Vi värmer huset med ved. När vi flyttade in var vedboden fylld med ved. Den hade säkert legat där i tio år. Torr javist. Men eländigt ojämn i storlek och kvalitet. Förra våren var det nästan tomt i vedboden och vi köpte 30 kubikmeter björkved. Hälften staplade vi direkt i vedboden och hälften staplade vi utomhus.

Först fick veden utomhus stå utan tak, men i början av juli byggde jag ett tak till den. Jag hade fyra meter långa tryckade brädor och jag tyckte det var synd att kapa ner dem. Därför fick taket ett helt genuint uttryck.

Där har taket stått hela vintern. Tyngt av en halvmeter snö. Pressenningen har smattrat i decemberstormarna. Det bästa med att stapla ved är ju att man sedan under ett helt år får gå och titta på resultatet. Känna sig duktig. Varje morgon har jag sett ut genom sovrummsfönstret och belönats av den här utsikten.

Säg den lycka som varar. Idag vaknade jag istället av ett rejält brak.

Visst hörde jag att det blåste rejält inatt, men så här? Hela taket har förts några meter åt sidan av vinden och lagt sig tillrätta med benen i vädret. Nu ligger pressenningar, tryckimpregnerat virke, barnvagnar och spännband i en salig röra.

Men, som dom säger, det ska regna på veden sju gånger innan den är torr.