Veden

 

Det är hög tid att få in veden. Vi travar den i ett gammalt växthus av plast. Där inne torkar den fantastiskt fint och på vintern är den lätt tillgänglig. Jag går ut någon timme på kvällarna och staplar lite. Ikväll fick jag sällskap.

IMG_8973

Vårt växthus håller på att närma sig färdigställande. Jag tror det här var ett av mina sämsta köp någonsin. Vi gav tjugotusen för växthuset med ny plast. Ett helt nytt växthus av samma storlek kostar runt femtiotusen. Sen har vi lagt säkert tiotusen på sådant vi varit tvugna att komplettera. Stålwajrar, vantskruvar, en verkstad som tillverkade några beslag som saknades, osb-skivor till gavlarna, virke, skruv, skruv, skruv.  Det har tagit oändligt med tid. Både att plocka ner och att sätta upp. Det har blivit många speciallösningar.

Plasten har legat ihoprullad och vi har förutsatt att det var ett stort plaststycke som täckte hela huset. Idag upptäckte jag att vi haft fel. Plastens bredd täcker bara halva huset och vi måste alltså skarva plasten på något sätt vid nocken.

Å andra sidan har jag lärt mig massor. Jag är mycket bättre vän med vinkelslipen nu, jag har lärt mig programmera styrsystem, hur en vindrutetorkarmotor fungerar, och att M10 kan ha både 16 och 17 mm nyckelvidd. Jag har blivit bättre på att svetsa. Och vi har förhoppningsvis fått ett bra växthus och en rymlig arbetslokal.

 

IMG_8978

IMG_8977

Det som göms i snö…

IMG_8970

 

… kommer upp i tö. Jordgubbslandet vi anlade förra året har tinat fram och med det lite drygt hundra plantor som vi krukade i höstas. Under snön gömde sig också en massa skräp som någon slängt på gräsmattan.

IMG_8967

grisplan

tomtkarta

 

Vi äger lite drygt två hektar vall. De har tidigare brukats av en ekologisk mjölkbonde men i år har vi valt att säga upp arrendet för att bruka marken själv.

Min kompanjon Jakob talar mycket om omega-tre och omega-sex. Gräsätande djur får rätt balans. I USA talas det mycket om “Pastured pork”. Alltså betat fläsk. Det ska vi pröva på själva i år.

Våra sju grisar ska få använda marken som bete. Planen är att dela in vallen i ett antal mindre tegar och flytta grisarna ofta. I hörnen på tegarna tror jag vi sätter trästolpar  och mellan dem enkla plaststolpar.  Grisar betar först och bökar sen. Om vi flyttar dem innan betet är slut hoppas jag undvika allt för stora skador på gräset. I den teg där grisarna just var sätter vi hönsvagnen. Hönsen tycker inte om när gräset är för högt och de uppskattar om det är fläckar med öppen jord där de kan jaga maskar.

 

att arbeta tillsammans

Jag fick en fråga från läsaren “la”:

Hej ! Undrar lite om detta hur ni driver lantbruket ihop?

-Delar ni rakt av på grödor o kött till eget hushåll
-Hur fördelar ni arbetet? Om en jobbar mer i landet får dennes familj mer av grödor eller betalt?
-Hur håller man sams på ett bra sätt? Omröstningar?
-Skulle ni plocka in fler familjer i det eller ….?
Intressant och otroligt inspirerande att grannar går ihop så, men tänker att egna viljan gärna göre sig påmind, (bara i en liten vägförening märks ju det)

Om vi börjar med formalia: Vi är två familjer som är mycket goda vänner. Jakob och Clara bor på en gård ungefär en kilometer från oss. Jag och Ulrika bor här på Marstorp. Jakob och jag äger ett Handelsbolag tillsammans. Jag och Jakob är de som lägger absolut mest tid på odlingarna men våra familjer hjälper förstås till en hel del.

Den viktigaste anledningen till att det fungerar så bra som det gör är att vi pratar. Vi pratar hela tiden om vad vi håller på med, hur det påverkar våra familjer, hur det påverkar oss själva, om hur det känns att rensa ogräs och om vad vi vill få ut av företaget. Så fort något skaver mellan oss så pratar vi om det. Vid det här laget känner vi därför varandra ganska väl och kan känna oss trygga med var vi har den andra.

Att det är jag och Jakob som driver företaget innebär att det är vi som sköter den dagliga planeringen. Vad ska vi så när och när ska vi rensa ogräs. Men i alla viktiga beslut – ska vi skaffa bin i år eller ska vi satsa på får? – är självklart Ulrika och Clara med. Det företag vi driver ska ge oss en vinst i pengar men lika viktigt är det vilket liv det möjliggör för oss och våra familjer. Utan att ha funderat så mycket har det blivit självklart att konsensusbeslut. Om någon av oss fyra inte håller med så får vi fortsätta prata och fundera tills alla känner sig nöjda. Att vi skulle rösta – och därmed i princip köra över någon – känns inte aktuellt. Kom vi till en sån punkt tror jag slutet är nära för samarbetet.

En annan viktig anledning till att vi håller sams är att vi låter verksamheten, om uttrycket ursäktas, växa organiskt. Vi började med lite potatis tillsammans. Och så två grisar. Staplade ved tillsammans. Jag har inte upplevt att vi någonsin fattat några stora djärva beslut. Istället har det varit små trygga steg hela vägen.

“Av var och en efter förmåga, av var och en efter behov” skulle kunna beskriva hur vi ser på arbetsdelningen. Man gör så gott man kan. Ibland hinner man inte för ungen är magsjuk. Ibland hinner man desto mer för att resten av familjen rest bort en vecka. Den skörd vi sparar till oss själva tar vi av efter behov. Köttet brukar vi dela något sånär lika.Vi håller ganska noggrann koll på hur mycket vi arbetar. Vi skriver ner varje dags arbete i ett google drive-dokument. Det ger oss dels möjlighet att se hur mycket var och en arbetat, dels blir det en loggbok över vad vi gjort när. I år räknar vi med att gå med vinst även i pengar räknat och då tänker vi fördela den vinsten efter arbetsinsats.

 

 

inflyttning i husvagnen

IMG_8913

Nu har de första kycklingarna fått flytta in i vår nya hönsvagn. Det är en gammal husvagn. Inredningen har vi rivit ut och på golvet har vi lagt en plastmatta som även uppvikt en bit på väggen. Förra sommaren hade vi problem med kvalster. Därför har vi försökt minimera mängden trä i hönsens miljö. Särskilt “trä mot trä” har vi försökt undvika. Sittpinnarna är till exempel monterade på en metallställning.

IMG_8920

Under sittpinnarna ska vi ha en bajsuppsamlande presenning. Men än så länge är kycklingarna så små så vi har fällt upp sittdelen i taket. De 13 kycklingarna sitter och trycker i ett hörn och verkar inte vidare glada över att ha sluppit ur sina trånga burar.

 

IMG_8947

rätt utrustning

 

Det krävs eländigt mycket pryttlar för att odla grönsaker. Tyvärr har vi köpt en hel del saker två gånger. Först en dålig. Sedan en bra. För två år sedan köpte jag en såmaskin. Den fungerade ärligt talat inte något vidare. I år har vi uppgraderat till en earthway-maskin som förhoppningsvis håller måttet.

Hinkar har vi köpt några miljoner av i plast. Som allesammans gått sönder, blåst bort eller blivit så sunkiga att vi inte vill använda dem. Nu ska vi successivt övergå till rostfritt. Mycket dyrare men trevligare att arbeta med.

IMG_8786

återbruk

 

 

 

Vet ni hur bilens vindrutetorkare fungerar? Det visste inte jag förrän alldeles nyss. Jag hade naivt förutsatt att de drevs av en motor som växlade rotationsriktning när vindrutetorkarna ändrade riktning. Det var ett felaktigt antagande. I själva verket snurrar motorn åt samma håll hela tiden och fram-och-tillbaka rörelsen åstadkoms av ett vindrutetorkarlänkage.

IMG_8864

Det har jag lärt mig eftersom vi håller på att sätta upp ett nytt växthus. Växthus kräver ventilation för att inte bli för varma och vårt nya stora växthus kräver stora luckor. Större än vad som kan styras av “vanliga” gasfjädrar. Jag försöker därför konstruera ett eldrivet vädringssystem. Hjärnan är en liten arduinoenhet och musklerna får en vindrutetorkarmotor stå för. Fördelen med torkarmotorer är att de är ordentligt nedväxlade och därför rejält starka.

Motorn ska dra runt ett järnrör. På järnröret ska en wire lindas upp. när wiren sträcks öppnas en lucka. Jag har alltså byggt en winch.