Nu undrar dom nog, grannarna, varför jag klipper den nyslagna ängen med gräsklippare. Jag försöker hacka ner strängen som bonden lämnade när han slog. Klippet lägger jag runt kålen för där blir höet för otympligt om man riktigt vill bädda in plantorna. Kål behöver mycket näring och tycker verkligen inte om torka – jag hoppas marktäckningen ska lösa båda problemen.

Vad gör vi? Jo, vi prövar potatisårdern jag ropade hem på en auktion i Lögdeå igår. Perfekt för att dra upp fåror för potatisen och kupning. Känner jag mig själv rätt hittar jag sätt att använda den till mycket annat också. Man måste vara två för att det ska fungera bra. Den som går före drar medan den som går efter styr och håller ner bladet i jorden.

Årdern är tillverkad av Falu Redskap. Jag var skulle inte tvekat att ge en femhundring för den, men när jag sa trettio var det ingen som sa emot. Dagens fynd. Dessutom kom vi hem med en livstidsförbrukning av femtumsspik, en bultsax och ett par tre meter långa skidor som jag hoppas blir bra för lössnön i vinter.

Jag tyckte det gick riktigt fort att slå med lien i år. Åtminstone tyckte jag det tills bonden vi lånar ut åkermarken till var här med traktorn. På sin höjd tre minuter tog det för honom att fara fram och åter över den lilla ängen mellan boningshuset och soldattorpet med traktorn. För mig hade det säkert tagit en dag.

Just den lilla plätten har vi kommit överens om att han ska lämna strängen så vi kan ta höet till täckodling men på den stora åkern ligger nu vita rundbalar som inkräktare från yttre rymden.