Satt sin första potatis. I sand.

Igår snöade det. Idag åter sol. Vi gav oss på sandlådan. I ena ändan satte vi fyra potatisar. De har legat inne på groning en dryg månad. Då var det för tidigt och jag hittade ingen utsädespotatis att köpa. Istället blev det en plastpåse ”delikatesspotatis” från ICA. Förhoppningsvis är det någon tidig sort.  Made in Israel. Ibland träffar även den mest välviljande hållbarhetskämp fel. Grodde gjorde de hur som helst.

Under de kommande veckorna tänker jag upprepa detta för att hitta en bra tidpunkt för sättning.

Sedan kastade vi oss över frösådden. Med risk för att allt fryser bort såddes morötter, rädisor, sallat och vintersallat. Jag prövade både att så direkt i sanden och att, som Nils Åkerstedt rekommenderar i en jordsträng.

Förra hösten fyllde jag åtta stora sopsäckar med gräsklipp. De har legat under en pressenig i vinter och nu var det dags att ta fram dem. Mellan raderna lade jag ut en ordentlig grässträng. När sådden börjat sticka upp skall jag lägga på mer men nu  vill jag inte riskera att raden täcks. När gräset bryts ned kommer det tillföra näring till växterna samtidigt som det hjälper till att bevara fukten i sanden.

Till sist lade jag på dubbla lager fiberduk och hoppas nu på det bästa.

Ogräsrensning

Igår, när sandlådan var färdig, kastade vi oss med stor entusiasm över ogräset i odlingslådorna.

Jag har på känn att det blir svårare för Ada att hjälpa till när inte allt som växer är ogräs. Jag gör så gott jag kan för att undervisa. Vi träffade också på årets första mask. Maskar är som bekant bra för jorden så de får man inte äta. Tyvärr.

Färdigt för sådd.

Sandlåda

Idag har jag byggt en sandlåda. Jag har varit sugen på att pröva Nils Åkerstedts metod att odla i sand. Principen är att man planterar eller sår direkt i ren sand. Näringen kommer från ett lager av gräsklipp som man lägger ovanpå sanden. Eftersom sanden är så väldrenerad värms den upp snabbt på våren och man kan få tidigare skörd än när man odlar i jord.

Jag hoppas kunna äta egen potatis senast till midsommar. Jag tänker också testa att plantera ut spenat och så vintersallat, rädisor, morrötter, sallad och vinterportlak i sandlådan. I år blir ett år av experimenterade.

Vid ladugårdens södergavel smälte snön redan för en månad sedan. Marken har lutar mot sydöst och är helt oskuggad.

Där bestämde jag mig för att bygga min sandlåda.

Lådan är byggd av spillvirke från när vi renoverade trossbotten. Hörnstolparna är 2×2 med en spetsad ände.

Lådan blev ungefär 30 cm hög och fick luta, precis som marken, mot söder. På åkern ligger snön fortfarande halvmeterdjup.

För att hindra ogräs att växa upp genom sanden vek jag ut senaste månadens pappersåtervinning i botten.

Bakom hönshuset har jag haft en hög sand liggande sedan vi rev ett trädäck som fanns på tomten när vi kom. Att det finns potential för tidig odling fick jag bevis på när jag gick dit. Överst på sandhögen hittade jag årets första Tussilago. Måhanda inte helt uslagen, men ändå.

Sanden skyflade jag över på en pressening. Tack och lov var det skare så det gick att dra den över åkern.

Det blev några vändor innan lådan var fylld med halv kubikmeter sand. 

När det var klart slängde jag lite plast över lådan för att få upp temperaturen på sanden så fort som möjligt. Imorgon ska jag börja så och sätta potatis. Då byter jag plasten mot en fiberduk. Sedan tänker jag upprepa såden en gång i veckan för att försöka hitta den optimala tidpunkten.

Vill man lära sig mer om sandodling finns Nils Åkersteds bok om marktäckning att läsa på Natur och Trädgårs hemsida. Där finns också mycket annat intressant att läsa.

Det här ska bli spännande!

fröförvaring

Så här förvarar jag mina fröpåsar:

I fotofickor för 10x15cm bilder. Ordning och reda! Fickor för 150 fröpåsar kostar 59 spänn på clas ohlsson, men de finns säkert billigare någon annanstans.

 

Snöns energibalans

Så här i vårvintertider funderar man gärna på snösmältning. Det har åtminstone jag gjort sista tiden. Det finns mycket att läsa om snöns fyisk för den som är intresserad.

Under vintern byggs snötäcket upp och snön har en isolerande funktion. En meter snö (λ≈0,15Wm-1K-1) motsvarar 25 cm mineralull. (λ≈0,03Wm-1K-1) och det är man förstås glad för under vintern då man vill minska värmeförlusterna från marken.

När våren kommer är det inte lika självklart att snön är till vår hjälp. Snö är som bekant vit. Vit därför att den reflekterar mycket ljus. Jord däremot är svart, för att den absorberar ljus. Man talat om albedo som ett mått på hur mycket av solenergin som överförs som värme till marken och hur mycket som reflekteras tillbaka ut mot himlen. Nu under våren är det uppenbart när man ser hur snön smälter fort kring stenar, som ju absorberar solvärmen, medan den ligger till synes opåverkad på åkrar och gräsmattor. Nyfallen snö reflekterar uppemot 95% av den infallande solenergin medan bar jord enbart reflekterar mellan 5% och 40% beroende på jordart och hur fuktig den är.

Lönar det sig att skotta bort snön från trädgårdslanden för att värma jorden tidigare? Jag vet inte. Rimligen finns en tidpunkt på våren då ett (svart) snöbefriat land absorberar så mycket värme på dagen att det uppväger den bristande isoleringen på natten. När den dagen infaller går förstås inte att säga i förväg då den beror på vädret. Likväl vore det intressant om någon kunde göra en mer exakt precisering av vilka villkor som skall vara uppfyllda.

Nedanstående bild är ett försök från min sida att sammanfatta de energiflöden som påverkar marken under snösmältningen.

 

Huruvida snön ska smälta avgörs av den totala energibalansen. Är den positiv värms snön upp och smälter. Är den negativ kyls snön ner (och i förlängningen marken under den). Det är alls inte bara lufttemperaturen som styr snötäcket – vid kraftig solinstrålning kan snön smälta vid temperaturer under 0°C.

Ska man då nödvändigt bli av med snön fortast möjligt. Orkar man inte skotta eller vill undvika packa snön och jorden kan man göra som jag gjorde idag: släng ut aska. Askan, som är svart, minskar snöns albedo så att snön tar tillvara mer av den solenergi som träffar den på dagen. Istället för aska kan man givetvis använda något annat mörkt material som jord, kompost eller sand. Tänk bara på att det tillslut hamnar i landet så tösalt är givetvis uteslutet.

Är det meningsfullt att kämpa för att smälta snön någon futtig vecka tidigare? Troligen inte. Naturen borde väl få ha sin gång. Men ute ligger snön djup och jag är otålig.

 

Plast och odlingslådor

Med föresatsen att odla hela året vill jag komma igång så snart det bara är möjligt på våren. Nu smälter snön den ena dagen och ny faller nästa. Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Förra året, det var mitt första odlingsår, byggde jag fyra odlingslådor. Upphöjda lådor har ett antal fördelar jämfört med ett traditionellt friland. Då de är upphöjda från marken värms även sidorna av solen. Dräneringen blir bättre och ergonomiskt är det förstås smidigt att slippa böja sig ända ner till marken för att rensa ogräs.

Lådorna är 1×3 meter och drygt 30 centimeter höga. I botten ligger en geoväv. Det kändes på något vis rejält att lägga dit den, men om den fyller någon fuktion vet jag inte. Lådorna är fyllda med en blandning av lerig jord jag grävde upp från åkern och skamliga mängder köpejord. Lite kompost, några skottkärrslass löv och några skopor hästgödsel åkte också i.

I mitten av mars, efter en veckas takdropp och sol kunde jag inte hålla mig längre. Jag skottade av två av lådorna. Över dem byggde jag enkla tunnlar av byggplast och VP-rör. Tanken är att tina tjälen ur jorden så snart som möjligt för att kunna börja plantera ut köldtåliga växter som vintersallat, vinterportlak och spenat.

När solen ligger på blir det snabbt varmt under plasten. Som här på bilden. -3,9°C utanför plasten och 3,1°C innanför. Båda i skuggan. Kanske inte den mest vetenskapliga mätmetoden. För att bekräfta att det fungerar kan man sticka in huvudet och känna den kväljande värmen. Lukten av förmultnelse är påtaglig och känns hoppfull. Det gräsklipp som legat på sedan hösten under snön har jag krattat undan – under vintern har den isolerat lite, men nu skulle det vara en nackdel.

På morgonen ligger ett lager av rimfrost på plasten efter nattens köld. På riktig växthusfolie bildas mindre kondens och, gissar jag, mindre frost. Så fort solen tittar fram försvinner frosten snabbt och kanske är det just nu en fördel med ett tunt lager reflekterade is för att minska utstrålningen nattetid?

De översta 15 centimeterna har tinat fint. Jag ångrar bittert den lerjord jag slängde i för att dryga ut köpejorden. Den vägrar tina och bildar ogenomträngliga klumpar medan den luckra köpejorden rinner som sand mellan fingrarna.

Fortsättning följer

Förkultiveringen

Förra årets förkultivering blev inte mycket av. Salladen grodde inte alls, av kålen blev långa rangliga pinnar som knäcktes av vinddraget när katten gick förbi. Gräslöken syntes aldrig till. Sommarsquashen såg bedrövlig ut men blev det enda som överlevde utplanteringen. I år gäller devisen: Större, Bättre, Mer!

För någon vecka sedan, medan det fortfarande var barmark (Nu är vintern över oss igen!) satte jag igång. Resten av huset planterade om pelargoner.

Inspirerad av Eliot Colemans bok The new Organic Grower prövar jag i år jordkuber istället för krukor för plantorna. Med en press (köpt av Lyckliga fåret) har jag pressat fram jordkuber, 5x5x5cm stora. Verktyget kostar förstås en slant. Kanske sparar jag in det på krukor och hur som helst finns det något sympatiskt i använda en massa plastkrukor. Det cirkulerar avancerade recept på jord till kuberna på internet, de flesta verkar härstamma från Colemans bok. Ofta är det en blandning av torv, kompostjord, gödning och Perlite. Jag hade varken torv eller Perlite hemma och komposten låg djupt under snön. Vanlig planteringsjord fick duga.

Eftersom vi har det ganska svalt inomhus fick en del  fröer stå tillsammans med en elradiator i en skrubb tills de grott. Under tiden har jag sett till att hålla dem fuktiga. Chili, purjolök, tomat och gul lök har jag fått upp på det sättet. När de visar sig ställer jag dem i ett söderfönster. För säkerhets skull har jag satt dit några lysrörsarmaturer också. Om de gör till eller från vet jag inte. De är bestyckade med vanliga, slitna 36W lysrör på 3000°K. Fönstret sitter just ovanför trappan till övervåningen, där jag springer mest hela tiden, så det blir naturligt att titta till dem flera gånger om dagen.

Ute vräker snön ner. Det är början av april och jag längtar efter sommaren.

Till vad nytta?

Nu kom Vintern tillbaka. Efter några veckor av droppande tak, tjälsprängda vägar, sakta framsmältande gräsmattor och leriga stövlar ligger marken åter vit. Hönsen vägrar gå ut. Av växthuset jag tänkt bygga i helgen blir intet. Till vad nytta?

Odla hela året

Odlingssäsongen är kort, särskilt i Norrland. Under någon extatisk sommarmånad växer det ohejdat och plötsligt står man mitt i ett obeskrivligt överflöd. Somligt går ju att spara. Potatisen. Squashen klarade sig till november. Kålrabbin skrumpnade ner till oigenkännlighet efter bara någon dag. Salladen stod besk och tråkig i landet redan i juli. Snart är drömmen om självförsörjning som bortglömd. Man handlar återigen tråkiga, dyra grönsaker på affären. För att kompensera torftigheten unnar man sig en ordentlig köttbit, en dyr ost. Det behövs inte många egenodlade blad för ge en känsla av lyx åt den enklaste måltid. Får jag bara plocka något litet grönt från landet kan jag leva billigt på potatis och ägg från hönsen. I år skall jag göra vad jag kan för att förlänga skördetiden. Genom förkultivering, drivbänkar och odling i sand hoppas jag kunna börja skörda tidigare. Med ett bra mikroklimat, skydd mot frosten, härdiga sorter och envishet hoppas jag kunna skörda åtminstone fram emot jul.

Marstorp den 14 januari 2011

Jag odlar i Tvärålund i Vindelns kommun. Det ligger några mil inåt landet från kusten. Umeå, som ligger närmare havet, nås ofta av våren någon vecka tidigare än oss. Zon 6, säger dom som vet.

Salladssenapen fotsatte blomma långt efter den första frosten

Är vintern  ett oöverstigligt hinder för en vettig odlingssäsong  i Norrland? Det tänker jag ta reda på. Och här tänker jag dela med mig av vad jag lär mig på vägen.