Utvärdering 2014

För ungefär ett år sedan publicerade jag vår verksamhetsplan för 2014. Nu är det dags att summera. Hur har det gått?

Producera kött, ägg, grönsaker och möjligen honung i en sådan omfattning att det ger ett påtagligt tillskott till familjens näringsförsörjning och kraftigt minskar utgifterna för livsmedel.

Det blev aldrig några bin i år. Vi valde att fokusera på grönsakerna. När jag förra vintern planerade odlingen kändes det nästan övermäktigt. Det var en rejäl ökning av både odlingsyta och ambitionsnivå. Om det beror på de uteblivna bina eller inte vågar jag inte säga men odling har verkligen gått bra. Succé, skulle man kunna säga. Jag har inte räknat ihop våra matkostnader för året men jag misstänker att vi faktiskt lyckats köpa mindre mat i år än tidigare. Vi har blivit bättre på att äta och ta tillvara vår egen mat. Kött och grönsaker köper vi nästan aldrig länge.

Producera ett överskott av vissa produkter tillräckligt för att sälja i gårdsbutik under skördetiden (midsommar-september) som genererar inkomster åtminstone tillräckligt för att täcka gödsel, utsäde, bränsle och redskap. Fokusera på en lokal marknad i och kring Tvärålund.

Vi har sålt grönsaker i vår gårdsbutik här i Tvärålund. Utgifter och inkomster går ungefär ihop och det tycker jag känns bra med tanke på att vi gjort en hel del investeringar för framtiden. Vi öppnade inte gårdsbutiken vid midsommar utan först i början av augusti.

Utforska metoder för mer rationell odling i större skala (upp till 4 hektar). Både för att underlätta och förbättra årets odling och för att förbereda för kommande år och kommande utmaningar. För den kunskapen vidare om någon är intresserad.

Visst har vi lärt oss en hel del om odling i ”större” skala. Och gjort en del misstag. En erfarenhet är att vi måste bli bättre på att sätta gränser. Bokstavligt. Var slutar odlingen, var ska vi tillåta ogräs? I år har gränserna mot omgivningen varit ganska diffusa och det innebär att vi aldrig känner oss färdiga med rensandet. Nästa vår kommer vi anlägga permanenta bäddar. Det hoppas jag också kommer bidra till en ökad tydlighet och struktur.

Har vi fört kunskapen vidare? Bloggen har fått en hel del nya läsare och i gårdsbutiken har vi delat ut kålodlingsknep till höger och vänster.

Skaffa den utrustning som krävs för att kunna odla rationellt. Prioritera småskaliga, hållbara och enkla redskap.

Ett stort lyft i år var vattenpumpen. Vi har mycket dåligt tryck i vårt vanliga tappvatten. Att fylla en tiolitershink tar flera minuter. Därför var det verkligen en lättnad när vi fick trycksatt vatten. Alltifrån grisutfodring till bevattning gick snabbare och blev bättre gjort. Vi köpte också en hjulhacka som har sparat mycket tid.

En missräkning var såmaskinen. Vi har använt en lite plastig historia som heter Saalet. Den har gjort sitt jobb men resultatet är ganska ojämnt. Nästa år köper vi en Earthway.

Lämna jorden rikare än innan. Använd gröngödsling. Avstå från gifter. Förbättra jordstrukturen.

När vi började arbeta upp marken hos Jakob och Clara var den i mycket dåligt skick. Det var knappt så ogräset ville växa. Nu är det bättre men inte bra. Nu i höst ska vi plöja ner ofantliga mängder gammal halm i ett försök att luckra upp den ytterligare. Till våren kommer vi troligen övergödsla med hönsgödsel (både egen och köpes) för att höja kol-kvävebalansen en smula.

Hårt – men lekfullt och rogivande – arbete. Och tid till annat. Det kräver god planering och en realistisk uppfattning om arbetsbehovet. Avsätt tid för odlandet.

Hårt, lekfullt och rogivande har arbetet varit. Men jag har inte haft mycket tid till annat. Nästa år hoppas jag att vi kan bli ännu bättre på att faktiskt avsätta tid för odlandet. Vi har talat om att införa arbetstider. Säg varje onsdag, fredag och söndag klockan åtta till tre. Det tror jag skulle göra livet lite mindre ryckigt.

Jag och min kompanjon Jakob har inte riktigt gått i takt i år. Jag har betydligt mer erfarenhet och gjorde också all planering innan säsongen. Det har gjort att Jakob fullt förståeligt haft svårt att få överblick av arbetet och känna det meningsfullt. Och jag har känt mig lite ensamt ansvarig för att det som ska göras blir gjort. När vi planerar och beslutar mer tillsammans hoppas jag vi blir lite mer samspelta.

Köttproduktion på en levande gård. Köttdjur ger mat i frysen och gör att fler måltider kan blir “helt” hemmaproducerade. Om djuren samtidigt gör nytta med att plöja, gödsla och röja mår både de, landskapet och jag bättre.

Årets kött, grisarna, lever fortfarande men de grisar vi slaktade vid jul har mättat oss länge. Vi har kläckt fram ett tjugotal kycklingar i år och en hel del av dessa är förstås tuppar. Även om jag nackat en del djur tidigare det aldrig varit lämpligt att äta dem. Det ska vi göra när årets tuppkycklingar fått växa till sig lite och det ser jag fram emot. Nästa år funderar vi på att lite mer målmedvetet hålla höns både för ägg och kött.

