För lite drygt en månad sedan syrade jag en del av skörden. Bäst tycker jag gurkorna blev, efter recept ur Karin Bojs fantastiska bok om mjölksyrning. Det som hos andra låter som alkemi av den högre skolan får hon att verka enkelt. Det är en bok jag verkligen rekommenderar.
Jag missade att lämna en luftficka överst i burkarna och det resulterade i att gurkorna är mer kolsyrade än mjölksyrade. När man äter dem bubblar det som av sockerdricka på tungan.
Jag gjorde också en stor sats med morötter, majrovor, korovor, daikon och vitlök. Den har stått och puttrat i ett lerkrus. Ikväll premiärsmakade jag med viss vånda. För ska jag vara ärligt vet jag nog inte riktigt hur det ska smaka. Hur som helst – det här gav mersmak. Nu ska jag tappa över det från det stora kruset till mindre glasburkar och bära ner i matkällaren.
Jättekul att hitta din sida genom Marias blogg. Jag har inte sett Karin Boys bok. Jag håller på med syra mina grönsaker i många år. Jobbade för länge sedan hos Annelies Schöneck i Järna på företaget SYRAN. Hennes bok kan du hitta på biblioteket. Vill gärna resonera mer om mjölksyrning – utifall du har lust så kontakta mig!
Hej och välkommen. Spännande att du har så mycket erfarenhet. Min erfarenhet av syrning är ju som sagt ganska begränsad. Förra årets syrning av daikon luktade fruktansvärt mycket surströming (så till den grad att den väl urdiskade glasburken fortfarande inte kan förvaras inomhus…)
Nästa år ska jag pröva vitlök och bönor har jag tänkt.