simple-automatic-updates domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /www/webvol6/65/rxnhddj2xkibpf8/albinholmgren.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6121”Senhösten är till för att man skall hinna göra allt det man inte hunnit göra under resten av året”, skriver John Seymour. Det känns bra att tänka på när det finns så mycket annat att tänka på än alla sopsäckar och skräphögar som tinat fram nu när snön definitivt är borta.”
Hittills har sandlådan varit täckt med två lager fiberduk direkt på sanden. I helgen passade vi på att förbättra klimatskyddet.
I ladugården hittade vi en rulle tvåmillimeters ståltråd. Av den klippte vi till bitar, ungefär en och en halv meter, som vi fäste på lådan från sida till sida. En av fiberdukarna får ligga kvar direkt på sådden, medan den andra vilar på ståltrådsbågarna. Mellan dem bildas en luftficka som hjälper till att isolera. Det undre lagret ligger ju vindstilla och riskerar inte riva sönder det som har börjat växa. I byggbranchen har det talats mycket om dubbelglasfasader och här är principen densamma.
Det ser lite stökigt ut, men det överlevde stormen häromdagen då vedtaket for åt fanders.
Det som finns skrivet om odling faller i stort inom två kategorier. Antingen böcker för köksträdgården. Stora bilder, stora drömmar och till synes oändligt mycket tid hos odlaren. Eller torra forskningsrapporter om jordbruk. Stora åkrar, en dyr maskinpark och avdragsgill diesel.
Eliot Colemans bok ’the New Organic Grower’ är något av en gränsöverskridare. Tillsammans med Barbara Damrosch driver han Four Season Farm i Maine.
Boken förespråkar ekologisk, småskalig, grönsaksproduktion. Det finns det många som gör, men Eliot betonar samtidigt vikten av att bedriva odlingen rationellt. Även om mycket av innehållet är till glädje för köksträdgården, är det det mindre gården med kommersiell odling han skriver för. Det är detta som får mig att kalla boken gränsöverskridande. Rationellt, utan stordrift.
Jag har läst boken, från pärm till pärm, ett flertal gånger under vintern. Den finns hundratals små råd och detaljer. Varje omläsning ger nya uppslag och insikter. Som referens fungerar den också utmärkt, särskilt det avslutande kapitlet med växtbeskrivningar.
Störst inverkan hittills på mina egna odlingar har kapitlet om jordkuber haft. Elliot visar hur de kan effektivisera grönsaksodlingen, ge bättre skörd och ett säkrare resultat. De tabeller över rekommenderade kubstorlekar och utplanteringstider är mycket vällästa.
Kapitlen om odlingsskydd, växthus och tunnlar är mycket inspirerande och jag hoppas under det kommande året kunna pröva några av de tankar de väckt.
(Tack odlagrönsaker.se – det var från er jag först hittade boken)
Senaste avsnittet av odla med P1 handlar bland annat om vintersådd. Ulla Hasselmark beättar om hur hon odlar hela året.
Vi värmer huset med ved. När vi flyttade in var vedboden fylld med ved. Den hade säkert legat där i tio år. Torr javist. Men eländigt ojämn i storlek och kvalitet. Förra våren var det nästan tomt i vedboden och vi köpte 30 kubikmeter björkved. Hälften staplade vi direkt i vedboden och hälften staplade vi utomhus.
Först fick veden utomhus stå utan tak, men i början av juli byggde jag ett tak till den. Jag hade fyra meter långa tryckade brädor och jag tyckte det var synd att kapa ner dem. Därför fick taket ett helt genuint uttryck.
Där har taket stått hela vintern. Tyngt av en halvmeter snö. Pressenningen har smattrat i decemberstormarna. Det bästa med att stapla ved är ju att man sedan under ett helt år får gå och titta på resultatet. Känna sig duktig. Varje morgon har jag sett ut genom sovrummsfönstret och belönats av den här utsikten.
Säg den lycka som varar. Idag vaknade jag istället av ett rejält brak.
Visst hörde jag att det blåste rejält inatt, men så här? Hela taket har förts några meter åt sidan av vinden och lagt sig tillrätta med benen i vädret. Nu ligger pressenningar, tryckimpregnerat virke, barnvagnar och spännband i en salig röra.
Men, som dom säger, det ska regna på veden sju gånger innan den är torr.
Vad är nu detta? Det ska jag berätta – det är årets första potatis. Igår stack dom första små bladen upp ur sandlådan. Potatisen sattes för knappt två veckor sedan.
Förra året satte jag den första potatisen den tjugoandra maj, om nästan två veckor. Undrar om den överlever.
Idag blev det äntligen tid att sätta igång med växthuset. Efter en vinter av högtflygande planer, djärva skisser och förkastade idéer har jag till slut beslutat mig för ett 4×4 meter stort växthus. Stommen byggs i 2×3″ virke och sammanfogas med färdiga beslag i metall. Växthuset kommer kläs med byggplast.
Medan ungen sov lunch passade jag på att kapa upp reglarna till stommen och olja in det med halvolja (hälften rå linolja, hälften terpentin). Ändträet strök jag på några varv, det sög rejält.
Sen kom regnet och inte förrän nu på kvällen fick jag tid börja montera. Jag började skruva ihop växthuset upp och ned. Det var lätt att montera benen i nocken. Men värre blev det när det skulle vändas på rätt köl.
Men efter lite trixande gick det.
Att flytta det från monteringsplatsen till landet visade sig också vara lättare sagt än gjort. Man tager vad man haver och nöden är alla uppfinningars moder och så vidare.
Min med möda djupgrävda jord riskerar en ordentlig tillplattning när växthuset ska lyftas på plats.
Här är vad jag lagt ut hittills:
| Reglar | 300 |
| vinkelbeslag | 700 |
| Plastfolie | 300 |
| Skruv mm | 200 |
| summa | 1500 |
Till det kommer säkert läggas ytterligare 500 kronor för gångjärn, mer skruv och häftklammer. Till virket som inte hör till stommen tänker jag använda spillbitar jag redan har liggande. 125 kronor per kvadratmeter är ändå ett ganska hyfsat pris.
Jag ska återkomma när bygget kommit lite längre med ordentliga riktningar.
I går var det vinter. Idag åt jag årets första sallat. vintersallat (av sorten vit) och vinterportlak tillsammans med ägg från hönskollektivet och bacon från ICA. Salladen började sitt liv inomhus i jordkuber och planterades ut i odlingslådan för någon vecka sedan
Igår snöade det. Igen. Det känns skönt att jag fick grävt klart det ena frilandet så jag har tid att skotta snö idag.
Ute gällde det att rädda vad som räddas kunde. Det ogrävda frilandet, som hunnit torka upp, fick en pressenning över sig för att inte bli genomblött och ogrävbart igen. Sandlådan fick en plywoodskiva överst när det snöade som värst. Det tycks faktiskt som om både sallat, rädisorna och majrova klartat sig.
Något annat utomhusarbete var inte att tänka på. Kvällen ägnades istället åt att plantera om tomatplantorna. De har stått kökets söderfönster och verkar trivas fint. Några av dem fick väl små krukor vid fösta omplanteringen (dom började sitt liv i tvåtumms jordkuber).
När jag ändå släpat in en massa jord i köket passade jag på att så vintersquash och gurka i krukor. Kål, spenat och persilja hamnade jordkuber. Jag har varit lite besviken på resultatet av förkultiveringen, och misstänker att det har med jordblandningen jag använder. Jag har förut lite föraktfullt skrivit om recept på jordkubsjord. Men man är väl inte sämre att man kan ändra sig.
Appropå ändra sig. Resten av kvällen ägnade jag åt att planera sådden. Det är märkligt att jag funderat på årets odling ända sedan förra sommaren, men fortfarande i maj flyttar runt rädisor, kålrabbi och potatis som i ett olöst femtonspel.