Eget foder. För att kött- och äggproduktion ska bli ekonomiskt försvarbar måste en stor del av djurens foder vara antingen producerat på gården eller köpt direkt av bonde utan mellanhänder.

Här har det snarare gått bakåt. När vi nu planerar för att utöka hönshållningen lutar det åt att köpa färdigblandat fullfoder i bulk. Det korn vi köpt tidigare från en grannbonde är konventionellt odlat. Likaså det koncentrat vi spätt ut det med. Särskilt sojan i koncentratet har känts mer och mer besvärande. Jag har funderat mycket på att blanda eget foder men just nu känns det både dyrt och svårt. Att då istället köpa ekologiskt foder känns bättre än att fortsätta sticka huvudet i sanden.

Minimera material och resurser som måste tillföras gården så som bränsle, ved, gödsel. Om möjligt utnyttja överblivet eller begagnat.

Vi har gödslat med gräsklipp från byns samfällda marker. Om vi inte tagit det hade det körts ut i skogen. Och halmen vi jordförbättrar med låg och ruttnade till ingen nytta. Visst har vi köpt prylar mycket men än mycket mer har vi hittat, fått och räddat från soptippen.

Odlingarna ska bedrivas så att barn kan vara med så mycket det går. Samtidigt måste jag ha möjlighet att arbeta koncentrerat – barnfritt – med odlingarna.

Detta är en av årets stora misslyckanden. När förskolan var stängd i juli och alla kompisar var försvunna på semester arbetade vi som intensivast med med gårdsbutiksrenoveringen. Vi var frustrerade och ungen kände sig (med rätta) förbisedd. Detta är någonting vi måste planera bättre nästa år.

Stödja lokalsamhället och den lokala ekonomin. Bygga nätverk och byta tjänster.

En liten by som vår tror jag behöver mötesplatser och vi har fått ett fantastiskt gensvar på gårdsbutiken.

I centralorten Umeå har antalet tiggare ökat dramatiskt. Samtidigt som vi står med ett överflöd i landen. Jag tycker det har varit väldigt svårt att förhålla sig till den orättvisan. Det är komplext. Vi vill hjälpa – men det är inte hållbart att vi ger bort hela frukten av vårt arbete. Och den som hungrar bryr sig inte om att grönsakerna är hantverksmässigt odlade. I år skänkte vi en del grönkål, squash och majrova till en romsk tiggare som sålde dem och behöll förtjänsten själv. Men jag  skulle vilja göra mer.

6 reaktioner på ”Utvärdering 2014

  1. Hej,
    Tack för en mycket inspirerande blogg. Jag får mig även en dos realitycheck när jag läser dina inlägg. Jag skulle vilja höra mer om förvaringen av maten och hur ni äter under årets olika årstider. När du säger att ni inte köper grönsaker längre, hur går det ihop på vintern? Äter ni tex inte tomater under större delen av året? Jag antar att man får göra en del ”uppoffringar” från sitt tidigare liv? Hur känns, hanterar ni det? Man kanske anpassar sitt leverne och sin kreativitet i matlagningen till detta? Vore bra att höra mer om, jag som sedan barnsben varit kinkig med maten vill helt naivt äta det jag känner för jämt… Funkar ju inte 🙂 Tack!! Mvh Tove

    1. Hej och tack för de uppmuntrande orden!

      Vi äter väldigt lite tomater under vintern. Desto mer under sommaren. Kan inte påstå att jag upplever det som en uppoffring. Det känns ganska meningslöst att köpa vattniga tomater i affären samtidigt som man kämpar med att driva fram sina egna plantor. Då väntar jag hellre lite.

      Det var en bra idé till ett inlägg – jag lovar återkomma till frågan och utveckla lite.

  2. Väldigt intressant läsning! Det är så roligt att höra att det går bra för er. Grönsakerna vi handlade hos er var jättegoda.

    Ingela har sen länge varit intresserad av att odla, men på sistone har även jag blivit det. Vi har en rabatt utanför hyreshuset där vi i år har odlat jordgubbar och morötter – och på balkongen har vi odlat tomater och paprikor. Vi försökte även med rödbetor, kålrötter och purjolök i rabatten, men det misslyckades. En häck och två rönnbärsträd står tyvärr väldigt nära rabatten, men nästa år kommer förhoppningsvis den nedre delen av häcken att skäras bort så att rabatten i alla fall får solljus på förmiddagen. Vi drömmer nu faktiskt om att leva ungefär som ni lever, lantligt och med tillgång till större odlingsareal – och hoppas vi hittar ett fint hus någonstans så småningom!

    1. Ja, det går nog ganska bra. Och kul att de smakade. Jag hade lite tunnelseende när du var här, jag hoppas vi kan ses under lite lugnare omständigheter framöver någon gång.

      Hoppas ni hittar någonstans som passar er. En stor ladugård är ett stort plus (det har inte vi) och lite lagom mycket mark. Rätt vad det är skaffar ni gris eller ko…

  3. Hej…tokgillar er butik och står typ i startgroparna att göra något litet gårdsaktigt här…Undrar en sak…vad gör du på ” vintern” för det måste ju komma in lön då med?… Jättetacksam för svar…

    1. Jag arbetar som konsult på ett privat företag vid sidan om. Det är en hel del trixande att få ihop de två sysselsättningarna. Jag har tack och lov en ganska flexibel arbetsgivare. På vintrarna jobbar jag lite mer och under säsong lite mindre. I år har det blivit ungefär halvtid juni-oktober.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *