Nu har växthuset fått ett fint golv av hö. Förhoppningsvis behöver jag vattna mindre och en del av ogräset borde ju hålla sig under mattan. Det är retligt att vattna för hand inne i växthuset medan regnet öser ner på takplasten.

Jag som är lagd åt det lite oroliga hållet googlar gärna för mycket. En artikel i tranåsposten från 2004 skrämde upp mig. Där påstås att nedbrytning av gräs skapar metangas som är giftigt för växterna. En orosbroder på alternativ.nu frågar sig samma sak utan att få något definitivt svar. Karin Jansson verkar inte särskilt oroad när hon svarar på frågor på FOBOs hemsida.

Jag ska försöka låta bli att oroa mig, jag också.

Nu undrar dom nog, grannarna, varför jag klipper den nyslagna ängen med gräsklippare. Jag försöker hacka ner strängen som bonden lämnade när han slog. Klippet lägger jag runt kålen för där blir höet för otympligt om man riktigt vill bädda in plantorna. Kål behöver mycket näring och tycker verkligen inte om torka – jag hoppas marktäckningen ska lösa båda problemen.

Vad gör vi? Jo, vi prövar potatisårdern jag ropade hem på en auktion i Lögdeå igår. Perfekt för att dra upp fåror för potatisen och kupning. Känner jag mig själv rätt hittar jag sätt att använda den till mycket annat också. Man måste vara två för att det ska fungera bra. Den som går före drar medan den som går efter styr och håller ner bladet i jorden.

Årdern är tillverkad av Falu Redskap. Jag var skulle inte tvekat att ge en femhundring för den, men när jag sa trettio var det ingen som sa emot. Dagens fynd. Dessutom kom vi hem med en livstidsförbrukning av femtumsspik, en bultsax och ett par tre meter långa skidor som jag hoppas blir bra för lössnön i vinter.

Jag tyckte det gick riktigt fort att slå med lien i år. Åtminstone tyckte jag det tills bonden vi lånar ut åkermarken till var här med traktorn. På sin höjd tre minuter tog det för honom att fara fram och åter över den lilla ängen mellan boningshuset och soldattorpet med traktorn. För mig hade det säkert tagit en dag.

Just den lilla plätten har vi kommit överens om att han ska lämna strängen så vi kan ta höet till täckodling men på den stora åkern ligger nu vita rundbalar som inkräktare från yttre rymden.

Hitills har jag rensat orgräs mellan trånga trader för hand, genom att rycka upp det. Inte nu längre.

Vi har tillverkat ett verktyg för ogräsrensning av en metallstav vi hittade på dasset. Med ett skruvstäd och en gummiklubba bockade vi till den som på bilden nedan.

Sedan tog vi en gardinstång, kapade den ungefär 30 centimeter lång och sågade en skåra i ena ändträt, trädde in ståltråden och klämde fast den men en slangklämma.

På engelska kallas verktyget ”wire weeder” men jag känner inte till något svenskt namn. Inte heller har jag sett något liknande i någon butik.

Spänningen har varit olidlig. Skulle det bli färskpotatis till midsommar? Idag kunde jag, omåttligt stolt, gräva fram några knölar ur sandlandet. Dom var inte många och dom var inte stora. Men likväl potatis.

Potatisen är planterad i sand enligt Nils Åkerstedts metod. Mer om sandlandet kan du läsa här, här, här, här och här.

Så här fixade jag täckodling:

Först tidningsåtervinningen. Ett lager direkt på gräsmattan. Låt det regna några timmar och häll för säkerhets skull på några vattenkannor så de är ordentligt genomblöta.

Sedan, på med täckmaterial. Som fjolårshö

Och hönsens ströbädd

Och så lite koskit som råkade ligga i närheten

Sedan blandade jag lite lätt och skvätte på lite mer vatten. I täckmaterialet grävde jag gropar, ungefär 30 centimeter i diamter,  som jag fyllde med jord. I dem planterade jag squashen (Black Beuty, Kroshka, Blue Hubbard, Rondini). Över j

orden rafsade jag över lite täckmaterial för att hålla fukten bättre.

Och så på med fiberväven

Som kontrollgrupp planterade jag några plantor på markväv också.