla och som hinner fram till en mognad. Efterhand man får kännedom om den egna jordens bördighet kan man välja de grödor som passar att odla och som ger en skörd som är värd mödan.
Växtföljden kan enklast beskriva med tre olika ändåmål:
1) djupväxande grödor som klarar bearbetning av ytjorden (potatis rotsaker)
2) kvävefixerande grödor som dels bidrar att öka mullhalten och berikar genom kvävefixering
3) extremt näringskrävande grödor (som består av främst bladmassa)
Ingen av dessa grupper bör upprepas på samma yta mer än två år i följd – utan ytorna ska skifta plats. Det finns dessutom grödor som kan placeras mellan just dessa tre olika ändamål. Växtföljd kan nästintill bli ganska simpelt.
En annan anledning till att byta växtplats är minska trycket av olika skadeorganismer.
Nej, den är förstås inte anpassad till vårt klimat. Tabellerna med information om olika grödor och sjukdomar passar nog bättre i Nordamerika än i norra Sverige. Men mycket är ganska generellt hållet och jag lärde mig mycket i avsnitten som handlar om planeringsmetodik. Från boken tar jag också med mig att syftet med växtföljden kan vara olika i olika situationer. Någon vill utnyttja sin begränsade yta maximalt för högavkastande grödor, någon som drabbats av sjukdomar vill maximera antalet år innan samma gröda återvänder, någon har mycket dålig jord och vill förbättra den med en annan ”bara” behöver förvalta den bördighet som redan finns. osv.
Efter att ha läst boken kommer jag fundera mindre på cykler (typ fyraårig växtföljd som upprepas lika överallt) och mer se till de enskilda odlingsområdenas historia och förutsättningar.
får sån lust att svara!Bra och rätt ’Tänk’!!!
Min jord har förbättrats avsevärd efter att jag återförd massvis med mullämnen med hjälp av komposterad ensilag från ratade balar. Jorden var då jag tog över en relativ mager äng som endast hade skördats i årtionden (fråntagen växtnäring) och utan växtföljd. Detta med kompostering -förvandling av organiskt avfall – är nyckeln att få skjuts i odlingen.
Det låter lovande! I år fick grisarna sprida ut en ensilagebal på 200 kvadratmeter nybruten gräsmatta och nästa år kommer vi ha tillgång till mycket grönmassa från byns gräsklippning.
God Jul & Gott Nytt År!
Sparar undan den till lämpligt kvällsmys. En må tacke!