Situationistisk potlatch, Kropotskinsk ömsesidig hjälp eller bara vanlig hygglighet?
– Snön behöver ni inte tänka på, var det första grannarna sa när vi just flyttat till Marstorp. Det var högsommar och snöröjning hade vi inte funderat så mycket på. Men sen i december var vi tacksamma när han plogat uppfarten med sin lilla röda traktor långt innan vi skulle iväg till jobbet. Och så har det fortsatt. Någon kommer med en rulle stängsel när vi ska bygga rastgård till hönsen, en annan plöjde upp gräsmattan när vi skulle anlägga trädgårdsland kom en tredje med plog. En fjärde förklarar hur ett krak fungerar och en femte ger mig utsäde till Svarthavre. Byaföreningen lovar köra klippet, åtskilliga kubikmeter, från byns alla grönytor till vår grönsaksodling istället för ut i skogen. Igår kom en femtioelfte med ett stort lass välbrunnen gödsel som de sparat i ladugården sen de hade kor.
Det är precis så det ska vara! Att hjälpa varandra verkar tyvärr ha blivit nånting sällsynt i dagens samhälle, när det enda man behöver göra är att slå pinkoden till kortet så ordnar sig allt. Vilket torftigt sätt att leva…Tacka vet jag belöning i form av människors genuina uppskattning, det är guld det 🙂
När vi flyttade hit tog det ganska länge innan jag slutade försöka betala för hjälpen…
Att hjälpa och att hjälpas. Ett av alla skälen för ett lantliv.