cirkelresonemang

Vi är invaderade av Hundkäx. Vackra, javisst. Men på ängen hör de inte hemma. Hundkäx trivs när kvävetillången är god och dom skuggar ut andra arter. Bästa sättet att hejda deras framfart är att rycka upp dem med roten. Det går lättast när marken är lite fuktig efter regn. Ett mindre arbetsamt sätt är att slå av dem innan de hunnit sätta frö.

Jag slog av några hundra kvadratmeter och stod plötsligt upp till knäna i grönmassa. För att minska kvävetillången och i förlängningen hundkäxen måste den bort från marken. Och det är en resurs värd att nyttja.

Första försöket var att ge det till hönsen. De krafsade lite i det. Stig-Jerker, tuppen, gal några gånger. Sedan återgick de till sitt maskletande i gräsmattan. Otacksamma kräk.

Istället lade jag ut höet som en kant kring frilanden. Kvickroten letar sig snabbt in från gräsmattan, men med trettio centimeter hundkex ovanpå borde den hålla sig i skinnet, tycker man. Till hösten ska jag kratta in vad som återstår på landen som ett vintertäcke. Om det finns kvar något nästa vår när snön smälter krattar jag ihop det och använder som grund i nästa års täckodling.

 

 

På så vis har hundkexen, som jag ville bli av med, fungerat som ogräsbarriär, vintertäcke, och odlingsmaterial innan det till sist brutits ner till humus. Om det nu går som jag tänkt.

Kvar på ängen står hundkäxstammarna som på en stubbåker.

På bloggen Throwback at Trapper Creek finns en längre text på samma tema som är mycket intressant.

Redskapsbod för en slarver

Tills nu har jag förvarat redskapen på gräsmattan. Det gick i våras, men nu när gräset börjar bli flera decimeter högt blev det ohållbart. Av en liten bit pannplåt och några spillbitar fixade jag ihop det här redskapsskjulet. Visst kommer de fortfarande bli blött när det regnar men förhoppningsvis torkar de upp fort nu när det inte ligger i det fuktiga gräset.

Ogräsrensning

Hitills har jag rensat orgräs mellan trånga trader för hand, genom att rycka upp det. Inte nu längre.

Vi har tillverkat ett verktyg för ogräsrensning av en metallstav vi hittade på dasset. Med ett skruvstäd och en gummiklubba bockade vi till den som på bilden nedan.

Sedan tog vi en gardinstång, kapade den ungefär 30 centimeter lång och sågade en skåra i ena ändträt, trädde in ståltråden och klämde fast den men en slangklämma.

På engelska kallas verktyget “wire weeder” men jag känner inte till något svenskt namn. Inte heller har jag sett något liknande i någon butik.

Seger!

Spänningen har varit olidlig. Skulle det bli färskpotatis till midsommar? Idag kunde jag, omåttligt stolt, gräva fram några knölar ur sandlandet. Dom var inte många och dom var inte stora. Men likväl potatis.

Potatisen är planterad i sand enligt Nils Åkerstedts metod. Mer om sandlandet kan du läsa här, här, här, här och här.

Grönare gräs

Gräset är grönare på andra sidan staketet. Och det är precis som det ska vara. För en vecka sedan var gräset lika grönt hitom som ditom stängslet. På några veckor hoppas jag hönsen har betat ner gräsmattan tillräckligt för att kunna så någon gröngödslingsväxt där istället.

Täckodlad squash

Så här fixade jag täckodling:

Först tidningsåtervinningen. Ett lager direkt på gräsmattan. Låt det regna några timmar och häll för säkerhets skull på några vattenkannor så de är ordentligt genomblöta.

Sedan, på med täckmaterial. Som fjolårshö

Och hönsens ströbädd

Och så lite koskit som råkade ligga i närheten

Sedan blandade jag lite lätt och skvätte på lite mer vatten. I täckmaterialet grävde jag gropar, ungefär 30 centimeter i diamter,  som jag fyllde med jord. I dem planterade jag squashen (Black Beuty, Kroshka, Blue Hubbard, Rondini). Över j

orden rafsade jag över lite täckmaterial för att hålla fukten bättre.

Och så på med fiberväven

Som kontrollgrupp planterade jag några plantor på markväv också.

hönshemmet

Hönsen har bott med oss sedan i höstas. När de kom var det inte mycket kvar av odlingarna och de fick gå fritt över tomten. Med sådana höns är man aldrig riktigt ensam. Går man med soppåsen till tunnan kacklar det glatt med fyra-fem hönor. När man fikar sitter det alltid en förväntasfull Agda och väntar på smular.

Tyvärr är de även gärna delaktiga i trädgårdsarbetet. Att de plockade lite mask medan jag grävde kunde jag stå ut med, men när de började picka frön jag nyss sått gick över styr. De blev vänligt men bestämt instängda i sin lilla rastgård. Där stod de en vecka och glodde anklagande på oss så fort vi visade oss utomhus.

Nu har de fått en betydligt större hage med en bit av gräsmattan och lite skogsmark. Stängslet är från granngården, kostar 1600 kronor för femtio meter och är mycket lätt att sätta upp. Dom ser mycket gladare ut nu.

Upp- och ned.

Det här är en upp- och nedvänd tomatplanta. Det är experiment inspirerat av ett reportage i Odla med P1 i våras. Med tomaterna hängande slipper man binda upp dem eftersom gravitationen hjälper till.

Jag ska förstås återkomma och berätta hur experimentet fortskrider.

För den som vill fördjupa sig i ämet rekomenderar jag den här rapporten från Kulturvård vid Göteborgs Universitet