ett förnämligt ögonblick

IMG_0291

Ett av de mest förnämliga ögonblicken i en grisbondes liv är när man får släppa nassarna på nytt bete.

Känner ni till Rafnaslakt? Ett svar i deras frågespalt på facebook fångar precis vad det handlar om:

Kära fina ärevördiga pluttefluttslakteri!

Vi är en grupp flanörer från Holmsta som tog en långpromenad häromdagen ända till Gideåberg. Där var vi med om något märkligt. Tre vuxna karlar, varav två var överåriga och nästan utlevda, stod och glodde på några smågrisar. En av dem pratade bebisspråk med kultingarna och alla verkade helt betuttade i djuren. Är det verkligen normalt?

-Nej, det är inte normalt. Det normala är att ha flera tusen grisar i ett stall och utfordra dem maskinellt. Normen är att betrakta dem som produktionsenheter men det finns en del galningar som försöker se grisen bakom trynet.

-Och när man fått hem sina små glisar, lärt dem tråden (strömmen) och släppt ut dem på bete då smälter alla normalt funtade människor.

-När glisarna kom ut på lägdan (åkern) och förstod att det var fritt fram att kuta började de springa och hoppa som galningar. Alla tre for efter varandra men det gick för fort för minstingen lille Calle i en kurva så han föll och rullade tre varv innan han kom upp på benen igen. Gubbarna skrattade gott. Inte åt lille Calle utan med honom.

-Sådan är verkligheten långt bortom twitter och instagram. Äkta vara!

 

Sedan en dryg vecka har våra grisar rumsterat i slyet nere vid bäcken men idag drog vi upp en ny hage på vallen. Där ska de få beta och böka några dagar innan vi flyttar dem vidare till en ny fålla. Inspirerade av holistic management hoppas vi att de på några dagar ska beta mycket, böka en del men inte utrota gräset. På några veckor är gräset tillbaka. Hoppas jag.

2 reaktioner på ”ett förnämligt ögonblick

  1. Man sitter ju bara o ler då man läser detta fantastiska djurhållningssättet!
    Helt underbart !!! Vilket fantastiskt liv att få leva som gris

Kommentarer inaktiverade.