För första gången – bönorna verkar bli något. Förr om åren har det flesta frön ruttnat bort och dom som faktiskt grott har inte gett något. I år har det gått bättre! Delvis tack vare en varm försommar och delvis tack vare att jag försådde dem inne två veckor innan utplantering. Nu kan jag skörda både vaxbönan Rocdor och skärbönan Nassau.

Om man – som jag – förläst sig på böcker om ekologisk odling i allmänhet och organisk-biologisk odling i synnerhet finns det en risk att man får för sig att det är en bra idé att plantera subklöver i gångarna mellan bäddarna.

 

Subklöver är kvävefixerande, blir inte mer än femton centimeter hög och tål att trampas på.

Problemet är bara att den har en fantastisk förmåga att kamouflera våtarven. Plötsligt från ingenstans skjuter det ut sin revor från  gångarna och in bland morötter och rödbetor.

En liten tröst är att hönsen älskar våtarven – på engelska kallas den ofta för Chickweed. Våtarven går snabbt i blom vilket gör det extra besvärligt att den får dölja sig bland klövern så länge.

Och, apropå misstag: Om man får för sig att det är en bra idé att täckodla med tistlar. Så här ser det ut året efter: